The Lills Games

Vet inte om.jag klarar det, men jag ska försöka, JAG LOVAR! ♥

Superbra skrivet!♥

jag dog... ;(

Tack min sponsor och tack Lills för att du skriver så wonderful.

Tack, tack!

Och tack till alla som läser denna ff. ♥

AWESOME! ♥

Nu kommer det lite mer ♥

DAG 2, Del 2.

LunaLovegood1 hade svårt att tro att HarryPotterr hade dött av en hjärtattack. Hon kunde ha dött av vad som helst, men en hjärtattack? Mitt i Arenan? Skulle inte tro det.
Hon måste blivit förgiftad. Det var inte första gången som tanken rörde sig i hennes huvud. Även fast både hon och M.Potter hade försökt hitta ett tillfälle som HarryPotterr kunde blivit förgiftad på, men de kunde inte hitta det tillfället. Men de kom heller inte på någon annan förklaring, för såvitt de visste hade ingen i HarryPotterrs familj någonsin haft en hjärtattack.
Men både M.Potter och LunaLovegood1 försökte se det ljusa före det mörka – de försökte alltså tänka positivt. Även fast det var svårt för LunaLovegood1 att inse det, så hade de väldigt bra – M.Potter och hon. De hade vatten, mat och vapen – vad mer kunde de begära? De hade till och med hittat ett gelé hjärta hos PotterHunger.

Pixi satte lugnt och studerade en växt som hon hittat. Det var en väldigt konstig växt, som en blomma, men med en frukt som frö. Pixi undrade om det fanns någon chans att den kunde vara giftig, så hon lade upp en plan.
Hon upptäckte också snart att det fanns en hel äng med liknande blommor.

Miskel och Ekkiis satt fortfarande och berättade skräckhistorier för varandra när Miskel plötsligt hörde några buttra röster samtala.
”Jag sa ju att vi inte borde delat på oss! Se nu vad som hänt!” utbrast en upprörd röst, som Miskel trodde sig tillhörde Little J. ”Nu kan vi inte ens hitta Deamfle!”
”Och nu är allt bara mitt fel? Föresten kan jag inte komma på när du sa att det var en dålig idé att dela på oss” muttrade OliverPhelps medans de fortsatte gå. De verkade inte ha märkt Miskel eller Ekkiis, för då skulle någon av dem antagligen vara döda. Särskilt när de är på det där humöret.
Efter ungefär 10 minuter hör varken Miskel eller Ekkiis något mer och tittar på varandra med stora ögon.
”En av karriäristerna är bort” mumlade Ekkiis.

Ginny.:.Weasley satt och gnagade på ett kex upp i ett träd. Hon hade suttit och berättat historier för sig själv hela eftermiddagen.
Det var precis som damen hade önskat, bordet var fullt med mat, vatten och en massa läckerbitar, tänkte hon. Det alla sagorna hade gemensamt var att de alla var lyckliga, och hade mat, vatten och kakor i sig.
Det här var något som Ginny.:.Weasley hade hållit på med i hela sitt liv, och Distrikt 6 hette inte ”Där sagorna skapas” utan orsak. Utan det var som en religion att hitta på egna sagor, och många hade skrivit böcker som små där hon bodde.
Nu gjorde hon det bara för att få tiden att gå, och för att få hennes tankar på annat än mat. Men eftersom hennes sagor alltid hade med mat i sig så blev det bara svårare och svårare för henne att ignorera hungern.

Deamfle hade utan mening råkat tappa bort – såklart skulle hon inte göra det med mening. Nu hade hon ingenting förutom en kniv, som inte hade varit till nytta alls hittills.
Hon vandrade omkring utan plan och försökte att hitta något att sätta i magen. Efter en eller två timmar hade hon hittat en hel äng av konstiga blommor.
Blommorna hade blodröda blad (I början hade Deamfle trott att det varit blod på dem, bokstavligttalat) och en lång stjälk, och det enda som gjorde så att det inte såg ut som en blomma var att den hade en konstigt frö i mitten.
Deamfle hade ingen aning om ifall den kunde vara giftigt, men om något av blomman gick att äta så skulle det antagligen vara den.
Sedan förde hon den till munnen och smakade på den. Hon suckade lättat och tog flera tuggor, och när hon svalt hela frukten insåg hon att man kanske borde tagit bort det där lilla vita som funnit som en liten prick på frukten. Och i samma sekund som hon insåg det fick hon väldigt ont i magen, väldigt, väldigt ont i magen.

Little J och OliverPhelps kunde på säkert 20 meterna avstånd höra hur någon stönade och jämrade sig. De närmade sig försiktigt platsen som ljudet kom ifrån, men när de såg att det bara var Deamfle gick de lugnt fram till henne.
”Vad har du gjort nu då?” frågade OliverPhelps uttråkat. Men märkte snart att Deamfle inte verkade okej.
”Jag åt en av frukterna på blomman” pressade Deamfle fram mellan flämtningar av smärta. ”Och nu har jag väääldigt ont i magen” stönade hon och verkade inte vara i skick att säga något mer.
OliverPhelps bara suckade och smällde till Deamfle i ansiktet. ”Hur korad får man vara?” OliverPhelps sa det så lågt att bara Little J kunde höra det, och tillsammans hjälptes de åt att bära bort Deamfle.

Pixi hade suttit i en av buskarna för att hela tiden se på när Deamfle hade ätit upp en av frukterna, men hade varit tvungen att fly när hon hörde hur de andra karriäristerna var på väg mot hennes håll. Nu var hon säker på att man kunde äta frukterna så länge man tog bort den där lilla vita pricken som verkade finnas på varenda frukt.
Men för att inte ta några risker satte hon upp ännu en plan.

EMELESEL och Ingis låg hoptryckta mot varandra med ett stort torrt löv över sig. Hela efter middagen hade de gått runt och letat efter vatten, eftersom de inte hade haft mycket vatten alls, som några timmar tidigare tagit slut.
Utan resultat hade de sedan blivit tvungna att gå tillbaka till deras ”växtgrotta” – som de hade börjat kalla den.
Nu var de båda väldigt kalla, och det hade blivit mycket kallt hos dem. Så de hade bestämt att försöka med att hålla temperaturen upp genom kroppsvärmen.

Ekkiis och Miskel gick genom en del av djungeln som de inte varit i förut och försökte hitta en plats inför natten. Och med sina öppna skräckslagna ögon (Såklart hade de fortsatt att berätta spökhistorier, och blivit vättskrämda!) kunde de inte hitta något annat ställe att sova på än i träden. Men de hittade också en hel skål med frukt på samma gång som de letade. Så nu hade de i alla fall lite mer mat.
Men varför skulle någon sätta fram en skål med frukt egentligen? Tänkte Miskel och funderade ännu mer.
”Kanske för att han eller hon glömde den där? Och vilken chans skulle det egentligen vara att de här frukterna var förgiftade?” sa Ekkiis och tänkte inte få Miskel att förstöra hennes glädje för maten.
Väldigt stor chans, tänkte Miskel men sa det inte till Ekkiis. Nu måste de bara hitta ett ställe att sova på.
”Åh, men jag är såå hungrig nu! Jag måste äta något!” stönade Ekkiis när de hade gått runt i djungeln ytterligare än timme.
”Okej då, vi tar en paus” sa Miskel och satte sig ner på närmaste sten.

Pixi fnissade till när hon såg hur Miskel tog upp en frukt från skålen. Det var nämligen så att det var hon som lagat till de här frukterna, hon hade med avsikt lämnat en frukt utan att ta bort den vita pricken – för att vinna måste man döda.
Nu skulle hon bara vänta och se ifall att någon av dem får kramper i magen. Men lugnt och sansat åt Miskel och Ekkiis upp hela skålen med frukt, till det bara fanns en frukt på botten på skålen kvar – den med den vita pricken kvar.
Snart tog Ekkiis upp den sista frukten och åt upp den på mindre än två minuter.

Ekkiis började stöna direkt efter att hon svalt den sista biten av frukten, och Miskel insåg att den sista frukten måste varit förgiftad, hon måste göra något! Men mer än en timme gick, och Miskel kunde fortfarande inte komma på något som kunde hjälpa Ekkiis. Det enda som kunde få stopp på kramperna var att döda henne...
”Gör det. Jag kommer ändå dö hur som helst” stönade Ekkiis när hon insåg samma sak som Miskel. När Miskel såg smärtan i Ekkiis ögon tvekade hon inte, utan stack ner en pil i hjärtat på Ekkiis, sekunden efter ekade det ett kanonskott.

OliverPhelps kunde inte hjälpa det – Deamfle hade stönat och jämrat sig hela kvällen. Nu orkade OliverPhelps inte med det längre. Hon gick sakta fram till Deamfle som låg vid deras eld, försäkrade sig om att Little J sov och sedan tog hon närmaste vapen i handen.
”Förlåt” viskade hon innan hon dödade Deamfle.

Ginny.:.Weasley satt fortfarande uppe i sitt träd med samma kex i handen – hon fick ju inte slösa på kexen heller!
Det hade redan börjat mörkna, så Ginny.:.Weasley misstänkte att Lills låten snart skulle börja spela, och att man skulle få veta vem som var döda.
Inte mindre än en halvtimme senare började Lills sången att spelas.
Sedan upphörde sången och Ginny.:.Weasley spände ögonen.
PotterHunger, HarryPotterr, Vanessa Treens, Ekkiis och Deamfle. Detta betydde alltså att det bara var 9 spelare kvar.

LAST 9


Men nu blev ju jag hungrig bara för det :c

Haha, spring och ät något

Orkar inte, har jätteont i magen (pga en viss grej...)

Ojdå D: