Nagini, dotter till.......

det kommer men det är bättre att det är kortare och bra än längre och dåligt men som sagt längden kommer och det blir lättare när du kommer till Hogwarts

Den är sååå bra!

Tack att du skriver denna ff! ♥

haha varsågod

Ja! Utan den skulle det inte vara lika roligt!
Tänk er själva , inget att se fram emot när man startar datorn.....
Hemskt! Det är tur att den här ff:en finns!

haha vad snälla ni är, ska skriva mer med en gång när jag kommer hem som tack ♥

Tack själv! du skriver så bra AndromedaBlack!

jättebra!!

Super ;3 Men bara så du vet; Albus hamnade egentligen i Gryffindor, och Rose hamnade egentligen i Ravenclaw.

Men annars, ytterst utmärkt. *Fortsätta vara PompösaPrefektenPercy och klappa viktigt och tyst i händerna.*

Resten av tågresan satt jag bara tyst och lyssnade på de andras prat och skratt. Men efter en stund slutade jag att lyssna på dem helt. Istället började jag tänka på Hogwarts. Hur skönt det skulle bli att inte någon skulle veta vem jag var. Alltför många av de eleverna som går där har fått sina familjer förintade pågrund av min far. Jag hade läst några tidningar från den tiden. Artiklarna gav mig fortfarande dåligt samvete. Här satt jag och pratade med två av dem som hade fått många släktingar mördade pågrund av min fars fåniga dröm. Mina tankar avbröts av att dörren öppnades. Jag tittade hastigt upp och fick syn på James. Runt omkring honom stod flera andra. De tittade på James med beundrande ögon. Jag slog förläget ner blicken när James tittade åt mitt håll. Han vände sig om och tittade argt på Rose.
”Är det sant?” frågade James henne och gav Scorpius en hotfull blick innan han vände sig tillbaka till Rose.
”Vad då?” svarade Rose men med tanke på hennes rodnande kinder antog jag att han förstod precis vad han menade. James vände sig istället till Albus.
”Du borde ha stoppat dem! Jag kan gå med på att ni är vänner med honom, men inte dejta honom. Hans familj är dödsätare.” sa han äcklat och pekade på Scorpius igen. Scorpius reste sig, knöt nävarna och stirrade tillbaka på James med hotfull blick. Rose reste sig också och ställde sig mellan sin kusin och Scorpius och vände sig så hon stod med ansiktet mot James. Hon var ett år yngre än honom och mycket kortare men det var någonting över henne som fick mig att känna mig osäker på om James faktiskt hade så mycket makt över sin kusin än han själv trodde.
”Lämna mig och Scorpius ifred.” sa Rose sakta och lugnt. Men man hörde tydligt ilskan i hennes röst. Hon tog ett steg framåt och puttade ut James ur kupén och smällde igen dörren. Jag såg genom kupéns ruta att James var rasande men han bestämde sig att låta det vara, för tillfället. Han och hans vänner gick iväg ner genom korridoren men jag fortsatte att höra deras högljudda röster. När man inte hörde dem längre satte sig Rose och Scorpius äntligen ner igen. Jag lade märke till tårarna i Roses ögon även om hon försökte dölja det. Scorpius drog henne närmare sig och höll om henne. Alla satt tysta tills Rose harklade sig.
”Jag borde ha berättat för honom tidigare. Han borde inte ha hört det från någon annan.” sa Rose med gråten i halsen. Jag kunde inte förstå hur hon kunde försvara sin kusin efter vad han hade gjort mot henne. Tidigare hade jag tyckt att James verkade trevlig men nu såg jag bara honom som en rutten skitstövel. Ingen svarade henne. Scorpius började bara stryka henne över håret. Albus suckade djupt och tittade ut genom fönstret. Jag harklade mig och sex ögon vände sig mot mig.
”Jag borde kanske gå. Jag måste ju ändå byta om, för vi är framme snart.” sa jag dumt och rodnade. De andra bara nickade.
”Rose.” viskade jag och hon tittade förvånat upp på mig. ”Det James gjorde var fel. Han borde inte döma folk efter deras familjer.” sa jag med nu stadig röst. Jag vände mig om och var precis på väg att stänga dörren efter mig när jag hörde hur Rose viskade.
”Tack.”