The Battle of Love

OMG DEN RIKTIGA EMILY KOM!
Jag visste det!
Vampyren, Emily, hon den riktigax)
Awesome!
Skriv Meeer snälla du!

2 awesome kapitel!

Omg omg omg omg omg omg!!!! Super bra ff
Ny läsare

THATS EMILY! ♥

När kommer det mer?

MIN EMILY!♥

VÅRAN EMILY! ♥

MEN OKEEEJ DÅ!
VÅRAN♥

Måste säga att jag är väldigt skäptisk mot Hermione och Draco tjatet (alltså inte bara du, Lexie) men du skriver aldeles för bra för att jag ska kunna sluta läsa . Du skriver ju skitbra. Du kanske tar över rollen som JK någon gång

Känn dig bevakad

Chapter Sixteen - A Diary and A Dead Deer

Inatt måste jag göra något. Om jag dricker något nu kommer jag kunna gå bland folk utan att jag äter upp dom. Innan jag behöver nytt blod kan ta cirka en till två veckor. Men jag kommer bli svagare tills jag dicker nästa gång. Inte lika stark och snabb men jag klarar mig. Då kommer dom inte misstänka mig lika mycket. Klockans visare står på kvart över åtta. Så vid midnatt slår jag till. Får se vad skogen har att erbjuda mig här på Hogwarts. Jag har bara gått här i 4 dagar men jag tror jag ska kunna trivas. Om jag inte får några vänner ringer jag min bästavän Chloé.

Chloé Ross, en jämnårig tjej med isblå ögon och vackert blondt, långt och lockigt hår. Hon har alltid ställt upp för mig. Chloé är ingen vampyr utan en varulv. Fast en speciell varulv. Hon kan sluta åldras när hon vill och sedan stänga av det och börja åldras igen. Vi vet inte varför hon kan göra det men hennes mamma Marlena kunde göra det med. Jag vet ingenting om Marlena. Hon lämnade Chloé på ett barnhem när hon nästan var tre år. För 73 år sedan såg jag henne på barnhemmet när hon var runt 7 år. Jag såg direkt att hon inte var en vanlig människa. Hon är både varulv och häxa precis som jag. Fast jag vampyr då.

Ägaren var hemsk mot henne. Han plågade henne och och slog henne när hon inte lydde. Och även om hon var snäll och gjorde vad han sa så ibland tog han en kniv och skärde lite i henne vad hon berättat. Jag har själv också sett det. Jag kollade hennes minne. Det var hemskt. Sen tog jag hand om henne även om jag bara var 16 år. Fast ändå över 100 i vampyrvärlden. Vampyrvärlden berättar jag mer om senare. Måste gå för jag hör att Astoria är på väg upp.

♥ Lots Of Love, Emily

Jag la undan dagboken jag nyss börjat skriva i. Dagboken lägger jag alltid i min kudde i fodralet för vem kollar där. Astoria öppnar dörren och går långsamt in.

"Är det okej om jag är här innne?" frågar hon
försiktigt.

"Självklart! Du bor ju här med så fråga inte om lov."

Hon nickade och satte sig på sängen med sin data och började surfa på internet. Jag iaktog henne lite försiktigt så hon inte skulle märka.

"Emily?"

"Ja?"

"Vart kommer du ifrån?"

"Tekniskt sett min mamma, eller om jag borde säga pappa? Men om du menar stad så kommer jag från London" svarade jag.

Astoria skrattade lite för sig själv och log åt mig.

"Du är inte så läskig som jag trott."

"Trodde du att jag var läskig?"

"Lite" erkände hon.

Jag log bara. Daphnee och Pansy kom in i rummet och kollade förvånat på astoria och mig.

"Varför ler du så mycket Astoria?" frågar Daphnee.

"Inget. Jag har bara skaffat en ny vän" sa hon och log stort mot mig.

Dom andra verkade bara chokade och när dom log blev det bara en ful grimars. Vi alla samsades om att borsta tänderna i badrummet och att duscha. Sen kröp vi alla i våra sängar och somnade. Alla förutom jag. Klockan visar midnatt. Nu var det dags.
Jag öppnade fönstret lite försiktigt och kollade ner. Det var väldigt högt men jag ska försöka klara det. Jag slängde mig ut i luften och tog sedan lite försiktigt tag i ett träd som var närmast. Jag klarade det. Jag klättrade ner från trädet och började springa mot skogen. Det var ganska tyst men sen kunde man höra hur något djur sprang. En hjort. Jag gömde mig bakom en buske och väntade in att den skulle komma närmre. Hjorten började gå närmre buskens håll och den var väldigt sött. Lika sött som jag kunde känna hur blodet smakade. Jag hoppade ut från mitt gömställe och attackerade snabbt. Hjorten försökte springa ifrån mig men jag var för snabb. Den skrek medans jag satte huggtänderna i den men tillslut så tystnade den.

Blodert rann genom min hals och den smakade underbart. Jag kan inte sluta. För beroende. När blodet tog slut slickade jag mig runt munnen och log belåtet. Nu började andra ljud låta. Inte bra. Det var säkert andra varelser som skulle försöka döda mig. Hjorten måste bort. Jag gjorde en snabb grop i marken och slängde in djuret där i och fyllde igen hållet. Ljudet kom närmare så jag började springa tillbaka mot slottet. Mina naglar är supervassa som Spidermans så det var bara att klättra upp igen.
Alla sov så gott när jag kom upp. Pansy snarkar otroligt högt. Irriterande. Jag stängde fönstret igen och gick in och kollade mig i spegeln. Jag var lite röd på kinden och runt munnen så jag fick tvätta bort det. Jag borstade tänderna ännu en gång och la mig ner i sängen. Jag hoppas verkligen att ingen såg mig för då är det illa ute med mig. Jag behöver inte sova egentligen. Visst måste vampyrer sova någon gång men då behöver vi bara sova runt 4 timmar och sen är vi jätte pigga och vi kan vara vakna i minst 5 dagar utan att sova. Men ögonen var otroligt tunga nu så jag somnade nästan direkt. Och drömmen var om den lilla oskyldiga hjorten.
___

Ella/Ron, Lime, mine, 96hpevanescence, Trezzan, Bombarda, Horn, Ginny.:.Weasley, Conflate och alla ni andra, tack så jätte mycket! Kärlek till er ♥