In Wonderland (PRS)

Alexa hoppar automatiskt till av den plötsliga rösten innan hon ser på det som tar form mitt i luften.
"Vad är du för en underlig filur?" Frågar hon och petar på den, fast innan hon lyckas försvinner den igen och dyker upp helt utom räckhåll ungefär mitt över bordet där han ligger och ler, det där leendet är väldigt läskigt.... riktigt, riktigt läskigt.

(Jao...)

"Det är Chessur" sa Hattmakaren och lät faktiskt ursinnig när han sa kattens namn. Katten skrattade bara och låg och rullade runt i luften.
"Varför så arg Tarrant? Har du slut på hallonte igen?" spann Chessur och leendet blev större av sig själv.
"Nej, det är du som är problemet" morrade Hattmakaren och tog en klunk te för att lugna ner sig. Mally klättrade upp till Hattmakaren. "Reta honom inte Chessur".

"Har den gjort något?" Frågar Alexa svagt och vill egentligen inte veta, när svaret troligen är hemskt uppenbart. "Och hur flyger den?" Fortsätter Alexa och tittar inte ens på den när hon talar om den. Katten är bara läskig, konstig och skum. Det är så det är. Alexa har aldrig tyckt speciellt mycket om katter överhuvudtaget, enligt hennes mamma är hon, och kommer alltid vara, en hundmänniska. Så kommer Alexa tänka på den där vita björnhunden som hon glömt bort vad den hette och ryser lite. Den verkade inte vara så snäll.

"Jag retas inte" sa Chessur och snurrade runt i luften och vände sig sedan mot Alexa då han hörde hennes frågor. "Hattmakaren kommer nog alltid hata mig, men det var inte mitt fel, jag visste inte att hon skulle döda de, jag skyddade bara mitt egna skinn".
Hattmakarens ögon mörknade. "Lögnare! Du är den andra orsaken till att jag inte har någon familj!". Han reste sig plötsligt och gick med långa och snabba steg in i väderkvarnen.

(Jag vet xD Härmar rätt mycket från filmen jag, alltså det där med chessur och det^^)

(So what, it's good. xD)

Alexa ser efter honom, musen hade kämpat för att hålla sig kvar - det var åtminstone så det såg ut när han stegade iväg.
"Vad gjorde du, eller katt... eller ja, sak?" Säger Alexa och ramlar bokstavligen av stolen när katten dyker upp precis framför hennes ansikte. "Jag tycker inte om katter och du gör det inte mycket bättre, kattskrälle." Säger Alexa bittert och reser sig.

(Yeah xD)

"Det var verklig.en inte mitt fel" sa Chessur och leendet slocknade faktiskt lite. "Jag var fången hos röda drottningen och ända sättet för mig att överleva var att berätta vilka som var hennes farligaste konkurenter, vilket var Hattmakarens familj. Så hon dödade de allihopa, Tarrant var den enda som överlevde och han har inte varit sig lik sen dess".
Chessur började försvinna i luften då han pratat klart.
Hattmakaren stod som i ett slags kök inne i väderkvarnen och tog tag i en tekopp som han kastade mot golvet.

"Och tydligen så fortsätter du bara fly från problemen kattkräk." Fortsätter Alexa och fnyser åt honom. Seriöst nog, så kanske hon inte borde säga något egentligen. Men katten står egentligen, ungefär, i skuld till att Hattmakarens familj är död och det stör Alexa väldigt att katten fortfarande vågar sig fram och visa sig. Själv skulle hon skämmas ögonen ur sig, eller så skulle hon aldrig ha sagt något, om det var hon som gjort så mot Hattmakaren.

"Jag flyr inte, jag försöker hjälpa" sa Katten precis innan han försvann.
Hattmakaren var helt utom sig inne i köket. Han kastade tallrikar och koppar överallt och blicken var mörk och vild. Hur vågade det där kattskrället komma och säga att det inte var hans fel?!
Mally visste inte vad hon kunde göra, hon hade försökt prata med Hattmakaren men det gick inte att få kontakt.

Alexa plockar upp tekoppen och dricker upp den på väg till kvarnen. Där hon hör hur saker krossas, ungefär när hon tagit den sista klunken så öppnar hon dörren där hon duckar undan för en tallrik och kastar koppen mot Hattmakaren till svar, som någon sorts försvarsreflex.

Hattmakaren duckade undan för koppen och höjde precis handen för att kasta en till tallrik mot Alexa. Men han insåg då vad han gjorde och armen sjönk ner igen och tallriken ramlade i golvet.
Han sjönk ner på knä. "Jag står inte ut!" hans fingrar greppade tag om sitt egna ansikte och gjorde märken i det. "Håller jag på bli galen Alexa?". Han såg upp på henne med sina ljusgröna och för tillfället förtvivlade ögon.