Hungerspelen (Rollspel)

"Jag tror jag såg någon där" Sa Katherine och gick in mot skogen
" Jag kommer med" sa pojken från distrikt 1
Vi gick en bit in i skogen
" Förlåt Katherine men jag måste döda dig" sa han snabbt och stack in ett spjut i mitt hjärta.
"Förlåt" sa han gråtandes
Jag dog.

Kattie kollade på alla sina sår. Hon hade ont i hela kroppen. Men ansiktet värkade ha klarat sig från det mesta av syraregnet. Hon vände sig om och tittade på Melanie som granskade sina egna sår. Kattie suckade, det var en riktig soppa dem alla hamnat i.

(Har du inte tid/ inte lust att rollspela mer?)

Jag hörde ett skrik från skogen. "Katherine!", skrek jag och tog mitt svärd. Jag sprang in i skogen och hörde kanonen. Jag såg att Katherine låg död på marken med ett spjut i sig. "Katherin!", sa jag gråt färdig. Fast jag är en sån som inte gråter. Tårarna rann ner för min kind och sen såg jag killen från mitt distrikt. "Du?", frågade jag. Jag väntade på ett svar. "VAR DET DU SOM DÖDADE HENNE?!?" Skrek jag åt honom. Han såg ganska rädd ut. "Ja", sa han tyst och jag slog ner honom så fort jag hörde det. Jag riktade svärdet mot honom. "Varför?!?", skrek jag åt honom. "Jag var tvungen! Jag vill komma här ifrån så fort som möjligt", nästan skrek han åt mig. "Hon litade på dig!" skrek jag. "Ja ja, jag dödade henne, och? Men för att komma här ifrån måste jag också döda dig", sa han och tog spjutet och kastade det mot mig. Han missade. Jag tog mitt svärd och kastade det mot honom. Det träffade honom i halsen. Han drog ut svärdet och föll ner på marken. Jag tog upp svärdet och började hugga honom med det. Man hörde kanonen. "Förlåt", viskade jag. Jag vände mig mot pojken från distrikt 2. "Kom nu", sa jag till honom och började gå längre in i skogen.

( Inte tid, och det är inte så många som skriver)

(Jaha^)

"Ush, vilka hemska sår..." Sa Melanie och kolla på sina sår. Melanie lyfte blicken och kollade på Katties sår. Dem såg hemska ut. Hemskare en hennes egna sår, tyckte hon. Men det var bara för att hon kände ju inte hur ont det kändes för henne. Och för Melanie såg det hemskare ut på en annan person, som då inte var hon.

Kattie tittade upp. Ovanför såg hon bara grenar och löv. Hon tittade åter på Melanie som tycktes ha väldigt ont. Kattie tog ett steg fram men det gjorde jätte ont i vänster ben. Hon satte sig ned igen och tittade på sitt ben. Byx-benet var alldeles sönder slitet upp till knät. Själva benet var rött och sårigt, syraregnet hade frätit sönder huden på smalbenet. Varför hade hon inte märkt det förns nu? Kattie bet sig i läppen och tittade upp på Melanie.

Jag och pojken från distrikt 2 gick längre in i skogen. Jag såg flickan från distrikt 4 igen. Och hon stog under ett träd med flickan från distrikt 12. Jag log för mig själv. Jag tittade på killen från distrikt 2. Han kastade en kniv mot dom. Den missade. Han kastade en till. Jag stog bered med mitt svärd.

EDIT: Lupinfan, det var pojken från distrikt 1 som hade dött, inte 2.

En kniv ven förbi mellan Kattie och Melanie. Sen en till som träffade Katties hand, men bara lite så att det blev inte så djupt. Hon såg två kariärrister inte så långt ifrån dem. Hon bet ihop och lyckades ställa sig upp och spänna en pil i bågen. Hon sköt.

Pilen hade träffat killen från distrikt 2. Han ramlade ner på marken. Blodet rann ner på marken. "Kom igen, lämna mig inte!", sa jag men tårar i ögonen och försökte stoppa blodet. "Snälla stanna", fortsatte jag. "Jag ska igen stans", sa han. Pilen hade kommit alldeles för djupt för att han skulle kunna överleva. "Elli, du måste vinna", sa han. "Jag lovar... jag kommer att vinna", sa jag till honom. Det var det sista jag sa till honom innan han dog. Jag hörde kanonen. "Jag lovar", sa jag och ställde mig upp. Nu hade jag ett spjut, några knivar och ett svärd. Jag kastade knivarna på dom.