Hemligheter kan inte gömmas för alltid

Jag är inte hemma just,så det kommer mer senare idag

^Bra!

Jätte bra verkligen! Längtar efter mer!
Ny läsare, men känn dig bevakad!

Nästa del är snart klar ;D

^Bra!

Super! c:

Nu kängtar jag väldigt mycket!

Elladora

Jag kände en hemskt smärta i magen och jag var tvungen att sätta mig ner. Jag lyfte upp skjortan för att kunna titta på såret. Det hade fortfarande inte läkt men det hade slutat blöda. Men ändå kändes det som om jag led av blodsförlust, jag kände mig yr och jag hade fortfarande svårt att fokusera blicken. Jag trodde att Draco inte hade märkt hur dåligt jag mådde. Egentligen var jag inte hungrig, det hade bara varit en anledning till att bli lämnad ensam en stund. Jag reste mig försiktigt upp och tog några tveksamma steg mot en byrå där Draco hade sagt att det fanns rena lakan. Jag bäddade sängen med och vita lakan, jag misstänkte att Draco ville ha det så. Jag slängde de smutsiga lakanen i en hög utanför Dracos rum i korridoren. När allt var klart gick jag fram till ett av rummets fönster och drog undan gardinen. Utanför sken solen och jag kisade mot det starka ljuset. När mina ögon vant sig tittade jag ut på markerna utanför. Trädgården utanför huset såg hemsk ut, det såg ut som om ingen hade varit i den på väldigt länge. I rabatterna växte det ogräs och buskarna såg ut att inte hade blivit klippta på ett tag. Men samtidigt som trädgården såg hemsk ut var det något vackert över den. Det gick inte riktigt att förklara men jag tyckte att det var fascinerande hur trädgården hade växt sig. Som om naturen hade slitit sig loss ur människans prydliga bojor. Jag vet inte hur länge jag stod där innan jag insåg att det var första gången på månader som jag såg himlen. Himlen var täckt av mörka moln, men solens strålar bröt sig ändå igenom.
”Du vet att jag inte tänker låta dig gå ut.” sa Draco bakom mig. Jag vände mig snabbt om, jag hade inte hört honom komma in.
”Varför skulle du inte göra det?” frågade jag och kastade en sista blick ut genom fönstret.
”Jag tänker inte låta dig gå ut förens du har berättat varför du hamnade i min källare från början. Jag har ingen aning om vad du har gjort för att hamna där, det är för riskabelt att bara låta dig gå.” svarade han och gick fram och drog för gardinerna så att jag inte längre kunde titta ut.
”Jag har redan berättat för dig att jag aldrig kommer att berätta.” sa jag och lutade mig mot väggen. Han gick fram till mig och satte sina händer mot väggen på var sin sida om mig. Jag kunde inte flytta på mig utan var instängd mellan honom och väggen.
”Jag tänker inte låta dig lämna det här huset förens du berättar sannigen för mig.” sa han och lutade sig närmare mig.
”Är det ett hot?” viskade jag och hans mun närmade sig mina läppar.
”Absolut.” viskade han och kysste mig försiktigt. Hans mun var varm och hans tunga skulle precis komma in i min mun när jag bet till i hans läpp. Han drog sig hastigt undan och jag såg min möjlighet. Jag puttade undan honom innan jag sprang förbi honom ut i korridoren. Jag tvekade lite innan jag bestämde mig för att springa åt vänster. Jag sprang förbi en dörr innan jag kom fram till en trappa. Jag tvekade inte utan rusade nerför den, jag var nära att snubbla men tog stöd i räcket. Mitt huvud dunkade av utmattning men jag fortsatte springa. Nedanför trappan var det en till korridor, jag sprang och öppnade första dörren jag fick syn på. Innanför såg det ut att vara ett vardagsrum, i andra sidan av rummet fanns det en till dörr och jag började springa mot den. Bakom mig hörde jag springande steg i trappan och jag skyndade mig ännu mer mot dörren. Jag öppnade dörren och till min glädje fick jag syn på något som såg ut som en ytterdörr. Jag skulle precis lämna vardagsrummet när Draco grep tag i min arm och drog mig tillbaka in i rummet. Han stängde igen dörren och låste den med magi. Han drog mig fram till en svart fåtölj och tryckte ner mig i den. Draco var rasande, han grep tag i min arm och skakade mig hårt.
”Försök aldrig fly härifrån igen.” skrek han innan han släppte mig och började vanka fram och tillbaka framför fåtöljen.
”Om du blir så här arg varje gång ska jag verkligen börja göra det mer.” mumlade jag och himlade med ögonen. Han stannade upp och blängde på mig innan han började gå fram och tillbaka igen. Jag höll tillbaka ett leende innan jag reste mig upp.
”Sitt ned.” morrade Draco och pekade på fåtöljen. Jag struntade i honom och gick med lugna steg fram mot några fotografier som jag hade fått syn på.

Superbra! När kommer mer?

jag vet inte, antagligen imorgon