Om Voldemort faktiskt hade dött...

AnMel; jo jag vet, men nu är det ju min historia.

Haha, jo såklart. Jag säger inte emot dig

[lägger till lite på inlägget om Harry]
¤innan de går in i kupén¤
Harry gick glatt med Ron och Hermione, och vände kort på huvudet till vänster. Draco satt innanför dörren till kupén, och han såg ilsket på pojken. En hånfull blick var allt han fick tillbaka. Harry fnös, och himlade med ögonen mot Ron.
"Det här är säkert den enda tomma kupén, vi tar den." Hermione klev in i kupén jämte Draco's, och Harry stönade innan han själv klev in och stängde dörren bakom sig.

¤efter sista meningen¤
En rörelse fick Harry att vända på huvudet mot korridoren utanför, och han fick syn på en flicka med långt, brunt hår och underbara, bruna ögon. De sken när de vändes mot solen, och han såg på flickan ett tag. Flickan satte sig ner i korridoren och Harry tvekade en kort stund innan han ställde sig upp och öppnade kupédörren.
"Det finns plats härinne, om du hellre vill sitta i en kupé." sa Harry och log vänligt. Han möttes av en kall blick, och han blev nervös.
"Nej, tack." sa flickan och Harry nickade. Han gick tillbaka in i kupén och satte sig ner. Harry gjorde sitt bästa för att vara delaktig i samtalen, men ibland smög hans blick iväg och iakttog den ensamma flickan.


"Draco, vänta!"
Draco Malfoy vände sig mot sin mor, Narcissa. Hon log inte, fast så klart, det gjorde hon nästan aldrig. Draco saktade ner, och lät sin mamma och pappa komma ikapp. Hans far, Lucius, ögnade igenom folkmassan på perrongen. Draco följde hans blick, och den fastnade på Hermione Granger.
"Smutsskallar..." muttrade Draco och hans far samtidigt. Draco hade växt upp med illviljan mot mugglare, och tron om att han var högre uppsatt än andra. Han fick syn på sina vänner, Crabbe och Goyle, och sa snabbt hej då till sina föräldrar innan han lämnade dem. Crabbe, Draco och Goyle gick upp på tåget och hittade enkelt en tom kupé. Medans de satt och pratade om sommaren, fick de lite besök av andra Slytherinare. Pansy och Blaze var de enda som stannade kvar i kupén, fastän Draco väl kunde ha gjort sig av med Pansy, lät han dem vara kvar. Harry och hans vänner gick förbi kupén, och för en kort stund möttes deras blickar. Draco såg hånfullt mot Harry, som stirrade ilsket tillbaka. Draco flinade, men det flinet försvann snabbt när han hörde hur dörren till kupén bredvid öppnades och stängdes. Draco stönade, men fortsatte sedan med sitt samtal med Crabbe och Goyle. De diskuterade häftigt som quidditch-matchen de hade sett i somras, och när tåget började röra på sig, kände Draco en lättnad. Han var på väg tillbaka till Hogwarts, och fastän han inte ville säga det högt, gillade han Hogwarts oerhört mycket. En flicka gick ensam förbi hans kupé, men inte en lång bit. Hon var väldigt söt. Hennes långa bruna hår hängde nerför axlarna, och hennes bruna ögon verkade lysa i solen. Hon satte sig ner på golvet i korridoren utanför, och Draco vände till slut bort blicken ifrån flickan. Han hörde hur dörren till kupén bredvid öppnades, och stängdes efter en stund. Draco väntade några sekunder, och öppnade sedan själv dörren. Han såg på flickan med ett snett leende.
"Kom in och sitt här." sa han självsäkert, och flickan såg kallt på honom.
"Nej, tack." Draco's leende försvann och han muttrade något om att hon fick skylla sig själv. Han gick in i kupén igen, och ignorerade Pansy's blick. Resten av resan spenderade han stirrandes på miljön utanför fönstret och några enstaka gånger var han delaktig i samtalen omkring honom.

Finns nog inte mycket mer att säga än: Braa! ;p

En liten pojke med mörkbrunt hår skuttade fram på en perrong i England, tätt följd av sin familj. Han vände sig skrattandes om mot sin syster som flinade stort.
"Sakta ner, Simon!" ropade flickan vid namnet Aimee. Hennes lillebror kom leendes tillbaka, och kramade om henne snabbt, och rodnade, rädd för att någon skulle se. Aimee skrattade och rufsade till Simons hår. Han ilsknade till, och räckte ut tungan, vilket Aimee betalade tillbaka med en mjuk nervsmäll. Simon flinade och gick till sin far, Nicolas Rhine. Han hade svart hår, och silvriga ögon. Hans ansikte var avlångt, och han var väldigt lång och smal. Syskonens mor, Stephanie, var inte alls lik sin man. Hon var kort och rund, med klart blåa ögon. Hon hade svallande, långt, blont hår, med röda nyanser. Simon hade sitt mörkbruna hår och mörkblåa ögon. Han var medellång, och han hade en völdigt mörk hy. Aimee var lite blekare, och hade enkelt, brunt hår. Hennes ögon var bruna, med ett inslag av sina föräldrars färger; det blåa gjorde att den gråa färgen verkade silvrig. Aimee och hennes familj klev igenom portalen till perrong 9 3/4, och hon log när hon möttes av det höga ljuden och rörelserna. Hon var inte nervös inför skolan. Hon gjorde som hon ville, och lät inte folk förstöra för henne. Hon kände inte de mäktiga personerna, om man kunde kalla dem så. Det var då Harry Potter och Draco Malfoy. Det var de som verkade strida om makten, enligt Aimee. Hon fnös för sig själv. Aimee avskydde folk som trodde att de var bättre än någon annan, och hur kunde de två tro nåt annat? Hon sa kvickt adjö till sin familj, och lovade att skriva ofta. Hon flög upp på tåget med sin uggla, Patch, i sin bur och började leta efter en kupé. Så klart var ingen kupé tom, så hon tvekade lite mellan vilken hon skulle välja. Alla kupéer var proppfulla, förutom en där Harry Potter satt i med sina vänner, och en med Draco Malfoy och hans vänner. Aimee stönade och satte sig ner på golvet mellan de båda kupéerna, fast mitt emot. Medans tåget satte av mot Hogwarts, tänkte hon ivrigt på hur det kommande skolåret skulle se ut. Hennes tankar avbröts av att en röst talade till henne.
"Det finns plats härinne, om du hellre vill sitta i en kupé." Aimee såg åt det hållet som rösten kom ifrån, och mötte Harry Potters blick. Hon kände hur hennes egna blick frös, och hon öppnade munnen för att svara.
"Nej, tack." sa hon och Harry nickade. När han gått in i kupén igen, fnös hon lågt. Vem trodde han att han var? De kände inte varandra, men helt plötsligt skulle de bli vänner? Eller, tja, han hade bara sagt att hon kunde få sitta med honom och hans vänner i en kupé, men ändå. Aimee's tankar avbröts ännu en gång, fast nu av en lite släpigare röst.
"Kom in och sitt här." sa den självsäkra rösten, och Aimee såg kallt på Draco Malfoy som stod framför henne. Hon öppnade munnen långsamt, och försökte bortse från humorn i det hela.
"Nej, tack." sa hon och vände bort blicken. Hon struntade i Draco's lilla muttrande, och sjönk tillbaka i sina tankar. Vilken ironi. Två fiender bjöd in henne till sin kupé, nästan samtidigt. Aimee skrattade kort, och såg på Patch. Han hade somnat, och hon skulle gärna göra detsamma. Men hon visste att hon inte skulle hinna vakna förrens tåget hade stannat, och det ville hon inte. På resan lekte hon med Patch, och gav honom lite ugglegodis.

jätte bra! bevakar

Harry glömde bort flickan utanför kupén efter en kort stund, och började bara tänka på henne en gång innan tåget stannade på Hogwarts station, och det var när Ron undrade vem hon var.
"Jag har ingen aning." svarade Harry, och Ron höjde på ögonbrynen.
"Men varför sitter hon ensam i korridoren?" frågade Ron, och Harry ryckte på axlarna.
"Tror ni hon är galen och har därför ingen att sitta med?" fortsatte Ron ivrigt.
"Man är inte galen bara för att man sitter ensam i en korridor." muttrade Harry tjurigt och lade armarna i kors. Ron himlade med ögonen.
"Men om hon är galen vill ingen vara med henne, och därför satte hon sig i korridoren." Hermione fräste något om att Ron skulle hålla tyst, och på något sätt gled de in på ett annat samtalsämne. Harry deltog i samtalet efter en stund, och tankarna lämnade flickan ännu en gång.
Till slut hade Harry, Ron och Hermione pratat om allt de kunde komma på. När tåget började sakta in, mumlade Hermione något om att de borde ta på sig klädnaderna. Med snabba händer drog Harry sin nya klädnad över huvudet, och han såg på Ron som hade samma ivriga blick som Harry. Hermione pep till av lycka, och Harry greppade tag i handtaget till dörren. Då tänkte han på flickan igen. Var var hon? När han gick ut ur tåget och bort mot vagnarna, lyssnade han inte riktigt på vad Ron och Hermione pratade om. Vem var flickan som hade suttit utanför hans kupé? Han tyckte att han kände igen henne, men han kunde inte placera henne i något elevhem eller någon annanstans. Eftersom att han var så upptagen att tänka på flickan, gick han nästan in i en vagn. Han sköt ifrån sig tankarna på flickan och satte sig i vagnen. Han bestämde sig för att försöka hitta flickan i folkhavet i den Stora Salen. Vagnen rörde sig mot slottet, och skratt fyllde vagnen där Harry, Ron, Hermione, Neville och Luna satt. När vagnen stannade klev alla ut, och Luna gick mot Rawenclaw's bord medans de andra fyra gick mot Gryffindors bord. Han sa hej till några stycken, och satte igång med att leta efter flickan med det bruna håret. Inte det lättaste som fanns...

Draco's tågresa hade varit lite annorlunda från Harry's. Det hade inte varit så avslappnat, eftersom att Draco inte ville att Pansy eller Blaise skulle vara i kupén. Under tågresan, hade Draco varit försjunken i tankar. Hans föräldrar hade det inte lätt just nu. Ända sedan Voldemort hade försvunnit hade de grälat lite oftare, men nu var det alldeles för mycket. Det var en av anledningarna till att Draco längtade efter Hogwarts, för att komma undan från sina föräldrar. Det kanske var lite konstigt att förstå, men Draco gillade inte att vara hemma under sommarlovet. Det var alldeles för mycket gräl, och deras stora hus var oftast tomt. Inga gäster förutom Crabbe och Goyle. Draco suckade och drog på sig sin klädnad under några få sekunder en ganska lång stund innan tåget ens saktade ner, eftersom att han ändå inte hade något att göra. När tåget äntligen stannade, flög han ur kupén, och noterade den tomma platsen som den där flickan hade suttit på innan. Medans han skyndade ur tåget, rynkade han på pannan och sjönk ner i tankar igen. Var hade flickan tagit vägen? Och varför hade hon varit så kall mot Draco? En kortvarig ilska sjudade i hans kropp. Hon kände inte honom! Fast ilskan försvann ganska snabbt när han tänkte på att han var likadan oftast. Han fann sig sittandes i en vagn med Crabbe och Goyle, och han blev glad när ingen annan satte sig i vagnen. På den lilla vägen upp till slottet, pratade han, Crabbe och Goyle om allt som hade hänt under sommaren. Vagnen stannade efter en kort stund, och Crabbe och Goyle slöt sig upp bakom Draco automatiskt när de klev ur vagnen. Draco log snett, och gick in i Stora Salen. De satte sig vid Slytherin's bord, och började tala med glada röster. Draco försökte undvika att leta efter flickan, men lyckades han inte med.

Bra, bra

Meer!

går det bra om jag skriver det lite mer ur den "mystiska flickans" perspektiv istället för harrys/dracos? c: