Förbjuden kärlek

Egeria bara ler och nickar, hon var också glad för den saken och mer än tacksam. Sedan går hon till sitt rum och klär av sig innan hon somnar strax trött som hon var.

Isis vaknar på morgonen och känner en oro i magen. Hon tvingade upp sig själv ur sängen. Hon var tvungen att göra det här, och efter det skulle hon lämna slottet och hon skulle kunna vara tillsammans med Fai. Hon beställde upp frukost även om hon trodde att hon inte skulle kunna äta något.

Egeria vaknar och känner att huvudvärken och yrseln från gårdagen gått över. Hon kliver upp och stelnar till när hon kommer på vilken dag det är idag, bröllopsdagen. Vad hon önskar att hon kunnat stått där istället för Isis. Att fylla sin plikt både för Lancelot och för gud, att kunna få föda hans barn och få dem erkända som hans och inte bara bli oäktingar, de förstod verkligen inte grejen med att födas som oäkting.
Hon drar på sig en svart klänning, en som även har en sjal som hon kan dölja håret i när hon smyger ut ur slottet och som senare Isis kan dölja sitt hår i då de byter plats.
Sedan går hon och knackar på hon sin vän, för att vara där så tidigt som möjligt, det skulle bli en svår dag för hennes vän.

Isis gick fram till dörren och öppnade dörren för Egeria. Hon såg på henne och log trött.
"Det är lika bra att få den här dagen överstökad" sa hon och gick bort till toalettbordet och satte sig ner så Egeria kunde ordna hennes hår. Hon önskade att hon skulle slippa gifta sig med Lancelot. Deras löften skulle inte betyda något, de skulle lova varandra något de inte menade. Hon undrade om gudarna skulle bli arga på dem?

Egeria nickar och stänger dörren, "Det är bara bröllopsakten, festen och sen sänggåendet. Sen byts vi av och imorgon lämnar vi allt detta bakom oss." ler hon uppmuntrande och börjar borsta Isis vackra blonda hår. Sedan sätter hon upp det enkelt så som hon gjorde den dagen Isis och Lancelot förlovade sig och sätter i en vit ros i håret resten låter hon flyta ut som blonda lockar över ryggen. "Du är vacker." ler Egeria och önskar själv att hona hade haft blont hår och inte rött.

"Det låter som en overklig dröm, jag förväntar mig att något skall gå fel" sa Isis oroat. Att hennes föräldrar skulle komma på vad de skall göra. Att hon har valt att älska någon annan än Lancelot. Att hennes egna far tog den ena kvinnan efter den andra i säng spelade ingen roll eftersom han var man. Isis tittade på sin spegelbild, vacker? Hon förstod inte vad Egeria menade, det blonda håret som hängde rakt ner, eller den bleka hyn, vad av det var vacker?
"Tack men jag känner mig som ett lik. Jag önskar jag hade haft ditt fylliga hår" sa hon leende.

"Det kommer inte hända något." säger Egeria för att lugna henne även om hon själv var orolig hon med, så mycket kunde gå fel. "Hela du är vacker, men mest ditt leende och det som finns inom dig." säger Egeria och ser henne i ögonen, "Och det som finns inom dig är bättre än all värdens skönhet, även om du fått den med." säger Egeria sanningsenlig och häller upp ett glas vin till Isis, "För att lugna nerverna och ditt sinne." ler hon och räcker det till henne.
"Tack" säger Egeria och granskar kritiskt hennes eldröda hår, ja tjockt och fylligt var det.

Isis tittade på Egeria men sa inget. Hon visste att Egeria inte riktigt trodde på det själv. Det var för mycket som kunde gå fel i hela planen. Isis tittar skeptiskt på henne.
"Ja om skönhet kommer inifrån är du den vackraste" sa Isis och tog emot glaset "Jag är glad att du stått ut med mig i alla dess år. Du är en sann vän Egeria" sa hon och reste sig upp.
"Jag vill besöka Simons grav innan jag måste lämna honom" sa hon. Hon tittade ner på nattlinnet och suckade, hon log sedan.
"Låt dem tro att deras prinsessa förlorat förståndet" sa hon och gick ut genom dörren med vinglaset i handen och i nattlinne.

Egeria bara skrattar, "Ja du, då är jag inte alls så vacker." flinar hon. För hon tänkte mycket mer än vad hon sa eller vågade säga och det var sällan vackra tankar. Egeria ler och lägger huvudet på sne, "För det första så finns det inga andra alternativ och för det andra gör jag det för att jag älskar dig, du är min vän." ler hon och skakar på huvudet och rycker åt sig Isis morgonrock och springer efter henne, "Ta åtminstone på dig denna." säger hon mer befallande än milt.

Isis tittade undrande på Egeria.
"Det tror jag inte på" sa Isis och log emot henne och tog sedan hennes händer och hindrade tårarna komma.
"Egeria" sa hon och visste inte vad hon skulle säga utan bara kramade om sin vän. Hon tittade på morgonrocken som Egeria höll fram och ryckte på axlarna. Hon gick genom slottet och vakterna försökte att inte se på henne men hon struntade i deras hungriga blickar utan gick bara rakt emot Simons grav.