prs eragon

Hon verkar döende, men vi hinner inte göra något åt det. Vi är fullt upptagna med att försöka rädda våra egna liv.

Nu känner jag att jag håller på att dö.

Det verkar som om han har vunnit mot Eragons sinne, för triumf lyser upp i de onda ögonen, men i nästa sekund stelnar hans blick. Murtagh har lyckats genomborra honom med svärdet. Eragon skyndar sig fram till Anya.

Skönt.

Jag blir förvånad när jag ser Eragon örfila henne. Jag hade aldrig trott att Eragon skulle slå någon som var helt försvarslös. När hon stönar förstår jag att det var för att hålla henne vid liv.
"Waíse heill", mumlar Eragon.
Synd. Varför inte bara låta henne dö. Vad har vi egentligen för nytta av henne?

Jag hostar till.

Eragon och Murtagh ser koncentrerade ut. Jag bryr mig inte så mycket även om jag säkert kan hjälpa henne. Jag märker att Faor inte tycker om att vara under jorden, så vi går ut ur tunneln igen.
"Varför ogillar du henne så mycket?"
Jag visste inte vad jag skulle svara på det.

Nej, nej, nej!!!Jag vill dö!

"Gå till henne och hjälp henne. Oavsett vad som händer senare så tror jag att vi behöver ha hennes hjälp."
Jag stirra surt på draken men gick sen tillbaka för att göra som Faor sa.

Jag sätter mig upp.