Alice Lovegood [SV]

du e bara bäst! your FF is awesome! no it`s not!!!!!!!

because.......it`s the most awesome thing in the world! it`s unbelieveable (stavning )un wordable it`s just soooooooo good! no more than that it`s paranormal!!!!!!!!!

aw tack.

e det nt vi som ska tack dig??? joooooo

vi tackar varandra!

hehe ok dåh som du vill!

Då var dem tråkiga läxorna till ända medans något nytt börjar. Något som kallas....

Kap 12. Planen

Luke:
Dagarna utan att kunna prata med Alice var hemska. Dem hade haft flera lektioner i örtlära där Alice hade låtsas att hon inte visste det och alltid haft ett ledset uttryck i hennes ansikte men professor Lovegood verkade inte låta sig smälta. Det oroade Luke vilket han påpekade en kväll då han 'råkade' hamna på det dolda stället i biblioteket med Alice.
''Lugn jag känner honom. Han kommer smälta. Jag vet det.'' säger hon bara. Egentligen tvivlar han på det, men han tiger.
''Jag vet inte. Det känns bara fel.'' sa han och krafsar ner lite mer på sin uppsats. Alice skakade på huvudet.
''Jag vet. Men det är värt det.'' sa hon. Luke nickade.
''Men om det bara fanns ett annat sätt...'' mumlade han. Alice tänkte efter.
''Jo det finns ett. Men det är i praktiskt taget omöjligt det finns bara en utväg och den är olaglig.'' sa hon.
''Vad?'' sa han direkt. Alice tittade allvarligt på honom.
''Om nu Lily var under Imperio så skulle hon ha kunnat attackera mig mot sin vilja. Men det är olagligt dessutom har nästan alla här spårmärket och resten är lärare och dem är valda av professor McGonnagall och varför skulle hon anställa någon med en sådan bakrund?'' sa Alice. Luke nickade långsamt.
''Alltså är det omöjligt.'' avslutade Alice och doppade sin fjäderpenna i bläcket igen.
''Men tänk om det är så det är? Även om chanserna är mikroskåpiska måste dem inträffa någon gång.'' sa han. Alice stirrade på honom ett tag och reste sig sedan tvärt upp. Innan han hann fråga var hon skulle hade hon försvunnit. Hon kom tillbaka fem minuter senare med en tjock bok i famnen.
''Vad är det för bok?'' frågade han intresserat.
''Est irremissibile quod est tuta es de dissimulatione malum'' viskade hon ivrigt.
''Vad?''
''Det är latin. Det betyder 'Det oförlåtliga som skyddas Konsten att dölja ondskan'. Men boken är komplicerad, språket är något av det svåraste jag har sett.'' sa hon och slog upp en sida. Luke blev förvånad. Det var helt vanliga bokstäver men dem bildade ord som han aldrig sett.
''Vilket språk är det?'' frågade han.
''Fortfarande latin. Jag studerade det innan jag fick brevet.'' sa hon och vände blad. Han betraktade hennes koncentrerade ansikte som läste ner för sidorna.
''Här har vi det!'' ropade hon.
''Vad?'' sa han genast.
''Est unum ad larva irremissibile. Sed modo est tremenda. Aliquem verbis dictis habes cor. Non solum quia numquam est aliquid horribiliter mutare. Det finns ett enda sätt att dölja det oförlåtliga. Men sättet är hemskt. Man måste slita ut någons hjärta med ord. Inte nog med att det är hemskt det är något man aldrig kommer kunna ändra.'' läste hon och tittade på honom.
''Men vem?'' sa hon och vände sig mot boken igen. Luke böjde sig över orden.
''Vad betyder det här?'' frågade han och pekade på ett stycke. Alice tittade på det.
''Qui hoc facere praesumpserit, oportet habere aliquid dolorem obegriplikt vita. Vel, dolore suo removere potest. Personen som vågar göra detta dåd måste ha haft något obegriplikt smärtsamt i livet. Han eller hon kan göra det för att bli av med sin egen smärta.'' läste hon.
''Då vet vi det.'' sa han.
''Jag tror jag lånar den här boken. Vi behöver all hjälp vi kan få om vi ska lista ut vem det är som satte förbannelsen över Lily. Och vad vi än gör får vi inte berätta för en lärare innan vi är helt säkra.'' sa hon allvarligt. Luke nickade. Hon kom tillbaka igen och viskade
''Tibi sunt mea lux in tenebris tenaci.'' När han tittade upp var hon borta. En lapp låg på golvet. Han plockade upp den och läste orden Du är mitt ljus i mörkrets grepp.// Din Alice Han log. Det måste ha varit det hon viskade till honom. Han avslutade uppsatsen och gick upp till Gryffindorstornet (Spökerihyss) och gick och la sig direkt. Han somnade med orden ringande i öronen Tibi sunt mea lux in tenebris tenaci.

Okej ganska mycket latin i det här kapitlet (använde google översätt) men jag hoppas ni gillade det.

Superbra!!!

S!U!P!E!R!B!R!A!
du-är-så-bra-att-det-inte-är-sant

Håller med