Systrarna på Hogwarts [SV]

Ååååå gud vad nu båda är bra på att skriva!!
Måste värkligen få läsa en fortsättning snart!! OMG Asså n i e bäst!


Gillar själv att skriva och tränkte gö en fanfiction, men det är väl knappt värt de efter att jag har läst eran as grymma fanficrion!!!
*bevakad

ÅH TACK! ♥ Det är saharas tur att skriva och jag hoppas att hon gör det snart ♥

Hehe, JAG OXÅ ♥
Ni e så himla grymma ^^

tusen tack till er alla! ♥

♥

Nu har ni fått vänta länge, och jag är ledsen för det. Men här kommer...
_______________________________________________________

Kapitel 19
Saralie
Min strupe snördes samman en aning när Natalie satte kurs mot - Ravenclaws bord. Vi var ju tvillingar, borde inte vi hamnat i samma elevhem? Det var ju det vi hade väntat oss, men här satt jag vid Gryffindors bord tillsammans med Amy medan Natalie traskade iväg till Rawenclavarna.
Jag blinkade bort tårarna som brände bakom ögonlocken. Jag hade Amy, eller hur? Jag drog ett djupt andetag och försökte koncentrera mig på festmåltiden som stod framdukad på bordet framför mig, men maten smakade inte längre något.

Amy förstod att jag var ledsen men var taktfull nog att inte tala om det. Istället började hon berätta om elevhemmens historia, och i vanliga fall skulle jag varit så intresserad att hon inte kunnat få stopp på mina frågor, men ikväll hade den magiska världen förlorat lite av sin glans.

Jag avbröts i mina tankegångar av att en högrest man i svart kappa stövlade in i Stora salen. Han såg sig om och satte sen kurs mot honnörsbordet. Amy tystnade tvärt och följde intresserat mannen med blicken. Sen rynkade hon pannan, läpparna formade ord men inte ett ljud hördes.
Jag var dock för upptagen av att se på mannen för att tänka på det, och nu hade han nått fram till professor Dumbledore. Hon böjde sig ner och sa något till Dumbledore, men det var för högljutt i Stora salen för att man skulle höra vad han sa. Elevhemsborden tisslade och tasslade sinsemellan, vem var det som kom in mitt i banketten för att tala med Dumbledore?
Vid honnörsbordet nickade professor Dumbledore sakta och vilade hakan mot handen. Sen reste han sig upp.
"Elever! Det här är professor Arabitz. Han är er nye lärare i Försvar mot svartkonster, och ni kommer lära känna honom närmare under er första lektion med honom." Professor Dumbledores röst dånade ut över salen, förstärkt på magisk väg.
Bakom honom kastade mannen - professor Arabitz - tillbaks luvan och krökte läpparna i vad som liknade ett leende, men närmare kunde beskrivas som en stel grimas.

Efterrätten försvann, och någonstans långt bort hörde hon rektorn befalla prefekterna att visa vägen till elevhemmen. Som i en dimma följde hon efter Amy, som blev allt mer uppspelt ju längre dom gick. Den nya professorn hade gett henne mycket att tänka på.
____________________________________________________

Jag känner att det här kapitlet blev lite långrandigt, men det går förhoppningsvis över snart. Jag har ju inte hunnit skriva på ett tag så jag kanske inte är i form...

lumos1, Nelly1513, AlexZz, Hermia, Beben, HannaPanna och Amaryllis (jag har väl inte glömt någon?), här har ni ert kapitel!

YEAH! AWESOME! AWESOME! ♥ ♥
Stackars Saralie D:

Jättebra :3

Ja, stackarn.



Tackar.

TOTALLY SUPERAWESOME!! ♥