Starka viljor och olika känslor

Freaking azome!!!

Så jäkla bra!!! Du skriver också jäkligt bra Längtar till nästa kapitel

Awesome kapitel
Grattis Sirius

jättebra längtar till nästa kaptiel

Hejehj här är ett nytt kapitel Hoppas ni gillar det och jag måste bara få säga en sak: EEEEEEEEUUUUUUUUUUUUPHOOOOOOOORIIIIIIAAAAAAAAAAAA!!!!! Grattis igen Loreen!!!!!

Men läs kapitlet nu


Kapitel 14


Lily


Lily satt själv i uppehållsrummet. Klockan var över tolv, men Lily var inte trött. Plötsligt kom Sirius inrusande från porträtthålet in i uppehållsrummet. Han stannade när han fick syn på Lily som satt framför elden. Sen började han, flinandes, att gå mot Lily. Vissa kunde tolka flinet som närmast elakt, men Lily visste bättre. Det där flinet var mer retsamt.
”Du ska inte rapportera mig för din vän försteprefekten, va Lily?” frågade han och slog sig ner i en utav fåtöljerna bredvid Lily.
”Vanessa? Nja, men kanske om du slutar kallar mig vid förnamn och berättar vart du har varit, Black.” sade Lily och log ett överlägset, snett leende.
Sirius leende bleknade.
”Okej Evans. Jag har varit på en dejt.” svarade han och Lily hörde hur han försökte låta oberörd.
”Med vem?” frågade Lily nyfiket.
”En tjej bara…” svarade Sirius undvikande.
”Det kunde jag lista ut själv faktiskt, men vem?”
”En tjej från Ravenclaw” fortsatte Sirius.
”Om du säger det lovar jag att inte berätta för någon” manade Lily på och hon hade näst intill glömt av hennes illvilja mot Sirius.
Sirius tvekade, men drog en djup suck och såg Lily in i ögonen.
”Du får verkligen inte berätta för någon om vem det är!” sade Sirius och tittade närmast vädjande på Lily.
”Oj, lugna dig! Jag har redan sagt att jag lovar att inte berätta för någon!” sade Lily och lutade sig närmare Sirius.
Sirius tog ett djupt andetag.
”Jag gick ut med Nadine Green” sade Sirius snabbt.
”Nadine Green? Går inte hon i fjärde…”
”Årskursen jo.”
”Black, är det en bra idé att förföra tjejer som är yngre än dig bara för att du ska få… tillfredställelse?” frågade Lily och kände en blek rodnad sprida sig över hennes kinder.
Sirius blev plötsligt röd i ansiktet och tittade argt på Lily.
”Lyssna nu på mig Evans! Jag träffar inte Nadine bara för att få tillfredställelse, jag träffar henne för att hon är snäll, rolig, smart…”
”Oj du gillar henne verkligen!” avbröt Lily Sirius. ”Förlåt Sirius.”
”Så det är okej att kalla mig vid förnamn, men jag får inte kalla dig vid förnamn?” sade Sirius och flinade igen.
Lily skrattade.
”Okej, när det bara är du och jag är det okej att du kallar mig Lily. Men annars, är det efternamn som gäller. Potter behöver inte hänga efter mig mer än vad han redan gör.”
”Kan du inte ge James en chans? Han är schysst och har blivit jättetråkig nu när vi börjat vårat sista år.” sade Sirius.
”Alltså, jag vet inte Sirius. James har ju inte haft lika mycket straffkommendering, men bara för det måste han inte ha förändrats.”
”Tro mig, han har förändrats” sade Sirius och gav ifrån sig ett litet skratt.

Lily borstade tänderna och tittade in i spegeln. James hade alltså förändrats, kanske för hennes skull? Och Sirius, de hade pratat som om de varit kompisar länge. Och han hade varit schysst och rolig… Varför hade han inte varit sådan förut. I och för sig hade de aldrig varit ensamma heller.
En varm känsla av välbehag fanns inom Lily efter att ha fått en ny vän i Sirius.

Superbra!!!!!!!!

AWW! ♥ (%).(%) more...

Jättefint skrivet!♥