Rolla någon?

-Jag är relativt okej, sa Maxine och log snett. Hon tog bågen tillhands för säkerhetsskull och drog luvan på igen.
-Vi måste nog bort så fort som det går, sade Maxine sedan en aning bekymrat då hon hörde röster uppifrån.

Nyah brydde sig inte om Maxines komentar om att de måste ut fort. Istället sprang hon det snabbaste hon kunde. När hon nådde torteraren tvekade hon inte utan stack svärdet genom ryggen på honom. Han hade inte ens en rustning på sig. Sedan började hon befria fångarna. Många var så misshandlade och svaga att de inte skulle leva länge till. Nyah gav dem en snabb död. De som fortfarande var starka och friska nog, deras celler öppnade hon med nyckeln hon hittat hos en av soldaternas lik.

[Haha, skyller inlägget på att jag är extremt trött. ]

[[ Aw ]]

Maxine suckade tungt och sköt en av vakterna som kom in rusande. Så länge Nyah befriade fångarna så sprang Maxine ut på borggården och sedan ut till marknaden. Hon försökte att inte ta åt sig uppmärksamhet.
Efter en stund hittade hon Pasadeno fast bunden i ett träd. Maxine gick fram till hästen och log snett. Hon knöt upp tränset.

När Nyah befriat fångarna så återstod problemet med soldaterna som var på in språng. Och hon hade ännu inte funnit sina svärd. De två svärden som var gjorda åt henne, ingen annan och än så länge hade de enbart sjungit för henne. Det var sju av fångarna som var i livet. En äldre kvinna, två äldre män som var så lika att de måsta vara bröder, en flicka några år yngre än henne själv, en ung man med mörka ögon och två medelålderskvinnor. Nyah tittade på dem en i taget. Även om hon inte hade tiden tog hon sig den.
”Var och en av er är falskt anklagade förutom du, Grunt.” Sade hon med sin starka stämma. ”Men ni kan få era liv tillbaka. Ta upp vapen, ni måste slåss för det ni vill ha. Om jag inte varit här idag hade ni dött en långsam död men nu har ni chansen. Slåss och välj livet. Slåss för er frihet.”
De kollade på henne med stora ögon. Alla plockade upp de vapen de kunde hitta hos de döda soldaterna. Medan ett antal soldater, de verkade vara som en liten arme kom nedrusande för trappan.

[Det värsta är att Nyah ska vara bra på att tala och med ord vilket jag inte är. Haha, det bästa är att i berättelser ect. reagerar "folket" precis som man vill. xD]

HJÄLP HUR LÅNGT HAR NI KOMMIT!

[ehh, det kanske ska erkännas jag har blivit en aning beroende av mugglarportalen. Men lite kort, vi träffades i skogen såg aldrig din karaktär. Vi skildes åt, vi sov, vi begav oss på var sitt hål till marknaden i kungariket jag kommer ifråns huvudstad eller något. Maxine hjälpte Nyah ännu en gång. Maxine stack medan Nyah befriade fångar som blivit torterade. ]

[Jag befinner mig ner i ett stenhus som finns på slottsgården. Nedför trappan ned i en tunnel. Maxine är vid sin häst ute vid marknaden. Haha, Du får jätte gärna komma och rädda mig och de sju som jag befriat från sina celler (eller vad fasiken det heter). Det har precis rusat in en massa soldater och I haven´t a plan yet. Haha, ]

( Okej, har jag förståt rätt, Maxine väntar på dig vid marknaden, du räddar fångarna, soldaterna har kommit, och jag kommer och spelar hjälte Vi leker nu att vi känner varann)

Jenny rusade det fortaste hon kunde med mateln fladdrande bakom sig. Men hon skulle inte hinna stanna och ta en paus. Hon måste rädda Nyah.
Hon sprang in på slottsgården och nerför trapporna och tunneln. när hon kom fram såg hon en massa soldater som omringade nyah och de andra fångarna.
Jenny sprang och görmde sig bakom en tunna och en höbale. Hennes hjärta dunkade fortfarande hårt och hon var väldigt anfådd.
*vad ska jag ta mig till?* tänkte hon förtvivlat. *Det är knappast nån vidare idè att använda dolkarna, de har ändå mycket farligare vapen. Jag borde ta och använda min kraft.*
Medan soldaterna gick närmare Nyah och de andra med hotfulla ord, ladehon händerna framför sig och tänkte hårt: *Jord, hjälp mig.*
Så drog hon händerna långsamt uppåt, och samtidigt började det mullra.
Marken och stengolvet sprang långsamt upp och det skakade, som en liten jordbävning. Soldaterna föll omkull och började ropa på hjälp.
Jenny ropade:
"Kom, Nyah!"
Nyah fattade hastigt galoppen och började springa.
Vi sprang ut ur stenhuset och ut på slottsområdet.

[Inga problem, ja eller jag tror inte Maxine väntar på mig direkt och btw. Nyah fattade hastigt galoppen och började springa. är inte det där att styra min karaktär lite grand? Inget illa menat men ville bara påpeka. ]

[ja, men jag tänkte att det blir ett rätt tråkigt stycke för dig att skriva, om du bara skriver att vi springer. men jag ber om ursäkt. ]