~~Hedviggs liv~~

okej!

Braaa meraaaaa!!!

Så skriver ett kapitel nu

Kapitel 42
BIBLIOTEKET-DEN AVSKILDA AVDELNINGEN

Joanne hade på senaste tiden spenderat mer tid en någonsin i biblioteket, så jag och Carolle bestämde oss för att gå dit och kolla.
Inte en ända skymt av Joanne synes till.
-Sa hon verkligen att hon skulle till biblioteket? frågade jag bekymrat.
Carolle nickade och gick och kollade på andra sidan bokhyllan.
Joanne var inte där heller.
Vi bestämde oss mycket snabbt där efter att ge upp och gå tillbaka till uppehålls-rummet.
Efter ett tag kom Joanne också dit.
-Var har du varit? Frågade Carolle upphetsat.
-I biblioteket, svarade Joanne nonchalant och satte sig i sin favorit-fåtölj.
-Men, vi var där och letade, fast vi så inte dig, sa jag.
Joanne rynkade på näsan.
-Jag var på den avskilda avdelningen, viskade hon.
-Men, vad gjorde du där? Man får väll inte komma in dit utan en lärares underskrift, sa jag.
Joanne andades ut.
-Ni vet att det finns ett antal hemliga gångar i Hogwarts, det finns en bakom en stenstaty av en korp där, viskade Joanne så tyst som möjligt.
-Men...vad gjorde du där? frågade Carolle.
Joanne andades ut igen.
-Ni vet, Potter, Weasley och Granger? Joanne viskade ännu lägre.
Vi nickade.
-Jag såg Potter smyga omkring i den avskilda avdelningen natten innan uppgiften, sa Joanne dramatiskt.
''Vad gjorde han där?'' tänkte jag oroligt.
-Men, fick du reda på vilken bok han sökte? Frågade Carolle.
Joanne skakade besviket på huvudet.
-Hur kommer det sig att han inte såg dig? Och varför var du där egentligen? Jag tittade förvirrat på henne.
Joanne såg ut att vara generad.
-Jag var med Damone, dagen innan uppgiften, sa hon och hennes kinder blossade.
Carolle såg inte riktigt ut att förstå och jag tittade frånvarande på Joanne.
-Å, det är en pojke från Beuxbatons, sa hon lågt.
Carolle skrattade hysteriskt.
Joanne gömde sig bakom en kudde.
-Så, du var i avskilda avdelningen för att se vilken bok han letade efter? Undrade Carolle.
Joanne nickade.
Ett smått galet leende spred sig på Carolles läppar.
-Vi ska dit, i natt! Sa hon.

Trots att vi egentligen inte ville gjorde vi som vanligt som Carolle sa.
Så vi var på väg till en målning av en rosa rubin.
Joanne smög fram till den och mumlade någonting ohörbart.
Målningen svängde upp och en trång passage uppenbarade sig framför oss.
Vi svalde och gick in en i taget.
När den otroligt trånga, svarta passagen var slut var vi alla tre lättade att se ljus.
Först kröp Joanne ut eftersom hon hade varit först, sedan jag och sist Carolle.
Ljuset var dovt och gjorde mig yr i huvudet.
-Fort leta! Väste Carolle.
-Ja, ja, sa jag och framanade Lumos.
Det lilla ljuset från trollstaven gjorde det fortfarande svårt att se någonting, men jag vågade inte riskera att framana den starkare versionen.
Bok efter bok passerade framför mig men ingen verkade vara rätt.
En bok som hade namnet:
-Farliga sjöväxter och vad dem åstadkommer.
Låg nu rakt framför mig.
Nervöst tog jag upp den.
Det var en sida som hade ett rött bokmärke i.
I sidan var rubriken, GÄLGRÄS.
Det var alltså det här Harry letade efter, men jag kunde inte visa för dem andra!
Jag stoppade in boken i bokhyllan igen och täckte över den med några andra böcker.
-Hör ni, vi kanske borde gå tillbaka, föreslog jag.
Joanne nickade, men Carolle såg tveksam och misstänksam ut.
Trots att Carolle inte brukar ge sig gick vi tillbaka.
Nu var det bara att glömma boken, även fast Harry hade brutit skolans regler, men han var ju min vän...

Jätte bra!!!!!

Tack
♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥

jättebra!

Har inte tillräckligt med inspiration för ett inlägg just nu, men skriver mer senare


Vill ni ha mer? xD

♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥
♥ ♥♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥

Meeeer!!!!

Bra, skriver mer nu

Kapitel 43
FULLPACKAD DAG

På morgonen när jag vaknade hade jag en fruktansvärd huvudvärk.
Det kändes som om det rent av dunkade inuti mitt huvud.
Med mycket möda reste jag mig upp och började slött och långsamt sätta på mig min Hogwarts-klädnad.
Den blåa slipsen knöt jag hårt och innan jag gick ner hade jag kammat mitt svarta hår noga och rätat till kjolen.
Som väntat satt Joanne nere och läste med extra tjusigt hår och hennes blåa ögon lyste av entusiasm.
Carolle däremot var den totala motsatsen.
Hennes söta, men rufsiga hår var flätat i en inbakad fläta och hennes slips var nära på att gå upp.
-Ska vi gå och äta frukost snart? Klagade Carolle.
Jag nickade och trots Joannes ovilja tvingade vi med henne också.
Frukosten var jättegod, som vanligt, men alla verkade tröttare än vanligt.
När jag påpekade det för Joanne sa hon ingenting utan fortsatte att läsa sin bok.

Efter frukosten var det Försvar-mot-svartkonster.
Professor Moodys lektion var lika konstig som vanligt.

[Här tog jag en paus för melon, *fniss*]

Den här gången skulle vi kasta Lamslå på varandra.
Jag och Joanne var dem två uppvisnings-paren igen och Carolle var lika sur som vanligt att behöva vara med Hannah.
Det hade gått bra hela lektionen tills Peeves kom in i lektionen och fick Carolle att kasta lamslå över mig så att jag flög in i väggen.
Med ännu mer ondare huvud gick vi vidare till lektionen i trolldoms-historia.
Professor Binns uttråkade oss med en historia om Hogwarts historia och han sövande röst fick mig nästan att somna.
Ingen brydde sig eller ville veta vad han sa förutom Joanne.
Hon satt och försökte så intensivt att lyssna utan att somna eller göra som dem andra, spela hängiga-gubben. Eller som Carolle kallade det:
-Hängiga Binns,
Varje gång hon nämnde det skrattade jag nästan så att jag fick hicka.

Efter lektionen var det dags för Spådomskonst.
Inte speciellt nöjd med ämnet gick jag dit utan Carolle som sa att ho ''behövde gå på toa''.
Jag och Joanne gick upp för den irriterande spiral-trappan.
När vi äntligen var framme vid stegen till klassrummet var jag så utmattad att jag var tvungen att släpa mig själv upp för stegen.
Vi satte oss längst fram på varsin puff.
Carolle kom aldrig, men det tror jag att hon kanske hade ångrat om hon visste att vi skulle spå i varandras handflator. Det älskade hon.
Det gick inget vidare för oss.
Joanne kunde inte se någonting i min handflata och inte heller jag i hennes, så vi fick ta en sista utväg:
-Hitta på.
-Vad ser du i hennes handflata? Frågade Professorn.
-Öhh...jag ser att hon kommer att leva länge...började jag.
-Hmm...hon kommer att hitta en man och skaffa två barn, avslutade jag.
Professorn verkade vara nöjd av mitt svar så när vi skulle ut ur rummet stoppade hon mig.
-Du verkar ha konsten att spå, sa hon mystiskt.
Förvirrat gick jag snabbt ut därifrån.
-Håltimme? Hoppades jag.
Joanne stönade plågsamt och skakade på huvudet.
-Trolldryckskonst....


NO MORE TODAY

Jättebra!