It's okey.

Jätte bra

Woooo~ super ^^

superduperultrabra

Mip C: nästa kapitel ^^

23 kapitlet: Förlåt mig?

-Damon? Viskade Alec i hans öra på morgonen.
-Är du vaken?
-Mm, nu är jag. Svarade han med en hes röst.
-Tack.
-För vadå?
-För att du tar hand om mig och för att du var försiktig igår.
-Klart att jag tar hand om dig. Säger han med en grötig röst och begraver huvet i Alecs hår.
-Du Alec, vad är klockan?
-Fyra tror jag.
-Men då somnar jag om. Svarade han med en suck och somnade om.
Dagen efter var en solig vårdag med varma vindar.
Nere på gräset satt en ensam rödhårig pojke som spelade lite lätt på sin gitarr.
-Får man slå sig ner? Hördes det en röst bakom Alec.
Utan att vända sig om eller skuta spela nickade han och svarade med ett lätt ”mm”.
En lång stund gick innan någon sa något. Det ända som hördes var ljudet av gitarrens toner som blandades med fågelsången.
-Alec, är du arg eller något?
Gitarrspelandet upphörde och Alec började att skaka.
-Jag vet inte. Alec slutade att skaka och tittade upp emot himlen och visade en tår som föll sakta ner för hans kind.
-Förlåt. Jag menade inte att göra dig illa eller något. Rösten bakom Alec brast och man hörde att rösten försökte hålla ihop det.
-Draco, allt kanske inte handlar om dig. Det här är mitt liv, inte ditt.
-Jag har hört rykten. Att du och Damon..
-Hade sex. Fyllde Alec i.
-Mm..
-Ja, det hade vi.
-Men vi då?
-Var det inte du som ville ta en paus. Dessutom berättade Damon att du kysste honom när jag var medvetslös. Lust att förklara?
-Jag har inget att förklara mer än att jag kände mig ensam och att jag ser dig i honom.
-Hurdå? Alec kände hatet växa inom honom.
-När du hade färgat håret och ögonfärgen. Dessutom är han en orolig och borttappad själ. Precis som du. Dracos röst var bara som en viskning i slutet av meningen.
Alec plockade ner gitarren i fodralet utan ett ord.
-Snälla Draco. Lämna mig ifred. Han ställde sig upp och tog tag i fodralet.
När han hade vänt Draco ryggen till, ställde Draco sig upp och fångade in Alec och kramade hans midja bakifrån.
-Förlåt mig Alec. Jag älskar dig. Allt det här viskade han i Alecs öra.
Alec knöt händerna hårt och vände sig om och knuffade ifrån sig Draco, följd med något som skulle föreställa ett slag.
-Hur tänker du?! Utbrister Alec.
-Först vill du ta en paus och sen kyssen du Damon utan förvarning och sen vill du ha en förklaring av mig. LÄMNA MIG IFRED! Alec vänder sig snabbt om och springer där ifrån så fort han kan.

jnolfnhbv gud vad bra du skriver ;___; det... det... är så fint... och sorgligt Q_Q

Tack :'3

stackars draco eller alex XD

lusläste igenom precis allt idag och jag älskar din ff ny bevakare

Super bra

awezume