THE POTTERHUNGER GAMES

haha, det kan man ju förstå. Du ville ju bara imponera på karriäristerna xD

Jag är ledsen för att jag har missat allt, men jag har inte haft så mycket tid till att vara inne på Mugglis tyvärr. :c Har jag missat något superviktigt?

det du har missat är:

Resan till tåget
Träningcentret

Mycket mer än så har jag inte hunnit, på första sidan står det var du hittar alla kapitel (hoppas jag)

Tack! Har du gjort en mall till mig, eller ska jag göra den?

Jag har gjort en till sig! hoppas det är okej?

Ja, det är klart! c; Kan jag få se den?

påminn mig imorgon, sitter vid mobilen och har allt vid datorn. Kom inte ihåg din mall exakt nu.. :3

Okej.

Super!

Vad hände med Supersökaren? Jo, detta:


Supersökaren öppnar sakta sina ömma ögon. Var befinner han sig egentligen? Han ligger nerbäddad i en liten säng. I ett tråkigt kalt rum.
Supersökaren lyfter på huvudet, men faller tillbaka av den plötsliga smärtan. Det känns som om hans huvud har blivit klyvert i två delar av en hemsk yxa. Supersökaren flämtar till när han kommer på var han är. På sjukhuset.
”Du är vaken.”, säger en lugn röst bredvid honom. Det är en ung sjukvårdare.
”V-vad hände?”, frågar Supersökaren henne.
”Det vet du nog redan.” Hon ler svagt mot honom.
Supersökaren är tyst. Han funderar över vad som egentligen hände. Plötsligt far en minnesblixt över honom. Ingis!
En Ingis med svarta pupiller, kniven rest mot Miss-somebody. Supersökaren som hindrar Ingis. Kniven som skär i hans huvud. Sedan allt mörker.
”Hur mår miss-somebody?” Supersökaren måste få veta hur hon mår. Om hon lever.
Sjukvårdaren ler åt att han kommer ihåg. ”Inte en skråma.”
Supersökaren pustar ut åt hennes ord. Miss-somebody mår bra. Alla mår bra.
”Men träningen då? Spelledarna måste ju se vad jag går för?”
”De vet vad du gjorde. Det kommer att räknas med.”
”Men jag måste visa dem, de vet ju inte vad jag kan.”, säger Supersökaren bedrövat.
”Tyvärr. Du måste återhämta dig för arenan imorgon.”
”JAG MÅSTE FÅ VARA MED!”, skriker Supersökaren plötsligt.
”Du måste vila.” Något trycks in i hans arm, och han domnar sakta men säkert bort till den lite mer luddiga världen.