A dark Secret [SV]

jättebra! bra längd på kapitlet, dessutom!

tack

Kanon bra skrivet Marre =)

tack!!! :'D Såg btw att jag glömt att skriva in halva prologen x) Så den finns med nu


I brist på kommentarer skickar jag nästa kapitel i denna!!

--------------------------------------------

Kapitel 2
Kärlek av alla dess former
1977-09-19

Skogen låg mörk omkring henne. Träden stod så tätt att de nästan bildade väggar. Natten låg över den tysta skogen, trots det tyckte hon sig se konturer av en människa. En lång, lät rund man, vars hår lyste upp i mörkret. Han såg skrämmande bekant ut, men hon kunde inte placera honom.

Mannen stod lätt ihopkrupen bakom ett busksnår, likt ett barn som tjuvlyssnade. Vinden som blåst kraftiga sydvästliga vindar, stannade upp för en sekund. Mannens ansikte förvreds i en plötslig grimas, som om han anade onåd.
Vinden hade bytt riktning, istället för att blåsa mot mannen, blåste det nu från honom. Mannen drog fram en pinnliknande, svart sak ur innerrocken och slog igen ögonen. Men innan han hann göra något, låg han på marken.
”Snälla Cassie, försök…” Längre hann han inte innan glimten i hans ögon försvann…

Clarissa satte sig skräckslaget upp i sängen och rös. Sedan sommarens missöden verkade mardrömmar ha bosatt sig i hennes huvud. Hon såg på klockan, 04.30, en timma tills hon var tvungen att kliva upp. Då var det lika bra att hon klev upp direkt och började göra i ordning sig.

Med det blonda håret i en hög tofs och den röda klädnaden på, stod hon nu på quidditchplanen och gäspade.
”Har du tråkig MacDougal?” hördes James retsamma stämma bakom henne.
”Nej! Jag är trött Potter, du vet väl att klockan bara är halv sex va?” James skrattade och log, men även han såg trött ut.

Laget samlades framför en gryffindorelev sin i vanliga fall inte höll sig till quidditchplanen. Louie Elderforth var en mugglarfödd ”elitfotograf” som tog kort på allt och alla för att bilderna blev så ”coola”. Han skulle därför ta kort på årets quidditchlag innan träningen denna morgon.
”Le!” utbrast Louie efter flera trötta kort. ”Ni kan väl LÅTSAS vara glada i alla fall!” Clarissa log ett leende som varken sa glad eller trött, men det verkade inte hjälpa. Louie suckade.
”Någon bild bör ha blivit bra…!” mumlade han för sig själv.
”Då kör vi igång träningen!” hördes en röst över surret och alla intog sina positioner.

Halv åtta stod Clarissa i omklädningsrummet och bytte om. Hon älskade att spela quidditch, hon kände sig så fri och bekymmerslös då. Dessutom fick hon slå ned folk, så hon kunde få ut ilska ur systemet. Hon skulle just ta sin väska och gå, då hon hörde de två nya tjejerna prata om henne.
”Att de vill ha kvar henne!” hördes en kall röst och följt av skratt.
”Hon är ju så otränad! Såg du hur stora hennes höfter var?” Clarissa kände hur ilskan bubblade upp i henne, men ilskan blandades snabbt med sorg. Hon var smal, men inte trådsmal, hon hade kurvor och det visste hon. Men det betydde väl inte att hon var otränad… eller?

”Tjena!” sa en glad röst när hon öppnade dörren till omklädningsrummet. Förvånat såg Clarissa upp på den svarthåriga killen, hon hade inte väntat sig att han skulle vänta på henne.
”Hej…” De bruna ögonen såg… ut som om de försökte läsa av henne.
”Du ser ledsen ut…?” Det var ett konstaterande, inte en fråga men han såg frågande ut.
”Nej James…”
”Jo! Har Celvley eller Tovey gjort något, eller har något hänt?” Hans omtanke värmde, men skrämde henne också, hon var inte van vid den sortens omtanke. I ett desperat försök att dölja det sa hon argt;
”Vilket som, har du inte med det att göra Potter!” Sedan marscherade hon iväg.

Lektionerna gick hemskt långsamt och inget speciellt hände egentligen. Lily och Elle viskade med varandra. James kastade hela tiden kärleksfulla blickar till Lily, som rodnande. På lektionen med slytherinarna kunde Clarissa se Snapes ogillande blickar. Hon hade aldrig riktigt gillat Snape, när hon försökt prata med honom hade an alltid bara ignorerat henne och pratat med Lily istället. Nu verkade Lily undvika honom, varför visste hon inte riktigt.

Efter middagen satt alla, marodörerna inräknat, i sofforna i uppehållsrummet. Clarissa såg på medan de pratade glatt. James och Lily som satt ihop slingrade i varandras famnar och kysstes. Elle satt i en livlig diskussion med Remus, Peter och Sirius. Blicken fastnade på dem, Elle som gestikulerade, Remus som skrattade så ögonen kisade, Peter som såg oförstående ut och Sirius. Sirius med sitt underbart perfekta, svarta hår, sina vackra gråa ögon och sitt underbara leende. Det var nästan så Clarissa blev avundsjuk på Elle som fick honom att le sådär… Hur som, kände hon sig malplacerad. Clarissa gillade inte stora folksamlingar eller att behöva prata med killar så speciellt. De sa aldrig vad de verkligen menade.

Blicken drogs åter igen mot Lily och James. Då var så söta där de satt, Lily i James knä, med armarna om varandra. Nykära och glada. De påminde om henne om sin mamma och pappa. Hon minns då hon var 3 år och de suttit som Lily och James gjorde nu. De hade pratat om något hon inte minns, men de hade lett mot varandra på samma sätt, med samma nykära blick…

Clarissa ställde sig upp för att gå till sovsalen. Hon var nära tårar nu.
”Vart ska du?” frågade Sirius och såg på henne med en blick som var svår att tyda.
”Sova…” mumlade hon och fortsatte mot sovsalen.
”Tråkar vi ut dig så hemskt?”
”Förlåt att jag är trött då!” frästa Clarissa och såg argt på Sirius innan hon med arga steg gick och lade sig.

As bra Marre!!!!! You go girl !*bevakar*

jättebra!
I like it!

me likeee...*bevakar*

Tack alla :'D Skriver nästa nu, men vet inte om det blir klart idag, annars blir det på måndag för i morgon kommer jag se på bio

Det blev ett till :'D
------------------------------------------------------

Kapitel 3
Omtanke till den ovana
1977-09-25

Clarissa satte sig upp i sängen med ett ryck. Svetten rann ned för pannan, och hon andades ansträngt. Dessa mardrömmar! Hon skulle inte få sova på hela året om de fortsatte hemsöka henne! Med tanke på segern mot Ravenclaw föregående kväll BORDE alla drömmar vara glada. Men ännu en natt hade hon vaknat. Clarissa kände sig varm och äcklig och även dåsig och matt. Hon drog sig mot duschen, om hon skulle kunna somna om, var hon tvungen att kyla ned sig.

”Clare?” hördes Elles röst.
”Ja?” mumlade Clarissa och rullade runt. Hon kände hur täcket klibbade fast på hennes kropp.
”Frukosten stänger snart, kom…” Clarissa stönade lågt men gjorde som hon sa, även om det var söndag. Hon drog på sig klädnaden som låg vid fotändan och med en vink med trollstaven var hennes hår lite mindre struligt.

”Hur mår du?” frågade James och såg oroligt på henne.
”Bra…” mumlade Clarissa tillbaka och satte sig ned vid bordet.
”Bra? Du är vit som ett lakan…”
”Inte vitare än Remus…” fick han till svar. Clarissa åt en halv macka och ställde sig sedan upp.
”Men du… lite mer borde du väl äta!” sa Lily och såg på henne.
”Jag är inte hungrig…”
”Gå till madam Pomfrey, du ser ut att ha fått en förkylning från regnet igår…!” Sa Sirius och menande på henne.
”SLUTA säg åt mig vad jag ska göra! Jag kan ta hand om mig själv!” fräste Clarissa och kastade sura blickar på dem alla innan hon tågade iväg.

Biblioteket var kanske inte den bästa tillflyktsorten, men den funkade. Hon gick bakom en hylla och sjönk ned i en stol.
”MacDougal…” hördes en släpig röst.
”Oh, Snape… förlåt, jag såg dig inte…” sa Clarissa trött.
”Gömmer du dig?” frågade han, plötsligt en aning roat.
”Ja, de är jobbiga…”
”Vad förväntar du dig?” Clarissa kunde inte hålla sig för skratt.
”Jag vet inte…”
”Lily är sur på mig…” sa Snape plötsligt.
”Jo, jag har märkt det, får jag fråga varför?” Snape kastade en sur blick på henne, men ångrade sig sedan och suckade.
”Jag var dum, jag var med mina kompisar och kallade henne smutskalle…”
”SNAPE!”
”Sch!!”
”Förlåt, men allvarligt?”
”Ja… det var dumt jag VET!” Clarissa suckade och lade en hand på hans arm och log försiktigt.
”Vi gör alla dumma saker…”

”Vart har du varit?” Sirius irriterade röst fick Clarissa att åter igen bli på dåligt humör.
”Varför bryr du dig!?” fräste hon tillbaka.
”Varför skulle jag inte?! Vi ingår ju i typ samma gäng nu!”
”JAG ingår inte i något ”gäng” med DIG! Du kan sluta bry dig om MIG för JAG kan ta hand om mig själv! Det har aldrig slagit snett förr, och kommer inte göra det nu heller!”
”Sluta bråka ni två!” hördes en suck från Lily. Clarissa kastade bara såg argt på Sirius.
”Soffan…” sa han surt och drog henne.
”SLUTA!” fräste Clarissa och drog åt sig armen. Men huvudet var så ur balans att hon vinglade till.
”Mår du verkligen bra Clare?” frågade Elle osäkert.
”Jaja! Klart jag gör!” Tills på tisdagen i alla fall, tänkte hon och kände illamåendet.
”Clare…”
”SLUTA! Ni lyssnar bra dåligt, LÅT MIG VARA VA!” skrek hon åt dem och sprang till sovsalen.

De brydde sig bara om henne. Det visste hon, ändå låg hon och grät raseri tårar för att de var jobbiga. Hon var inte van vid omtanke, inte vid konstant ifrågasättande, inte i vänskapligkärlek. Ta hand om sig själv, det hade hon gjort sedan hon var 6,5 år. Det hade kanske inte gått jättebra, men det fungerade! Tårarna som rann övergick till tårar som fick hjärtat att skrika. Hon saknade sin pappa… och sin mamma… men de skulle hon aldrig någonsin få träffa igen…

Bra, spännade

*bevakar*...