Johanna and Thalia back in the Hunger Games

Thalia ler lätt till publiken, mest av allt känner hon sig övervälldigad av allt. Att de hejar på henne vissa verkar gilla henne, det hade hon faktiskt inte trott, på Johanna men inte på henne. Thalia går vid Johanna och slår sig ner på den andra av fotöljerna och Cesar vänder sig om och ser leende på dem.

"Hej flickor" säger Ceasar. Johanna överväger att strypa honom redan nu. Fast det skulle bara gå dåligt för Thalia då också.
"Hej Ceasar" säger hon istället, med ingen entusiasm i rösten. Varför skulle hon ens ha en anledning att vara det?
"Vad trevligt att ha er här" fortsätter Ceasar, med sin väldigt irriterande Huvudstadsaccent.
"Ja, jag hoppas för din egen skull att du aldrig tvekade på att jag skulle sitta här igen." Det fick publiken att skratta. Vad skrattade dom åt egentligen? Visste de inte att hon hatade dom så mycket?
"Vi ska få titta lite på ditt eget Hungerspel, Johanna, och din brors Hungerspel, Thalia, innan vi kollar på erat gemensamma spel" säger Ceasar. Det är självklart för att förstöra för dem båda, det vet Johanna direkt. Men hon försöker dölja sitt hat med ett uppskattande leende. Men hon antog att alla som såg på tvn nu, alltså nästan hela landet, visste vad hon egentligen tyckte och tänkte just nu.

Thalia himlar roat på ögonbrynen åt Johannas komentarer, hon skulle aldrig säga så även om hon tänkte desto mera. Men huvudstaden ville tydligen ha henne söt och oskyldig,hur hon nu kunde vara det med tanke på vad hon gjort i spelen. Men Thalia höll sig lätt i bakrunden och lät Johanna sköta det mesta av talandet. Men då Cesar nämde hennes brors spel höjde hon förvånat på ögonbrynen, hennes brors spel? Vad skulle det vara bra för.

Johanna och Ceasar har en väldigt road konversation med Ceasars optimistiska kommentarer och Johannas nedlåtande. Det gjorde att publiken skrattade väldigt ofta. Tills Ceasar annonserade att det var dags för att kolla på Johannas Hungerspel. Men den här gången var det förkortat ännu mer, till 45 minuter istället för att vara 2 timmar. Det var rätt skönt, att hon slapp kolla på allt. Då blev allt tyst. Det började med Johannas slåtter. Självklart, allt skulle handla om henne nu. Hon får se sig själv gråta och kämpa för att komma bort ifrån scenen, men fredsväktarna släpar upp henne på scenen. Sedan ropas pojken upp. Sedan klipps det till paraden. Där gråter Johanna igen. Klänningen som är formad som ett träd är i trasor. Johanna hade innan de skulle på vagnarna nämligen skärt sönder den med glasskärvor. Sedan fick man se hennes ynkliga 2:a och sedan direkt till intervjun. Den grät hon också igenom. Sedan kommer spelen. Där Johanna nappar åt sig en yxa, och springer därifrån. Sedan händer allt snabbt. Johanna tvingas mörda sin distriktskamrat som lider, sedan mördar hon tre karriärister, och sen händer inget med Johanna förräns finalen emot distrikt 2 pojken. Då var han helt klart förvånad, och Johanna mördar honom med hugget i tinningen. Sedan intervjun i slutet, som hon bara var elak i.

Publiken klappar åt Johannas förra presentation i spelen och Cesar vänder sig sedan mot Thalia. "Ja och nu ska vi få se det lilla av din bror, innan vi bestämde att avblåsa spelen och där är ju även du med." sa Cesar och Thalia kunde inte låta bli att fnysa. Var det deras sätt att lura publiken? Att de bestämde sig att avblåsa spelen? Cesar verkade inte märka hennes reaktion och de får se slåttern från distrikt 11. Först dras Rue fram och sedan ser hon Thresh ett skrik från publiken hörs och tidigare inte visade sener från slåttern syns. Det är Thalia som försöker komma fram till sin bror men hindras av fredsväktare som tillslut fick ge henne en elchock från ett av sina vapen för att lugna ner henne. Thalia syntes sjunka ner på knä och Thresh och Rue försvinner upp på senen. Bilderna byts det visas från invigningen och sedan från spelen där Thresh enkelt hugger ner en pojke och springer sedan iväg. Och sedan inget mera, de hade ju inte så mycket mera att visa, de hade ju hämtats av distrikt 14 sedan.

Efter Threshs korta spel klappar några enstaka personer händerna. Sedan börjar deras spel. Alla distriktens såtter visades, och hela paraden. De visade hela Johannas och Thalias intervjuer plus det mesta de gjorde. Förutom deras utbrott om Huvudstaden.

"Så" sa Cesar åter när allt var visat och publiken klappade och jublade så det var öronbedövande. Thalia tyckte inte alls om det, hur hade hon egentligen betett sig? Som en kallblodig mördeska? Det hade hon aldrig trott att hon skulle bli sådan, nej aldrig.
Jublet la sig och Cesar tog åter till orda. "Så här har vi alltsa våra vinnare." log han stolt mot dem.

"Självklart. Vilka annars? De andra hade ingen chans alls emot oss. Fast vilka skulle?" sa Johanna och flinade. Hon och Ceasar hade ännu en till konversation. Det var inte tills han nämnde självmordsförsöket som Johanna ville att Thalia skulle svara.

Thalia lyssnar på dem med ett halvt öra och när slutligen Johanna tystnar och alla vänder sig mot henne blir hon först bara tyst men ler sedan lätt. "Johanna har blivit min bästa vän, som den syster jag aldrig haft och med Tresh borta. Jag tror han är död jag med, så är hon den ända familjemedlem jag har kvar. Det var hellre dö båda två än att förlora henne." sa hon med ledsam och innerlig röst och det var flera som torkade ögonen åt det rörande i det hela. Och till och med Cesar harklade sig en aning.

Johanna nickar. Det var sant.
"Det är samma sak för mig. Alla mina vänner och min familj är döda. Liksom hon blev min familj. Min enda familj. Och det var svårt nog att lämna henne efter träningarna. Ingen av oss skulle klara av livet utan den andre" svarar Johanna.