Boyxboy [privat Allie Mazur & Annie Lupin]

Lektionen segade sig fram och medan Ms. Haralds pratade på om oregelbundna verb fann Jack sig som vanligt med att titta ut genom fönstret och halvdrömma. Träden där utanför skulle vara perfekta att måla av och öva lite dramatisk skuggning...
Han började skissa lite i utkanten av sin anteckningsbok. Det tog bara någon minut innan han helt slutade fokusera på lektionen. Därför hoppade han till när han plötsligt hörde någon ropa hans namn. Han tittade upp och mötte Ms. Haralds' blick.
"Eh?" frågade han förvirrat. Läraren suckade trött.
"Jag sa att du kanske borde spara tecknandet till en bättre tidpunkt och följa med i undevisningen?" sa hon torrt.
"Förlåt." mumlade Jack med hettande kinder medan han kände hur allas blickar riktades mot honom.

Det var så att man inte skulle lära sig något nytt utan det var repetition för att se vad man minns efter sommarlovet. Det verkade som om det var väldigt få som svarade på frågorna medan de andra stirrade bekymrat på pappret. Lucas blev väldigt förvånad för själv så var frågorna rena barnleken. Han blev färdig med frågorna på bara 10 minuter och räckte upp handen.
"J-jag är färdig. Fi-finns det and-andra uppgifter j-jag kan gö-göra?", stammade han fram.
"Ja, den finns någonstans här.", svarade läraren och rotade i sin väska efter någon uppgift. "Här"
Han räckte fram uppgiften och tog pappret han klottrat ner sina svar i. Lucas började genast skriva svaren och blev klar på 15 minuter. Denna gång la han pappret på bordet och stirrade på tavlan.

Då engelskan äntligen slutade skyndade Jack till skåpet och hämtade materialet för nästa lektion. Därefter slog han sig ner på en fönsterkant, drog upp knäna mot bröstet och tog fram ett skissblock. Han borde väl egentligen ha börjat skissa på grejen till datorklubben, men han orkade inte. Snabbt lät han pennan flyga över pappret och snart var sidan täckt av en massa olika skisser.

Mattelektionen verkade vara en evighet innan klockan ringde och lektionen var slut. Lucas gick sist av alla ut ur rummet men omringades av Howells och hans vänner. Han började gå hotfullt mot Lucas och var nu några centimeter ifrån varandra. Howells var nästan 1 meter längre än honom och han kände sig liten.
"Jag ska inte vara din guide, uppfattat?", frågade Howells som om han pratade med en treåring och Lucas kunde inte låta bli att käfta emot.
"Jupp, men jag antar att jag inte ska ta dig seriöst när du inte blev färdig med ett papper som bara tar 10 minuter."
Howells rodnade ilsket och några av hans vänner tog några steg fram.
"Jaha, nu ska ni slå mig för jag är en superfarlig person." säger han sarkastiskt och himlade med ögonen.
Innan Lucas hann blinka så var han på golvet med en ilsken Howells på honom och boxade hans ansikte.

Jack hade bara önskat en stund av lugn och ro innan nästa lektion. Men universum verkade inte vara på hans sida.
Höjda röster pratade ivrigt om något som hände nära ett av matteklassrummen. Jack grabbade tag i en kille från hans biologi när han kom gående.
"Vad är det alla snackar om?" frågade han.
"Det var något om nån ny kille som hamnat i bråk." svarade killen och Jack nickade och tackade honom. Därefter började han, mot sin vilja (men nyfikenheten var starkare), gå mot matteklassrummen.

Lucas fick ta emot en massa boxar i ansiktet och han trodde ett tag att han ansikte var en köttbit med allt blod i ansiktet. Han knäade Howells mellan benen så han föll på golvet. Snabbt så ställde sig han upp och sparkade Howells i ansiktet flera gånger. Någon grep tag i hans arm och drog ner honom och den här gången så var det en av Howells vänner. Han fick ta emot en massa sparkar i magen och i ansiktet, han försökte komma bort men han kunde knappt röra sig på grund av smärtan.
"V-ve-verk-verkar so-o-om o-om e-er vä-ä-än inte-e klara-ar a-av en spi-inkig ki-ille.", fick han fram och gav de ett hånflin även om han fick en massa sparkar på magen att han knappt kunde prata. Lucas kände att Howells vän drog upp honom och kastade honom mot en väg och han trodde att hans huvud skulle försvinna. Allt verkade bli helt suddigt men Luke ställde sig upp och ramlade för han var så svag att han inte orkade bära sig själv. Han kände det kalla golvet som nu var täckt av hans blod och helt plötsligt blev allt svart.

Det var kaos. Howell och några av hans vänner mot någon Jack inte kände igen. Det måste vara den nya killen.
Folk stod i en cirkel runt dem och kollade på med skräckblandad förtjusning. Några hejade på och tjoade, andra mumlade panikartat till sina vänner.
"Någon borde hämta en lärare."
"Vem fan tror den nya killen att han är, att slåss på första dagen... Är han dum eller?"

Lucas kände ingen smärta längre och hörde inga skrik, allt var tyst. Var han död? Var det så här det känns när man är död? Många frågor snurrade i hans huvud men han kände sig konstig. Det var som om han blivit lättare och kunde sväva om han ville. Lucas öppnade ögonen och såg några fiskar simma förbi. Vatten, han var under vatten och han hade ingen aning om varför han var under vatten. Var Luke inte nyss och hade ett slagsmål med någon på hans nya skola, men istället för att vara där så är han under vatten. Plötsligt så kände han något hårt mot sitt revben.

Lucas spärrade upp ögonen och kände någon som drog i hans hår och kastade honom mot någon bänk och han trodde faktiskt att han skulle bryta nacken.