En mugglis på Hogwarts (SV)

JAAAAAAAAAAAAAA

Oh! Väntar!

Detta kapitel är mest ett utfyllnadskapitel och i nästa kapitel så lär det hända mer =)

Kapitel 2 London

Clara tittade ner på hennes rödrosiga arm. Det var ett resultat av att enda sedan Orphan hade varit vid deras hus och berättat om att hon var magisk, så hade hon nypt sin arm för att försöka vakna. Men egentigen ville hon inte vakna, hon ville låta drömmen fortsätta. Men drömmen var så verklig och hur mycket hon än nypt sig kunde hon inte vakna. Det var nu två dagar innan Orphan skulle komma och hämta henne till deras besök i Diagongränden.

Hon hade samlat till sig en hel del med pengar som hon skulle handla för där, hon hade tvingat hennes föräldrar att skänka ett par tusen då hon inte hade en aning om hur mycket pengarna var värda där. Hon hade nu fått ihop 2158 galleoner, 19 siklar och 2 knutingar, det hade Orphan informerat henne om. Hon var fortfarande nervös för om det skulle räcka, men hon hoppades för hon hade gjort hemskt mycket för att få in pengarna, klippt grannarnas gräsmattor, tvättat bilar och hjälpt till enormt mycket hemma. Hon hade inte haft tid att vara inne på mugglarportalen, men även om hon hade haft tid så hade Orphan berättat att hon absolut inte fick berätta någonting om magin för någon, och eftersom att det mesta på mugglis handlade om magi så skulle det varit ganska svårt…


Dagen när Orphan skulle hämta henne satt hon med alla sina väskor vid sin säng, hon hade inte haft en aning om vad hon skulle packa ner, men hon hade tagit ett par kläder, myskläder, sommarkläder osv. Hon hade även med tandborste & övriga toalettartiklar, påslakan, kuddar, lakan och hennes favorit gosedjur Teddy.

Orphan anlände prick klockan tolv den dagen genom en smäll, hon hörde hans röst i hallen och gav en snabb blick ut genom fönstret, där stod flera nyfikna grannar lutandes vid fönstret och vissa gömde sig bakom gardiner.
“Jaha, är du färdigpackad då?” sa Orphan i dörröppningen.
“Jag antar det” sa Clara lågmält.

Orphan hjälpte henne att ta hennes packning till hallen, de skulle transferera sig därifrån. Claras föräldrar stod i hallen och höll varandra i handen, hennes mamma hade tårar i ögonen och log mot Clara.
“Hur det än går, kommer vi alltid vara stolta över dig och vi älskar dig som den speciella häxan du är” Snyftade hennes mamma fram. Clara släppte sina väskor och sprang fram till hennes mamma och pappa och gav dem en stor kram.
“Jag har hört att mugglarkärlek är den finaste kärleken som finns, efter att ha sett er så håller jag med!” sa Orphan och låtsades torka bort en tår ur ögonvrån “Men kom igen, vi har inte hela dagen på oss, vi har en massa grejer att göra!”
Han tog hennes hand och greppade tag i alla väskorna och sedan bar det iväg.

Clara hade aldrig mått så dåligt i hela hennes liv och lyckades precis att ta ifrån en kräkning som var på väg upp. Hon tittade runt och såg att de befann sig i ett fint hotellrum och utanför fönstret så såg hon Big Ben.
“Ja, det var ju inte så dåligt med pengar som ni samlade ihop, så jag tänkte vi kunde bo fint dessa två veckorna” sa Orphan och bet av en bit av ett äpple som slåg i en fruktkorg på en flygel mitt i rummet.
“Detta är fantastiskt!” Utbrast Clara och slängde sig i en dubbelsäng.
“Ser att du redan valt säng också, då tar jag sängen där inne” Sa han och pekade på en dörr.

Den natten sov Clara gott, imorgon skulle de iväg till Diagongränden och handla och efter det så var det bara elva dagar kvar tills de skulle till Hogwarts.

Meera!!!!

Hej behöver lite hjälp här, kan inte bestämma mig och behöver lite hjälp innan jag fortsätter Här får ni lite alternativ

1. Berättelsen kommer att utspela sig på Harry Potters första år.

2. Berättelsen utspelar sig under Harry Potters alla år

3. Berättelsen kommer vara i sju olika böcker precis som HP böckerna. En berättelse för varje bok.

Vad tkr ni, det tredje alternativet har jag funderat på, men isåfall skulle ju första berättelsen bli väldigt seg.

4. Bok 1,2 & 3 i en bok. (eller eget alternativ, typ 1 & 2 eller 3&4 . Osv, erat val)

2 kanske (;

Detta blev tyvärr både kort och mer av en inledning. Nu börjar ni kanske fatta vad som lär hända osv Men jag börjar redan nu skriva på kapitel fyra och det kommer kanske upp redan vid lunch idag =) And then it starts to happen things! Vill bara varna alla Draco älskare att ni kommer älska denna berättelsen så fort jag kommit till en visst grej, vill inte avslöja för mkt!

Kapitel 3 Diagongränden

Clara och Orphan var påväg mot en bar i London, hon förstod inte hur de skulle ta sig till Diagongränden därifrån men hon litade på Orphan, hur skulle hon annars kunna hitta dit? Men sedan slog det henne att det var så Harry kom dit i första boken
“Jag måste nog läsa om ettan igen…” mumlade hon för sig själv. Orphan verkade inte ha hört för de bara fortsatte in i baren. De gick förbi en massa människor och när de gick förbi ett bord där det satt en man med turban, så kom det en äcklig lukt som påminde om vitlök. De gick ut genom en bakdörr och kom till en tegelvägg. Detta mindes hon, Orphan skulle ta upp sitt magiska paraply nu och trycka in någon tegelstenskod, men Orphan hade inget paraply. Istället tog han sitt trollspö och slog på stenarna och sa “ Hokusfiliokus!” han log mot henne “För det är väl så ni säger i mugglarvärlden?”
Clara kunde inte rå för att hon skratta till då han sa det som om alla mugglare skulle gå runt och knacka tegelstenar och säga hokusfiliokus, men nej, de flesta har bättre för sig.

Orphan tog upp en lista och sa “Vi kanske ska ta husdjur först? För du vill väl ha ett husdjur? Du ser i alla fall ut som typen som vill ha ett husdjur!”
Clara bara nickade medans hon förundrades över Diagongränden, allt var så fantastiskt, nästan som mag… Magi, ja det var det ju.

De gick in i en affär där det stod en massa ugglor utanför, där inne stod en stor hårig man som nästan tog upp hela butiken. Han tog med sig en snövit uggla i bur, den var så vacker. Hon kollade runt bland de andra ugglorna för att se om det fanns någon mer i samma färg, men nej, den ugglan verkade ha varit den enda i sitt slag. Hon valde i alla fall tillslut en vit uggla med bruna fläckar och kallade den fantasifullt nog för Fläcken.

De gjorde klart alla punkterna och åkte sedan tillbaka till hotellet, men denna gången transfererade de sig dit. Orphan sa att det var bäst att transferera sig så lite som möjligt men det hade inte varit särkilt bra ifall de kom med ugglan och kitteln in genom vanliga entrén. Clara tänkte efter och fick en väldigt rolig syn.
Det var inte förrän den natten som Clara tänkte efter och förstod att den hårige mannen i butiken var väldigt lik Hagrid… Det kanske var Hagrid, han var ju gammal men inte så gammal? Hon räknade efter och kom fram till att han faktiskt var väldigt gammal, men i trollkarlsvärlden var kanske det ungt?
Det slog henne om hur lite hon faktiskt visste om magivärlden, även om hon hade ägnat varenda ledig stund att läsa om den. Hon tog upp skolböckerna som de köpte, hon ligger och läser tills hon somnar med boken i ansiktet.

hihi

Nu börjar det hända grejer Hope U like it

Kapitel 4 Hogwartståget

Dagarna innan hon skulle åka till Hogwarts låg hon och läste om formler som fick saker att flyga, Wingardium Leviosa, som lagade glasögon Ochulos (?) Reparo, om en växt som hette djävulssnaran som ströp ihjäl sitt byte om man inte var lugn, om en trollkarlssport som kallades Quidditch och en massa annat. När det äntligen var dags så var hon oerhört nervös.

De gick vid Kings Cross, Orphan hade bett henne att göra resten själv, hon skulle bara leta upp 9 ¾ , vilket var lätt då hon visste att det låg mellan 9 och 10. Hon tittade runt sig själv, runtom var det en massa stressade människor som alla bara skyndade till sina tåg eller som var påväg från tågen till sina jobb. Hon kunde därför lätt smita igenom utan att någon ens tittade åt hennes håll.

Hon steg på tåget och letade efter en ledig kupé. Efter dessa dagarna med Orphan så hade hennes förvåning försvunnit, hon hade äntligen förstått att allt var på riktigt och att allt fanns på riktigt. Clara hade tur, i första kupén hon såg så fanns det lediga platser. Hon gick in i kupén och la upp sin väska och sedan tittade hon runt på sina medresinärer. Men blicken stannade på en pojke i blont bakåtslickat hår. “Men vänta” tänkte hon och stirrade på honom med stora ögon.
“Vad glor du på?” sa den blonda pojken och stirrade tillbaka.
“Inget, det är bara det, du är så lik..” hon hann inte avsluta meningen innan den blonda pojken avbröt.
“Lucius Malfoy?” sa han med stor stolthet i rösten.
“Nej, hans son Draco Malfoy” sa Clara och studerade alla hans drag.
“Det kanske är för att jag är Draco?” sa han och skrockade, hans vänner skrattade med “Känner jag dig eller?”
“Nej…” svarade hon och kollade på sina fötter.
“Men du vet mitt namn nu, och du vet om mina föräldrar, så borde du inte presentera dig?” sa han med ett flin på läpparna.
“Ehm , Clara Ekdal” sa hon.
“Och dina förädrar?”
Clara tvekade först, men bestämde sig att det var bättre att tala sanning än att ljuga, någon gång skulle det ändå komma ut.
“Mugglarfödd” sa hon och försökte låta stolt, även om hon visste vad som skulle hända. Det var inte förrän nu det slog henne, detta var samma Draco som i böckerna, vilket betyder att Harry även borde vara här, Hermione och Ron också! Hon blev glad men undrade sedan vilken årskurs de var i. Malfoy såg inte så gammal ut kanske gick han i ettan eller tvåan, men äldre kunde han inte vara.
“Jaså, vi har en smutsskalle i våran kupé kära vänner” sa han med ett flin “Men du kanske inte vet vad en smutsskalle är?” skrockade han till Clara.
Då rann det över i Claras huvud, Hagrid hade en snövit uggla, Hedwig. Draco var på tåget… Hon befann sig i början av första boken, och där stod han Draco och kallade henne smutsskalle, Draco som kanske sedan skulle bli dödsätare, Draco som kanske skulle hjälpa till och mörda Dumbledore, men han vågade inte. Han är bara en stor fet bluff.
“Men herregud Malfoy!” nästan skrek hon “Du ska inte kalla mig smutsskalle, din patetiska råtta! Jag vet att du bara spelar för dina vänner, jag vet faktiskt mycket om dig Malfoy, kanske mer än du själv vet. Så håll bara truten!”
Malfoy tittade chockat på henne och var tyst, sedan förblev han tyst resten av resan.

Tanten med godisvagnen körde förbi och Clara köpte ett par “Bertie Botts bönor i olika smaker” och två chokladgrodor. Mittemot henne ser hon en tjej, Pansy Parkinson känner hon igen. Clara frågar om hon vill smaka några bönor, Pansy tackar ja och tar en. Hon fick karamellsmak säger hon, Clara stoppar in en men tar genast ut den igen “kräk” säger hon innan hon slänger ut den genom fönstret.

Plötsligt stack en tjej med väldigt lockigt och rufsigt hår in sitt huvud ‘hon skulle behöva en plattång’ tänkte Clara och tittade på henne. Det är Hermione som är tjejen med rufsigt hår, Clara började genast le och tittade glatt mot henne.
“Har någon sett Nevilles padda, det är en rätt klumpig pojke här på tåget” sa Hermione rätt uppnosigt.
“Ehm, nej jag har inte sett den, men ni borde titta på stentrappan på slottet, jag tror ni hittar honom där” svarade Clara glatt.
“Okej..? Tack antar jag” sa Hermione och gick iväg till sin kupé. Alla i kupén bytte om, även Clara.
“Smutskalle” hörde Clara någon bakom henne säga, hon förstod genast att det var Draco. Hon vände sig om och sa “Draco, när ska du lära dig?” och sedan lavettade hon honom, sedan sprang hon därifrån, aldrig hade hon känt sig så modig som hon gjorde nu, fylld av adrenalin.
“Haha du fick stryk av en tjej” sa Crabbe och skrattade åt Malfoy som stod och gned sig om kinden.
“Håll käften och berätta vart hon gick!” sa Malfoy surt.
“Hur ska jag kunna göra det om jag ska hålla käften?”

MER! Vilket komiskt slut, är det meningen att vi ska skratta? xD