[PRS] Vampire Academy

"Jag hoppas verkligen att maten är god här." Bella gav Ben en lång blick, precis som om det var han som hade ansvaret för dhampirernas mat på skolan och att han fick skärpa sig för att se till att maten var ätbar. Hon sträckte sedan ut handen för att lekfullt knuffa till honom.
"Jag kom idag, jag satt otroligt länge inne hos Kirova." Hon skakade på huvudet bara av tanken. Hon hade inte fått ett särskilt gott intryck av rektorn. Inte hade hon direkt blivit skrämd men det var ändå något med Kirova som var.. annorlunda. "Jag utser dig nu som min personliga guide," tillade hon sedan med ett brett leende, hoppades på att han inte skulle ha något annat för sig som gjorde att han inte skulle kunna gå med på hennes "förslag".


"Ursäkta? Det är jag som välsignar både dhampirer och morois med mitt sällskap. För att inte tala om det här." Adrian gjorde en gest mot sitt ansikte och sedan kroppen innan han återigen log ett självsäkert leende. Han vände sedan blicken mot Julian och trummade med fingrarna mot låren, gav honom en förväntansfull blick, mimade att det var bäst för hans kusin att lägga sin röst på honom.
"Det är väl en självklarhet att han tror att folk dyker upp på grund av mig, han är ju en Ivashkov själv. Tjejer har redan nu svårt att motstå mig, hur ska det gå nu när vi är två?" Han gav Alice en utmanande blick. Julian hade inte fått ett tillfälle att prata eftersom Adrian mer eller mindre tog till orda hela tiden. Men det gjorde honom förstås ingenting eftersom han inte hade något viktigt på hjärtat ändå.

Ben skrattade.
"Kanske inte den bästa starten på dagen att umgås med Kirova i ett litet rum" sa han och skakade på huvudet. Han höll upp händerna i luften, lekfullt.
"Jag är nu din hängivna guide" sa han och låtsades buga sig och skrattade.
"Vad vill du se först?" frågade han och log.



Alice skrattade.
"Hah, jag slår vad som att Julian kommer överglänsa dig, och det är bra, så vi kan sudda bort det där flinet från ditt ansikte" sa hon och slog till Adrian på axeln. Hon vände sig till Julian.
"Du får se till att dra uppmärksamheten till dig, jag har en teori att om Adrian inte får tillräckligt med uppmärksamhet i femton minuter så självantänder han av panik, jag tänkte kolla om teorin är sann" sa hon och flinade. Hon gillade Ivashkovfamiljen, och det var rätt trevligt nu när de var två stycken. Hon fortsatte att vila ögonen på Julian.
"Låt nu korridoren få vila från Adrians stämma en stund och berätta mer om dig själv" sa hon och lutade sig bakåt. Nytt folk var alltid roligt.

"Verkligen inte," höll hon med. Dagen hade definitivt kunnat börja på ett bättre sätt men helt förstörd var den inte, speciellt inte nu när hon hittat någon att umgås med.
"Matsalen?" Bella gav honom en förhoppningsfull blick. "Jag har inte hunnit äta ännu." Om de tog en sväng förbi matsalen innan han gav henne en ordentlig rundtur, så var det en perfekt chans att ställa frågor om honom. Hon hade fått ett bra intryck av honom - han verkade inte alls så högfärdig som vissa moroi kunde vara - och hon ville lära känna honom.


Adrian låtsades se stött ut då hon berättade om sin teori och boxade sedan lekfullt till henne på armen.
"Det är ju alla andra jag tänker på när jag pratar, kan du föreställa dig vilket kaos som skulle bryta ut om jag vilade min röst en stund?" Han lutade sig tillbaka i soffan och tänkte faktiskt ge Julian muntur.
"Det finns inte mycket att berätta om mig," muttrade Julian och knäppte fingrarna. Han ansåg i alla fall inte sig själv som en intressant person trots att folk ofta flockades omkring honom. Det berodde knappast på att de ville bekanta sig med honom utan för att han var kunglig och de ville ställa sig in. Eller så hoppades folk att han var lika charmig som sin kusin.
"Berätta om dig själv istället," föreslog han, bara för att vara artig. Han ville inte verka dum för han menade i grund och botten ingenting elakt.

Ben nickade. Han tog henne till den stora matsalen, som var rätt så folktom just nu. Inne i matsalen fanns det en dörr lite längre bort.
"Där borta är donatorerna för oss Moroi" sa han och pekade på dörren. Han log mot henne.
"Verkar som det är hamburgare till lunch idag, är det gott? Jag har bara smakar era pommes, som verkligen inte har någon smak" sa han och flinade.


Alice skakade på huvudet.
"Det tror jag inte på" sa hon vänd mot Julian.
"Jag är inte så intressant heller, jag är från Pendragonfamiljen och anser mig vara rätt rolig" sa hon och flinade.
"Ivashkov är väl en relativt stor familj, eller hur? Jag har ju bara fått äran att träffa Adrian" sa hon med ironiskt betoning på ordet äran. Hon drog en hand genom sitt hår och lutade sig lite bakåt. Hon tittade på klockan, det var bara några timmar kvar till festen.

"Har du aldrig smakat på hamburgare?" undrade hon och såg förvånad ut samtidigt som hon smackade med tungan, "du är allt bra lycklig som har mig nu." Bella kastade en blick bort mot dörren han pekat på innan hon ställde sig i kö.
"Vi delar en hamburgare," avgjorde hon sedan utan att fråga om vad han tyckte om saken. Om han aldrig hade ätit hamburgare förut så var det absolut något han skulle smaka på och det idag.


"Du har humor vilket är bra, man blir trött på hans efter ett tag." Julian nickade mot Adrian med ett snett leende i mungipan innan han vände blicken mot golvet igen.
"Anar jag sarkasm i tonfallet ditt?" undrade den brunhårige och plirade frågande med ögonen mot Alice, trots att han klart och tydligt uppfattat hennes ironi. "Det är faktiskt en ära att ha träffat mig, för att inte tala om att umgås med dig. Du är en riktig lyckost." Han gjorde en konstgjord paus. "Och försök inte ens neka att du inte älskar mitt sällskap: vad skulle du göra utan mig?" Han blinkade med ögat.

Ben skrattade.
"Nja, jag kan väl försöka, men jag kan inte lova någonting" sa han och kliade sig i nacken. Han hade testat en del Dhampirmat, men gillade den inte.
"Något som är fruktansvärt vidrigt är ju pizza, brödbiten med ost och skinka på, förstår inte hur ni kan äta det så mycket som ni gör" sa han och skakade på huvudet.


"Haha, vad blir man inte trött på efter ett tag när det kommer till Adrian?" frågade hon och flinade.
"Hmmm...", fortsatte hon, vänd mot Adrian, med låtsas förundran i rösten, "vad skulle jag göra utan dig? Förmodligen ha ett större socialt liv" sa hon och flinade. Hon reste sig upp.
"Mina herrar, jag behöver bege mig och förbereda inför festen ikväll, vi ses där ikväll" sa hon och log, mest vänd till Julian, eftersom hon redan visste att Adrian skulle val på festen, vilken fest gick Adrian inte på, liksom? Hon vände på klacken och gick bort mot sitt rum. När hon var utom synhåll för kusinerna Ivashkov gick hon dit hon faktiskt skulle; klassrummet där hennes extralektion i elementmagi skulle hållas. Väl därinne satt hon med sin privatlärare och de försökte få fram de olika elementen i hopp om att något skulle hända, men som vanligt gjorde det inte det. Efter en timme gav de upp för dagen och Temperance gick till sitt rum, klart irriterad.