LotR privatroll mellan Tamburlaine och Dragon Fantasy

Tamara följde tyst och snabbt efter Daeron, och följde hans instruktioner till punkt och pricka. Visst hon hade aldrig vart med om det förr eller aldrig gjort något liknande i hela sitt liv. Det mesta hon hade gjort var mer, ja hederliga saker, som att gå genom dörren hos folk. Men denna nya erfarenheten gillade hon verkligen, att göra något som inte var rätt enligt alla normer och regler.
Då Daeron dragit upp henne på muren såg hon sig snabbt om innan han hoppade ner. Herrgården var inte särskilt stor för att höra till de riktigt förmögna, snarare ett stort tvåvåningshus med källare. Då Daeron kommit ner på mark hoppar hon snabbt efter och hamnar ljudlöst på marken, hennes hjärta dunkade av spänning och hon drog sig efter Daeron för att följa hans nästa drag.

En tjänare skyndade över gården, och Daeron höll sig orörlig. Då tjänaren passerat genom porten vände sig Daeron mot Tamara.
"Jag tar hand om paret som bjudits, du får leta efter inbjudningen under tiden. Jag lägger en illusionsformel över dig, så kommer du att se ut som tjänarinnan som just gick." De var tvungna att vara snabba om de inte ville bli fast, och det verkade som om hela hushållet var uppe och jäktade. "Du kommer inte att märka någonting", fortsatte Daeron lugnande och gnuggad eihop sina händer. Då han drog dem bort från varandra sken ett svagt blått ljus i luften, och han vände handflatorna mot Tamara. Daeron viskade trollformeln, och även om han inte såg någon skillnad på Tamara, visste han att det hade funkat. Endast en annan trollkarl kunde se igenom illusionen.
"Gå, vi ses vid hästarna", sade han och gav henne ett sista leende, innan han åter såg mot huset.

Tamara nickade men hon stirrade storögt då hans handflator började lysa i blått. De där handflatorna kunde döda med, det hade hon sett, och på magi grep inga svärd i världen hur skicklig man än må vara. Ja, om man inte ränner svärdet i den först, tänker hon och flinar roat, inte för att hon tänkte göra det med Daeron ändå.
"Vi ses." ler hon till avsked och skyndar efter dit tjänaren gått hon gissade att dit låg köket och tjänarnas ingång. Och hon känner att hon har rätt då hon känner matoset stiga, inte för att de lagade mat vid denna sena timma men lukten fanns alltid kvar. Hon smiter in genom en dörr och kommer in i ett fullbelarmat kök med massa tjänare som verkade ha ärenden upp i herrgården, precis vad hon ville, tänkte hon och smet in i herrgårdens innandömme, vart kunde inbjudningarna ligga?

Daeron såg efter Tamara tills hon försvann in i huset. Sedan tryckte han åter handflatorna ihop och stängde ögonen. Han hade lämnat sin stav hos hästen, och att göra magi utan dess hjälp tog betudligt mer på hans krafter. Det var ingen enkel sak att uppehålla en illusionsförtrollning, speciellt inte då han skulle utföra en kamouflageförtrollning samtidigt.
Om det hade varit natt, och de flesta legat och sovit, hade inget av det här behövts. Men inte ens Daeron kunde hoppas på att ta sig obemärkt genom ett hus fullt av människor som rann runt och förberedde sig för en fest.
Så åter viskande nya ord, flyttade Daeron sina handflator bort från varandra. Ett blått ljus flammade till och slocknade sedan, och Daeron var gömd för alla ögon. Han var inte osynlig, utan smalt helt enkelt in med bakgrunden. Hans skugga syntes dock, men det skulle vara ett mindre problem inne i huset.
Daron tog sig snabbt över gårdsplanen och smet in i huset. Han gick nära väggen för att inte gå in i någon av tjänarna, och letade sig snabbt fram till lordens och ladyns sovsal.
Ljudlöst smet han in efter en tjänare, och granskade snabbt rummet med blicken. Ladyn satt framför en stor spegel, och en tjänare stod bakom henne och kammade det långa, blonda håret. Daeron grimaserade lätt, hon var verkligen ingen skönhet.
Han smög sig närmare och i skydd av tjänarinnans pladder, viskade fram en lång förtrollning. Om de hade varit uppmärksama hade de sett det ljusblåa skenet, men ladyn ryckte endast till då hon kände en lätt hand mot sin axel. Hon trodde antagligen att det bara var tjänarinnan, och sade ingenting om det.
Daeron fortsatte genom rummet och hittade lorden där. En tjänare höll på att raka honom, och lorden hummade för sig själv. Daeron repeterade orden han använt på ladyn, och rörde lätt vid lordens axel.
Då han passerade sovsalen hörde han ladyn klaga på huvudvärk, och log lätt. Inom en timme skulle ingendera av dem kunna stå längre, och deras hy skulle vara täckta av ilsket röda bölder. Även det var en sorts illusionsförtrollning, men mer avancerad. Den skulle lätta till morgonen.
Daeron vinglade lätt till, och stödde sig mot väggen tills han hämtat andan. Att utföra fyra starka förtrollningar på kort tid tog på honom, speciellt då han inte använt staven. Med stadigare steg började han ta sig ut ur huset, och hoppades att Tamara hade lyckats.

Tamara undrade hur hon skulle gå tillväga att bara att bara springa runt på slottet kunde hon inte göra och att fråga någon var uteslutet...eller? Tamara stannar den första bästa hon ser och ler lättat när hon ser att det är Mary. "O, Mary mrs har tappat bort sin inbjudan, vet du vart den kan tänkas vara?" säger hon och försöker prata på tjänstefolkets vis, trots det rynkar Mary lätt på pannan. Men i nästa stund förstår hon att Mary bara tänker, hon verkade inte vara den smartaste precis. "Vänta...eller följ med." säger hon och viftar åt henne att komma. Hon leder Tamara mellan och genom en massa korridorer som hon omöjligt skulle hitta genom själv. De kommer in i ett, rum, eller snarare kontor och Mary drar ut en låda. "Här är dem." ler hon och Tamara kan inte annat än le mot Mary. "Tack, nu måste jag skynda till herrskapet." ler hon och skyndar ut. Hon gömmer inbjudningarna o ärmen men granskar att de är de rätta först, tänk för några år sedna kunde hon inte ens läsa. Men de var de inbjudningar de skulle ha och hon skyndar ut genom köksingången och ut över gården. Då hon kommer fram till muren ser hon sig om, var tog tjänstefolket sig ut? Då ser hon den dörren i muren, snabbt som ögat skyndar hon ut och vidare till värdshuset där hästarna stod.
Men vart var Daeron? Hon såg sig om när hon kom fram. Var var han? hade det inte gått lite för bra? tänk om något gått fel? nu började frågorna rusa inom henne, hon var nervös för honom.

Daeron tog sig obemärkt ut ur huset och genom huvudporten. Soldaten som vaktade den såg misstänksamt mot honom, då porten tillsynes för sig själv öppnades och sedan slogs fast. Han ryckte på axlarna och vände sig bort, skyllde det antagligen på vinden.
Utom synhåll för porten, i en undangömd gränd släppte Daeron taget om kaoflageförtrollningen, och den brast ögonblickligen. Daeron vågade inte göra samma med Tamaras förtrollning, ifall hon ännu var i huset, och började i stället gå mot värdshuset.
Då han fick syn på Tamara log han lättat, och lät hennes illusionsförtrollning släppa med en tanke. Han log brett mot henne.
"Fick du dem?"

"Självklart, har du tagit bort den?" frågar hon först för hon vill verkligen inte se ut som den där gammla fågelskräman, till tjänare. Sedna drar hon fram inbjudningarna med en elegant gest och bugar lätt och ger dem till honom. "Varsågod, min herre." säger hon högtidligt och ser på honom sedan, "Och hur gick det för dig? Blev de sjuka?" Håller de sig borta?" frågar hon sedan ivrigt och hennes ögon lyser av glädje av vad de nyss gjort och vad de skulle göra.

Daeron nickade som svar på hennes fråga. Hon såg nu ut som sitt vanliga, vackra jag. Han tog imot inbjudningarna och öppnade en av dem.
"Baron Cadvan Gray", läste Daeron ur inbjudan, "och hans fru har plötsligt insjuknat och orkar knappt stå upp, än mindre gå på en bal." Daeron log nöjt och lade inbjudningarna i sina sadelväskor.
"Jag tror vi kommer att få mat på slottet, så nu är det bara att byta om och rida till balen", sade han glatt och hoppade upp på Horus. Solen hade sjunkit mer då de varit inne, och då de började rida mot skräddaren passerades de redan av vagnar och ryttare som ville komma fram i tid.

Tamara nickar och ler själv var hon eller skulle bli Lady Edel, och såklart ver de gifta, men barn hade de inte. Mycket hade hon fått höra bland tjänarna, detta berättar hon snabbt för Daeron då de rider mot skräddaren och hoppar sedan av Nyx då de är framme. Hon binder fast Nyx och de går in, "Vi syns snart då." ler Tamara och får sin kläning innan hon och en tjänsterflicka som skulle hjälpa henne på med allt försvinner in bakom ett skynke för att byta om.

Daeron följde en av tjänarinnorna till ett sidorum, men han lät henne gå, för han kunde lika väl byta om själv. Då han fått allt på sig och tog han en snabb titt i spegeln. Han hade aldrig haft något liknande på sig, till och med läderstövlarna hade polerats och skrubbats av damm.
Innan han gick in till affären drog han fram två ringar från fickan. Han hade tagit dem medan han var i herrskapets rum, för om de var gifta behövde de ringarna för att bevsa det. Han visste inte vad Tamara skulle tycka om saken, men hoppades att hon inte skulle bli alltför upprörd.
Med den nya, svarta manteln på axlarna steg han in i affären igen och log lätt mot ägarinnan, som högt berömde hans utseende. Han visste att han såg bra ut, men ursäktade allt på de underbara kläderna.