[Privat roll för AlexZz och Hope Potter <3

[Jag med men när jag började i en ny skola efter trean var det typ fem stycken tjejer som var "steriotyperna" för allt som har med hästar att göra, det var allt de snackade om utom killar och smink xD OCH DE SA ATT DE INTE GILLADE HP! O.O]

"Du kan lika gärna ge upp. Du SKA stå här och sova här inatt och INTE springa iväg." Sa jag men ångrade mig. "Eller ska vi gå längre bort från ravinen ifall den rasar och vi åker med medan vi sover?" Frågar jag de andra.
"Vi borde flytta. Går du med Maran och King så tar jag Linda så går vi några meter bort ditåt, till vattenfallet." Sa Miranda och hennes plan låt så bra som den någonsin kommer bli.
"Du stannar med JJ." Säger jag till Max och hoppas att jag kan plåstra om dem sen när tältet är uppe.
"Du får gå först." Säger Miranda till mig när vi tagit hästarnas grimmor.
"Visst."

Maran försöker ta sig ur greppet och dra med sig den lugna flickan. Hon ger upp när hon är för långt bort och börjar gå framåt istället och dra med sig vem som än håller i hennes grimma framåt.

Jag knyter Maran och King vid det största trädet jag hittar och säger åt Miranda, som redan har knytit fast Linda vid samma träd;
"Stannar du här med väskorna och hästarna så hämtar jag alla... Okej?"

Jag gick den ganska långa vägen tillbaka till Max och JJ och frågade Max om han kunde gå, vilket han kunde, tur det för annars skulle jag alldrig få med båda på en gång och att lämna JJ här skulle vara hämskt, tänk om en tjuv kommer och dödar henne?
"Får jag bara luta mig lite mot dig kan jag gå." Säger Max som inte bara bröt armen utan stukade benet också.
"Okej." Säger jag och lyfter upp JJ innan jag hjälper honom upp så att han kan hålla i min axel medan vi sakta går tillbaka.

Maran frustar och King knuffar henne för att hon inte ska göra något dumt. Den andra flickan har tydligen fattat tycke för den stora King då hon står och klappar denne. Den kelsjuka Linda stirrar intensivt och avundsjukt på honom men Maran gnäggar bara.

[HAHA XD Avundsjuka Linda xD]

När vi efter ett tag kom tillbaka till lägret hade en bra sak hänt, det visade sig att grottan bakom vattenfallet var en ypperlig plats för att gömma sig när man är en eterlyst brottsling på rymmen.
"Jag var och tittade runt lite och grottan är perfekt, den är högt upp nog för att vatten inte ska komma in, inte ens tidvatten om det finns här, det finns saker som liknar pelare som vi kan binda hästarna till och vi behöver inte ens använda det lilla tältet! Bara våra sovsäckar.. Fast vi har bara tre, för vi räknade inte med att Max skulle hitta oss på flykten.. Men vi har filtar!" Miranda var utom sig och väsnades så mycket att vi var tvungna att väsa åt henne några gånger för att hon skulle fatta.
"Jag går med Max och JJ dit in och så tar du packningen sen får vi två hämta hästarna." Säger jag och log mot henne. "Det är perfekt." Säger jag när vi kommer in med packningen och de skadade människorna.
"Nu ska vi bara hämta hästarna." Säger Miranda och ler efter att vi packat upp våra sovsäckar på den planaste delen, som väldigt lägligt satt bredvid en av "pelarna" Miranda pratade om, och bäddat en fjärde säng av filtar i tältet.

[Ja, ellerhur!? XD]

JJ uppfattar ljud och rörelse och försöker genast resa sig upp från det kalla underlaget. Hon tror nästan genast att hon är tillbaka i isoleringen och det skrämmer henne.
"Hon är vaken!" Utropar Miranda, Miranda? Är hon i isoleringen? Vad gör hon där? Har hon gjort något fel? Hon får huvudvärk igen vilken får henne försöka röra sig men det misslyckas oturligt nog och hon får bara ondare.

"OH! DU ÄR VAKEN!" Skrek Miranda och hoppade runt sin bästis som jag redan plåstrat om medan jag satt och gipsade Max arm och kollade om hans fot var bruten, det var den inte han behöver bara vila den ett tag.
"Mår du illa eller har ont i huvudet?" Frågar jag henne och ler. Hon överlevde i alla fall fast hon förlorat så mycket blod.

Miranda dunsar ned på henne och halvt som halvt stryper den vimmelkantiga JJ.
"Nej, jag mår bra." Svarar JJ efter att ha kollar kroppsfunktioner. "Jag blir bara strypt." Konstaterar hon sedan och granskar Miranda som förläget släpper taget om henne och biter sig i läppen. Sedan minns JJ Linda och Max. "Åh! Mår Max och Linda bra?" Frågar hon kvickt och får en aning huvudvärk av det men låtsas inte om smärtan för tillfället.

"Du räddade mig." Säger Max glatt och visar armen. "Bara den här skadan, och foten men den vickade jag bara. Linda är väl okej, hon går runt, hon äter, och hon beter sig precis som vanligt."
"Hur är du då? Hungrig? Vi andra har precis ätit lite soppa..." Säger jag och tar fram soppan vi sparade åt henne.

JJ hinner inte ens svara.
"Klart hon vill!" Säger Miranda ivrigt och tar soppan från Miranda och JJ får den otroligt nära ansiktet och JJ sänker sakta ned den.
"Nja... jag... klarar mig." Säger hon försiktigt och Miranda ser bistert på henne till svar.
"Ät!" Säger Miranda surt.
"Jag vill inte!" Svarar JJ uppgivet.