Hjältar och Gudar *PRS MELLAN Ginny!!!! OCH AlexZz*

((OH MY GODS SORRY ATT JAG INTE SKRIVIT! DX Skrev på mobilen men tydligen lades det inte ut :c))

Deianeira somnade inte på ett långt tag. Hon låg i sin sovsäkc, lyssnade på det avlägsna ljudet av skrattande nymfer och det mjuka tassandet av djur. Luften var kall och frisk, och det var stjärnklart.
Det tog ett tag, men snart hade hon vaggats till sömn av skogens många ljud.


((I know, o-awesome onödigt inlägg ))

((Aww. D: ))

Alexis ser över omgivningarna. Månen lyser vit och han låter den gå ner. Men när han tittar nästa gång är den borta och det är på randen till gryning. Han måste ha somnat. Inte länge dock, kanske bara någon timme. I vilket fall hoppar han ned på marken och blir lättad över att inget ser ut att saknas. Eftersom det kommer vara omöjligt för honom att somna om - samvetskval från att han somnade när han skulle vakta börjar han försöka fånga något till frukost. Han lyckas ta död på en hjort. Den sylvassa tråden hade skurit igenom dess huvud som ingenting. Lite störande att han verkligen hade förmågan att mörda utan att tveka.

Deianeiras ögon for upp med ett ryck vid ljudet av en bölande hjort.
Hon reste sig upp, gnuggade sig i ögonen och såg ut mot horisonten. Solen höll redan på att gå upp.
Hon svor tyst för att inte ha vaknat för sitt nattliga vaktpass, stackars Alexis måste ha varit vaken hela natten. Eller ännu värre; han kanske försökt väcka henne men inte lyckats?!
Snabbt reste Deianeira sig och tog sin pilbåge och koger. Lite längre in i skogen skymtade hon Alexis. Hon gick snabbt dit.
"Varför väckte du mig inte?!" frågade hon surare än hon hade menat. "Tror du inte en flicka kan hålla monster borta eller vadå?!"
Hennes blick föll på hjorten som hon hört förr, var huvud hade blivit avskuret av Alexis nya armband. Deianeira fick känslan av att någon hällt en iskall hink vatten nerför hennes rygg.
"Bad du till Artemis innan du gjorde det där?" sa hon snabbt, mest för att dölja sin avsky och rädsla för Alexis nya spindelvapen.

"Nja, det var mer att jag somnade och fick dåligt samvete." Svarar Alexis med en axelryckning. "Ville gottgöra det genom att fixa frukost." Säger han med en gest mot hjorten. Hade han bett till Artemis? Mer frågat om han fick jaga och struntat i svaret. Det är väl som en bön? Nästan. "Jag frågade, ungefär, om lov." Fortsätter han och ser på det rena snittet. Det är rent av skrämmande vad en tråd kan göra.

"Det räcker med att fråga, bara du visar att du respekterar Artemis och att du vet att hon är Jagandets Gudinna." sa Deianeira. Hon ignorerade det första han sa för att, ja, hon var inte så bra på att svara något sånt.
"Hur får vi tillbaka den här till lägret? Den måste ju vara jättetung." sa hon med rynkad panna. En idé dök upp i hennes huvud, men det kändes äckligt. Fast frukost var ju ganska viktigt också.
"Dina trådar." fick hon fram. "Du kan använda de för att göra ett nät eller något kanske. Jag ska bara-" Hon bleknade och gjorde en gest som skulle föreställa Har lite grejer att göra men säkert såg mer ut som Dina trådar gör mig livrädd så jag springer nu!
Deianeira lämnade Alexis med snabba steg.

Alexis ser efter henne med huvudet på sned. Han flackar med blicken när hon försvunnit och plockar får ut, vad han tror är, den klibbiga tråden. Men när han skjuter ut den blir han väl en aning förvånad. Den här tråden är krämfärgad - inte vit och snurrar runt djuret som en kokong.
"Det... här skrämmer mig." Mumlar Alexis och går fram mot kokongen för att se vad som är felet.

(( Gaaaaah! I am happy Deianeira ran away, that really does sound scary D': ))

Deianeira satte sig vid elden, som nu dött ut. Det spelade ingen roll, solens strålar värmde, men Deianeira kunde inte sluta skaka.
"Varför är det så här?!" frågade hon argt ut i luften. "Var jag än är, vad jag än gör, ska det ALLTID vara spindkar involverade. SLUTA!"
Deianeira skrek högt, och brydde sig inte om någon hörde. Några storögda dryader smälte ut ur träden för att se vad som hände, men försvann in i sina träd igen.
"Sluta. Sluta. Sluta. Ta bort spindlarna. Sluta." upprepade hon.
Efetr en stund smälte ilskan bort och Deianeira började försöka sätta igång brasan igen. De skulle behöva grilla den där hjorten.

((It sure does. xD))

Alexis knäböjer vid kokongen och känner på den släta materian. Varför togs den här tråden fram? Var det för att han tänkte på ett nät? Hur kan en kokong vara ett nät? Han knuffar lite på den, försöker öppna den på ett eller annat sätt så han kan börja om på nytt. Men när han nästan lyckas lyfta upp den smäller den hårt ned i marken igen. När den smäller i marken hoppas Alexis skrämt undan och undrar vad tråden fått honom att ge sig in på nu.

(Gotta sleep. Byee!)

((Jag har inget att skriva om .______. Kan jag skicka D ett monster?))

((Kör hårt. XD))