The Alicia Spinnet Games

Super bra!!!!!!!

Bra!! Och snygga dräkter! Har du gjort dom själv?

Superawesome.

Superduperbra =D

ADJFJSLÖGÖHKSGR SUPERBRA VERKLIGEN!
Och jag älskar min roll förresten :3

GUD. VAD. FANTASTISKT. BRA.
Jag har fastnat för den här helt och hållet, på bara ett kapitel. Jag tog mig verkligen tid och läste det här och tittade på alla bilder till varje person och SHIETT vad du har lagt ner tid. DU SKRIVER HELT AMAZING-BRA OCH JAG FATTAR INTE HUR DU KAN RITA SÅ OTROLIGT SNYYYYYGGGYTTTT!!!!! ♥
Jag längtar som en galen hippogriff efter nästa kapitel ♥

Wow! Awesome! Min "person" är ju super

Just det glömde att säga det^^ jag ÄLSKAR min karaktär jag med x)

Ååh, jag blira bara så hiiimla glad av era kommentarer! Så kul att ni gillade första kapitlet! Eftersom det tog så lång tid att skriva och jag är riktigt skrivsugen kommer "första dagen" redan idag! Först ska jag bara meddela några viktiga saker:
Alla kan inte vara med i varje kapitel, så jag har delat upp er i fyra grupper. Jag skriver om en grupp i taget, så ni vet att ni inte är bortglömda!
Edit in these rules: Om två har en pakt eller nå´t och jag skriver om den ena kommer den andra nog va med lite extra
Jag har bestämt grupperna OCH vilka som ska dö med hemsidan RANDOM.ORG, så allt är helt slumpat!
Ska bara säga att INGEN kommer dö utan att jag skriver om det, för det känns jättetaskigt om någon typ dör i första kapitlet och inte ens har blivit skriven om!
Sådär, som jag brukar säga: det var allt, läs och njut!




Isabella Malfoy står stel som en planka och lyssnar på nedräkningen.
"46... 45... 44..."
Hon har redan planerat hur hon ska göra och mumlar tyst upp listan.
"Ett, spring in i skogen dit ingen annan springer... Två, vänta tills blodbadet är slut och karriäristerna, som antagligen stannar och tar alla saker, somnar eller liknande... Tre, smyg tyst fram, ta sakerna jag behöver och..."
Isabella tystnar, för hon har kommit fram till biten hon inte gillar.
Tre, tänker hon. Döda alla... Och skona möjligen de som vill skapa en pakt.
Hon nickar för sig själv. Hon borde känna sig trygg av besluten, det är en bra plan, men hon kan inte låta bli att darra. Varför är jag här? Tänker hon.
"19... 18... 17..."
Hon tar tillfället i akt och granskar sin miljö. De står i en glänta omringade av skog, men en bit bort skymtar hon något blått som liknar vatten. Om man tittar uppåt ser man ett tak av löv, förutom över ymnighetshornet, där man ser en glimt av himlen.
Träden runt dem är av många olika slag. Några Isabella känner igen, som kokospalmen bakom Twix, men andra är helt främmande. Bakom henne själv står till exempel ett underligt träd som ser ut som en gran med röda barr och sugmunnar istället för kottar.
"10... 9... 8..."
Isabella Malfoy granskar sina med-spelare. Alla står i de underliga kamouflage-mönstrade dräkterna som snarare kyler ned en än håller en varm. Bra nu när det är som varmast, men sedan på kvällen? Tänker Isabella nervöst. Hon vrider huvudet åt vänster.
Där bredvid henne står Vanessa Treens, och hon gör något underligt. Hon tar sats och kastar sig av plattan mot Isabella Malfoy.
Isabella skriker när Vanessa ger henne en knuff i bröstet och när hon faller tänker hon bara på en person. Någon som också blev sprängd i luften innan spelet ens startat. Utan chanser.
"Pappa" viskar hon innan hon tar i marken och hennes kropp sprängs i bitar.

ernin ser lamslaget på när Isabella Malfoy sprängs på andra sidan ymnighetshornet. Det hon ser sedan är ännu mer chockerande; Vanessa Treens står med händerna på Isabellas platta medan hon klamrar sig fast i sin egen med tårna.
"5... 4... 3..."
Hon rycks tillbaka till verkligheten och ställer sig snabbt i sprint-position.
"1... Låt spelen börja!"
Bill Bobadills röst ekar i gläntan. ernin sätter iväg.
Hon springer rakt fram, inte mot ymnighetshornet, utan en bit bredvid. Hon tänker snabbt, kastar sig mot marken och får tag på en liten skinnpåse och en påse bröd. Allt är kaos runt henne. Det verkar som om de flesta har valt att nappa tag i det närmaste eller bara vända sig om och springa. De som hellre dödar än flyr springer runt och försöker få tag på de andra. ernin springer. Snart är hon ute ur gläntan. Plötsligt ser hon något glänsa till, en kniv. Hon dunsar rakt mot knivbäraren utan att tänka på vem det är och får en rispa på armen. Det svider och ernin biter ihop.
"Lite till..."
Hon kastar sig in i skogen och undviker en pil av silver. Hon hittar skydd under ett fallet träd, därifrån kan hon betrakta händelserna. Men först måste hon undersöka armen.
"Åååh!" ernin stönar lågt. Såret är inte jättedjupt, men det försvagar henne mycket. Det finns inget hon kan göra nu, så hon lägger sig ned och ser på när blodet droppar ned i mossan. Vänta nu, mossa??

Ronald Weasley sänker pilbågen och svär högt. Han försöker kravla sig upp från marken men ernin måste ha knuffat honom riktigt hårt för det hugger till i bröstet när han sätter sig upp. Han sänker huvudet ned på marken och försöker glömma smärtan. Tänker på Mariette. Han måste kämpa för henne. En skugga tornar upp sig över honom.
"Jaså, här ligger dröm-killen?" Lavender3088 ler snett och tittar ned på honom. Samtidigt tar hon upp kniven som fortfarande är kladdig av ernins blod.
"Nej!" stönar Ronald när den körs in i hans arm. "Ååh, aj! Nej... sluta!"
"Varför skulle jag?" fräser Lavender och vrider om kniven ytterligare. Hon vet att hon är grym, men hon vet också att om hon bjuder på en show är det mindre risk att råka ut för spelledarna.
"Aaaj!" skriker Ronald, halvt förblindad av smärtan.
"Du... Du kan behöva mig!" lyckas han få fram. Lavender stannar upp. Han är ju ganska stark, tänker hon. Och inte alltför smart...
"Okej." säger hon och drar ut kniven. Ronald stönar.
Medan "samtalet" pågick avtog också striden runt omkring. De flesta har väl hunnit iväg nu, tänker Ronald sammanbitet. Ingen hann han döda...
"Okej kompanjon, upp med dig!" säger Lavender lugnt och räcker fram en hand. Ronald tar den inte.
"Jag kan inte röra mig." väser han, nära att tappa medvetandet. Lavender tittar först förvånat och sedan oroligt på honom.
"Skadade jag dig så mycket?"
"Nej... Bi-tjejen, du vet..." Lavender nickar långsamt men vänder sig sedan hastigt om. Bakom henne står failarN.
FailarN riktar klumpigt en pil mot Lavender3088.
"Jaså, du vill också gå med i gänget?" säger Lavender argt. FailarN skrattar nervöst. Hon vet att hon inte är skicklig med bågen, men hon trycker tillbaka den lilla rädslan hon har.
"Ser det ut som om jag vill gå med i er mes-pakt?" flinar hon. Lavender känner sig mer arg än rädd, men hon förstår att hon måste vara försiktig nu...

Tuva Weasley kikar fram ur ymnighetshornet. på ena sidan ser hon tre personer. En skadad pojke, en flicka som tittar ned på honom och en flicka till som höjer en båge bakom dem. På andra sidan är det fullt slagsmål mellan några grymma deltagare, men de vimsar runt så mycket att Tuva varken kan räkna eller känna igen dem. Hon riktar in sig på trion istället.
Smidigt klättrar hon ned från hornet och smyger hukande in bakom en buske. Därifrån ser hon dramat.

failarN darrar på handen. Killen på marken bryr hon sig inte alls om. Om hon låter honom vara dör han av sig själv. Men den där tjejen, Lavender-någonting, gör det hela krångligare. FailarN gillar inte att skjuta någon öga mot öga och se livet försvinna.
"Kom igen nu då!" ropar Lavender3088 surt. En lång stund stirrar de på varandra, väntar på nästa drag. Men det blir inte FailarN som gör det. Ronald Weasley drar till sig uppmärksamheten med ett stönande. Flickorna vänder sig om och ser honom. Alla tre flämtar till.
Ronald har kravlat sig upp mot en sten. I ett fast grepp håller han sin silvriga pilbåge, spänd och riktad mot FailarN.
FailarN stelnar till. Hon stirrar på silverpilen som när som helst kan komma flygande och genomborra henne. Ronald håller bågen stadig, fast blicken börjar bli suddig. Han släpper iväg pilen.
FailarN skriker gällt av smärta och tappar sin pilbåge. Det hörs en duns när en kropp träffar marken. Ett kanonskott ljuder. Men FailarN står kvar, darrande men stadig på benen. Hon tittar bakom sig.
På marken ligger Tuva Weasley med en pil i huvudet. Blodet rinner ned från pannan och man ser fortfarande skuggan av en förvånad grimas i hennes stela ansikte. Det är som om hennes sista tanke fortfarande susar omkring i gläntan.
Rippo...
FailarN lutar sig över Tuvas kropp.
"Vänta, stå still!" ropar Lavender. FailarN står blixt stilla. Nu kommer jag dö, tänker hon förskräckt. Lavender går fram till henne och drar med fingret över hennes krökta rygg. FailarN skriker till.
"Hon skar dig i ryggen." säger Lavender och pekar på ett rött märke. Sedan på en kniv på marken.
"Inte så djupt i alla fall."
Båda går fram till Ronald, som har hasat ned från stenen.
"Du räddade mig!" säger FailarN.
"Mig med." säger Lavender. Ronald tittar upp på dem och tvingar fram ett stöddigt leende. Sedan svimmar han.
Utan ett ord bär flickorna in Ronald i skogen, en liten bit från gläntan. Det behövs inga ord, Failarn är nu med i pakten. Failarn bevisar hur bra hon är på läk-konsten när hon behandlar Ronalds arm och brutna revben. Lavender smyger till ymnighetshornet och snor åt sig tre väskor (det här året är det mest bara en stor hög med väskor i olika färger och storlekar). Väl tillbaka undersöker de innehållet medan kvällen skymmer och natten smyger sig på. I första väskan, som är ganska liten och mörkgrön med en rem att hålla i, finns småsaker som en vattenflaska (tom), en ask med vattenrenande tabletter, ett par vantar, en remsa plåster, ett par solglasögon, en fickkniv och värktabletter. Den andra väskan är en stor och tung ryggsäck och innehåller fyra sovsäckar plus en påse apelsiner. Den tredje väskan är en liten axelväska som bara innehåller ett block, några pennor och en liten, mycket användbar bok om olika växter och deras egenskaper.
De tre allierade sitter och äter sina apelsiner medan de undersöker boken när Delinoras nationalsång spelas. På himlen visas de dödas ansikten och alla deltagare; de tre, ernin vid sitt träd, de bråkande deltagarna och alla andra, stannar upp och tänker samma oroliga tanke:
Bara två?

Följda: (Jag skriver följda istället för nämnda eftersom fler nämns förutom de jag skriver om.)


Döda:

JÄTTESUPERAMAZINNGGHIIMLANSBRAA!!!
Jag längtar redan som en TOK efter nästa kapitel! ♥♥♥