I will never forget you[SV]

Nepp, du♥

Du är i alla fall gulligare! ♥

Kapitel 12 - Stugan.

Den dagen mådde jag dåligt så jag fick inte vara med någon på lördagen. Mamma stannade hemma från jobbet för att hon trodde tydligen att det var hennes fel att jag var sjuk.
"Mamma...." muttrade jag och försökte tvinga henne till jobbet igen. Idag skulle ju Sarah visa vart hon var när hon var kiddnapad.
Tillslut gav mamma efter och gick till jobbet igen. Med ett ryck kom jag upp från sängen, och kände mig inte ett dugg sjuk och mamma skulle komma hem sent idag också, så vi hade mycket tid att utforska Sarahs ställe.
Jag ringde till Hanna somm stog och väntade med Sarah, som tydligen sitter i rullstol nu vid skolan.
Jag sprang dit så fort jag kunde, och mycket riktigt fick jag syn på dem vid den stora eken.
"Hej!" Hanna verkade inte bry sig om att jag flåsade som ett fån. "Hej" flåsade jag tillbaka och ignorerade Sarah som stirrade på bandaget på mitt bakhuvud. Det hon hade åstakommit.
"Det var svårt att få ut henne ur hustet. Men hennes mamma hjälpte till, och hon stog inte ut med henne längre." Hanna skrattar och jag ler försiktigt tillbaka.

Jag och Hanna turades om att rulla rulstolen, och efter ungefär en halvtimmes kämpande kom vi äntligen fram till Sarahs ställe. Och det var inget vidare.
Stugan som Sarah pekade på var fuktig och det luktade mögel. Dörren var trasig och låg ner framför dörren. Det såg inte direkt välkommnande ut.
"Är du säker på att det är här?" Hannas röst darrade och kom ihåg vilket ställe det här är. En genväg mellan mitt och Sarahs hus som vi brukade använda när vi var små. Marcys mordplats. Och nu också Sarahs kidnappningsplats.
Jag suckade och tittade ner på marken. Och till min förvåning stirrade en liten igelkott på mig. Jag rycke till och Hanna lyfte upp den.
I stället för att sticka henne med sina vassa spetsar, iakttog den henne med intresse. Lika intresserat tittade jag och Sarah på dem.
"Jag vet... Gör du?" Sådana ord mumlade Hanna till igelkotten hela vägen hem, vilket gjorde så att jag blev tvingad att köra Sarah och hennes rullstol hela vägen hem.
Och inte blev det bättre när jag fick se mamma i dörr öpnningen när jag klev in i huset.
"Du är ju sjuk!" Jag vet inte om hon menade att jag var sjuk jag borde ligga och vila eller om hon menade att jag var konstig. Jag antar att hon menar både och.
Utan flera ord släpade hon mig till mitt rum och stängde dörren.
Jag lyssnade om hon hade låst dörren, och mycket riktigt hörde jag hu nyckeln vreds om i nyckelhålet.

Superbra.

Alltså puss till det här, hur kan du skriva så bra?

Naww! ♥ hehe.. Jag vet inte XD

;D

SBKJSEHNRGJNDSJRUKUU!!! Om du tar och drar ut din awsomeness-lista så ska du se att den räcker 3495638294838200000 varv runt jorden!!!! ♥

ASSÅ, DU ÄR SÅ AMZING PÅ ATT SKRIVaA ♥♥♥

Alltså gud nee! Det där var det sämsta jag har skrivit ever! D:

HUR KAN DET VARA DET SÄMSTA DU SKRIVIT, DET VAR JU TYP BÄÄST! O.O ♥♥♥