Hunger Games (Rollspel)

Jag står knappt ut längre, vad hade jag gett mig in på? "du får inte min båge men du kan få mina pilar, då kan jag inte skjuta!" skrek jag igen "och NEJ Spencer, gör inte det för mig, det behövs inte, flickan här är inte värd det skrattet!!!" skrek jag igen. Jag tittade på dem, jag ballade nästan ut när jag såg hur hårt hon strök kniven på honom. Jag försökte prata med Spencer via ögonen. `Jag skjuter samtidigt du tar en manöver`tänkte jag och jag försökte visa det med ögonen.

Amy
Jag tittar ner på Spencer.
"Okej, det är du som väljer!" säger jag rätt lungt ändå. "Men var ska vi börja? Kanske.... Där!?" säger jag och sticker kniven i Spencer. Han skriker högt. Han kvider sig och sprattlar när det strömmar ut blod ur hans nedre del av magen. Under naveln. Jag skrattar stort. "NU DÅ!? Nu då? Går du med på mitt avtal? Eller låter du honom dö? Bara så där?" Jag håller i Spencer och sätter mig bakom honom. Det gjorde att tjejen inte kunde träffa mig utan att döda spencer. "Så... Kom igen! Bara gör det! Släpp pilbågen och ner på knäna! Annars kanske din pojkvän inte kommer att klara sig." säger jag och torkar bort en tår från Spencer med kniven.

Nick~

Nick tittar sig omkring. Vattnet är klart och man ser allt som finns i. Mest berg och sten. 'Stranden' dem är på är helt av sten och går längs en vägg längre än vad någon av dem kan se. "Ska vi se vart den leder?" frågar Nick och pekar mot 'strand vägen'. "Visst" säger Lizzie och snart har de kommit en bra bit. Det är djupt vatten överallt. Det blir mörkt ju längre in de kommer. De slår läger. De är blöta och kylan kommer krypandes. "Jag tror jag har tändstickor" säger Lizzie och börjar gräva i väskan. "Men vi har ju inget att elda" säger Nick. Lizzie ser nedslagen ut. "Juste" säger hon.

Sonya reste sig upp från marken. Hon var helt säker på att det var något som hade väckt henne. Hon tog tyst fram sin kniv samtidigt som hon satt på helspänn och lyssnade.

Jag skrek. Allt jag hade skrek jag. Jag kastade pilbågen till flickan och slog ner som en duns på knä. Jag fällde stora tårar och såg när Spencer förlorade en massa blod. " visst, du vinner men sluta nu jag ber!!!!" skrek jag samtidigt jag grät. Jag höll på att dö av smärta när jag såg Spencer lida.

Amy
Jag flinade. "Bra..." säger jag och tittar ner mot spencer. Jag tryck hårt på hans sår så att han inte skulle förblöda. Jag lägger tjejens pilbåge åt sidan och tar fram repet. Jag tar också fram ett bandage. "Kämpa inte emot nu!" säger jag till henne och går till henne. Jag drar inte repet som jag gjorde på Spencer. Jag knyter nu istället bara ihop hennes händer och hennes fötter. Spencer hostar fram något bakom mig. "Snälla.... Snälla.. Bara låt henne gå..." Jag ignorerar honom och fortsätter med tjejen. När jag är klar lägger jag henne bredvid spencer. Snabbt lindar jag bandaget runt honom och lägger tjejens ihopbundna händer på hans sår. "Tryck och han kommer att bli okej... Förstått?" Jag sätter mig ner framför dom båda.

Jag lät allt bara hännda, alla i 12 måste vara besvikna på mig. Jag höll på Spencers sår precis som hon sa, jag nickade som svar och fortsatte att fälla tårar. Jag tittar upp i Spencers rädda ögon, jag ser honom igen, som jag gjorde förut i grottan. Jag ville kyssa honom och säga att allt skulle bli bra men det kunnde jag inte lova.

Spencer
Jag tittar upp mot Saga. Om mina armar inte skulle vara bundna skulle jag tårka bort hennes tårar och säga att allt är bra, men eftersom jag nu är i detta läge så får det räcka med orden; "Jag älskar dig, jag är hopplöst förälskad i dig Saga. Jag menade inte att du skulle hamna i dethär läget... Jag band dig för att du inte skulle hamna i fara, men jag misslyckades.... Jag misslyckades..." viskar jag.
"Så gulligt så" säger tjejen. Jag fortsätter titta på Saga. Jag hostar upp lite blod. "Kan du inte bara låta henne gå? Jag lovar... Jag kommer...Jag kommer inte kämpa mot..." fortsätter jag och tittar tröttsamt på tjejen.

Sonya reste sig upp och började gå. Hon plockade upp några växter från marken som hon visste var ätliga samtidigt som hon gick. Hon tänkte spara dem tills senare. Hon var förvånad över att hon inte hade hört några kanoner på länge. Innerst inne hoppades hon på att alla skulle ha hunnit döda varandra medans hon sov men hon antog att det var omöjligt. Hon tänkte tillbaka på sin intervju om man ens kunde kalla den det. Hon hade mest suttit still och nickat och skakat på huvudet. Hon ville inte att någon skulle få reda på att hon inte kunde prata. Hennes handledare hade också tyckt att det var en bra plan.

Lizzie~

"Men vi kanske kan elda nåt av det vi har med oss?" föreslår Lizzie. "Eller nej, kanske inte. Vi behöver nog allting" Nick tittar på tändsticksasken som Lizzie ändå tagit fram. "Vi måste äta något iallafall" säger han och plockar fram torkat kött. Han ger en bit till Lizzie och tar en själv. De äter upp och dricker lite ur vattenflaskorna. "Vi måste röra på oss. Sitter vi stilla för länge blir vi kalla och stela" säger Lizzie och de ställer sig upp och börjar gå igen. "Undrar om det sitter några kameror här nere?" säger Nick efter ett tag. "Det tror jag nog. Annars skulle det här stället inte finnas" säger Lizzie och ser sig omkring. "Och jag tror att det finns något mer än bara vi här nere"