Gör man vad som helst för kärleken?

Nu kommer jag hem från landet och får världens bästa överraskning,
jättemånga kapitel och alla var jättemegajättebra

Det blir faktiskt lite bättre

ja jag har skrivit en hel del ^^ kul att du tkt om dem

precis ^^ mer spännande xD

jätte bra ,
vill veta vem hon ä . ♥

Tack så mkt ♥ haha nej ni får vänta lite men jag tror att jag tänker avslöja vem hon saknar ^^

SÅ FANTASTISKT BRA ♥

Då får vi se om jag hade rätt om att det är hennes bror

japp det får du ^^ jag sitter och skriver på det kapitelt nu, jag måste bara få ihop det bra

Tror jag vet vem ''hon'' är också, har känt på mig det sen början. Men jag säger inget.

du kan ju skriva till mig och gissa men säg inget här så du avslöjar något för de andra om du nu har rätt ^^

här är nästa kapitel jag är inte lika nöjd med det som med de andra men jaag hoppas ni ger det godkänt i alla fall ^^

Hon vaknade av att dörren stängde och hon såg Jezebel komma tillbaka.
”Han lever oroa dig inte men han har nog väldigt ont” sa Jezebel allvarligt och hon nickade, hon kände glädje över att Draco fick ta del av smärtan men hon visste att när smärtan försvann skulle hon få ta straffet för det, men hon sa inget.
”Men jag har en fråga” sa Jezebel och satte sig bredvid henne och hon la huvudet i hans knä
”Vad undrar du”? Frågade hon vänligt.
”Är det verkligen värt att stanna kar hos Draco? Är han verkligen värd det? Kan du inte bara lämna honom?” frågade Jezebel allvarligt och hon såg på honom. Trodde han inte att hon redan hade lämnat Draco om det inte var värt det? Trodde Jezebel verkligen att hon genom led det här om det inte var värt det? Hon mindes första gången hon sätt honom, han hade varit så lite då men han hade redan då betytt mycket för henne. Hon hade inte fått se honom på två år och det krossade hennes hjärta. Hon saknade hans skratt, sakerna de hittade på tillsammans. Hon var den enda som hade funnits där när alla andra övergav henne, han hade varit hela hennes värld och hon antog att det var därför Draco hade tagit honom, hon ville att han skulle vara helt ensam. Och han betydde ändå inget för Draco även om han egentligen borde göra det. Hon mötte Jezebels blick.
”Ja det är värt det Jezebel, jag skulle gå genom eld och vatten för att få tillbaka honom” sa hon allvarligt.
”Men du vet inte ens om han lever” sa Jezebel.
”Jag vet det men tills jag har bevis tror jag han lever och då tänker jag inte göra något som leder till hans död, så som att inte lyda Draco” sa hon sorgset.
”Jag är bara rädd att han skall bli din död, det här är inte första gången han skadar dig allvarligt och se bara vad han gjorde idag, han våldtog dig” sa Jezebel och hon tog hans hand.
”Det är ingen fara, jag var inte vid medvetande, jag ber dig inte förstå varför jag gör det bara vara där och ta emot mig när jag faller” sa hon och Jezebel strök henne över kinden.
”Jag tar alltid emot dig när du faller för du tar emot mig när jag faller” sa Jezebel och hon log
”Självklart, vi faller tillsammans och reser oss tillsammans” sa hon och var glad över det, utan Jezebel hade hon nog inte rest sig upp igen.
”Får jag fråga vem det är han har tagit?” frågade Jezebel försiktigt och hon reste sig upp och gick fram till fönstret och såg på regnet som slog mot rutan.
”Han heter Fai D Florite” sa hon lågt och lutade pannan mot fönstret och kände kylan mot huden ”och han är min son” sa hon lågt och hon hörde Jezebel dra efter andan och sedan resa sig upp
”Din son?” sa han förvånat och ställde sig bredvid honom.
”Ja min son, Draco tog honom för fyra år sedan och i år fyller han sex” sa hon lågt och ville inte ens tänka på om han skulle leva tillräckligt länge för att uppleva sin sjätte födelsedag.
”Vem är fadern?” frågade Jezebel men hon antog att han redan visste svaret, men hon var tvungen att säga det högt, dels för att hon inte trodde på det själv.
”Draco är fadern, det var inte planerat alls men jag ville behålla barnet och det var det som fick helvetet att bryta loss. När Draco såg hur lycklig Fai gjorde mig och när han försökte skydda mig tog han honom en dag när jag inte var hemma och sen dess har jag inte sett honom” sa hon sorgset och tårarna rann ner för kinderna och Jezebel la armarna runt henne.
”Vi får tillbaka honom på något sätt” sa Jezebel tröstande och hon nickade ”Jag förstår nu varför du inte lämnar honom och jag är ledsen att jag ifrågasatt ditt handlande”
”Du visste inte så det är inget att behöva be om ursäkt för, men allt jag vill är att få tillbaka honom” sa hon sorgset.
”Jag skall göra allt jag kan för att du skall få hålla honom i din famn igen” sa Jezebel och kysste henne och hon log sen lite svagt, till och med i en stund som denna då hon är som mest sorgsen kunde Jezebel få henne att le.
”Det behöver du inte, det är mitt helvete och jag kan inte begära att du skall hjälpa mig” sa hon
”Jag följer dig gärna till helvetet och tillbaka” sa Jezebel och kysste henne
”Du är den enda som jag vill ha med mig på den resan” sa hon och log lyckligt och lutade sig mot hans bröst och såg ut genom fönstret, någon stans där ute var Fai och hon skulle hitta honom vad det än krävdes av henne, hon var hans son och hon tänkte inte överge honom, även om det skulle kosta hennes eget liv på vägen. Hon skulle gör vad som helst för kärleken.