[PRS yehet och Levi_Nikiforov]

Tankarna snurrar inne i Jimins huvud.
Kan jag verkligen göra det? Jag har ju aldrig varit i ett riktigt förhållande ens, än mindre försökt förhöra någon på det här sättet.
Men och andra sidan så ser han hur JungKook blir när han beskriver Taehyung. Han ser så oskyldigt glad ut, så oskuldsfull. Han gillade verkligen Taehyung, och under all ilska så gör han nog fortfarande det. Ilskan börjar komma igen. Nej, jag kan inte tolerera att någon gjort såhär mot JungKook.
"Jag gör det." säger Jimin till slut.
"Åhhhh!" JungKook rodnar av glädje. Men sedan blir han lite mer seriös. "Är du säker, hyung? Du måste verkligen inte göra det, jag tänkte bara..."
"Nej, jag gör det" avbryter Jimin och tar hans hand. "Jag klarar inte av att se dig såhär, jag vill göra allt jag kan."
JungKook rodnar igen och tittar ner i golvet. Sedan återgäldar han handtaget genom att trycka Jimins hand tillbaks. Han lyfter blicken igen.
"Men tänk om han får reda på det? Han kan bli väldigt arg, och jag vill lika mycket som du om mig, att inget illa händer dig."
Jimin tystnar en stund, tills han ler och svarar.
"Då får vi väl se till att han inte får reda på något."
JungKook ler från öra till öra och drar in Jimin i en stor kram.
"Tack" viskar han i örat på honom.
Jimin svarar inte, men han ler och återgäldar kramen.
Sedan lutar sig Jin lite närmare Hoseok.
"Det är ingen idé att ens försöka längre, va?" frågar Jin.
"Tror inte det du..." svarar Hoseok.
"Aha, ok." suckar Jin lite högre så att de andra hör också. Som tur är så lutade han sig bort från Hoseok innan han gjorde det, annars hade han nog skrämt slag på honom igen. JungKook och Jimin vänder uppmärksamheten mot Jin.
"Kom inte och säg att jag inte varnade er" säger han menande och tar sedan upp sin telefon. "Jag vet inget om er, men min lektion börjar väldigt snart, så jag borde gå nu."
"Ah, såklart, vi borde nog alla gå nu" konstaterar Jimin när han själv kollat tiden på sin egen mobil. "Ses sen då!"
Och med en liten vinkning försvinner Jin upp för trapporna till våningen över där han har sitt skåp.

Ärligt talat känner sig Jungkook lättad, att få ge någon sorts hämnd på Taehyung. Men han är fortfarande inte säker på om han borde låta sin vän göra det här. Visst, Jimin får bestämma helt själv, och om de känner att det börjar gå allt för långt, så kan de alltid dra sig ur planen. Eller hur?
"Så när har du lust att börja hyung?" frågar Jungkook medan de börjar röra på sig mot deras lektion. Hoseok, som också är två år äldre än dem, försvann lika snabbt som Jin gjort. Jungkook tittar över sin axel medan han ser mot Taehyung, som nu pratar med någon i samma årskurs som honom. Om han minns rätt så är det Eunwoo. Jungkook märker hur den längre killen ger Taehyung en hög med pengar. Han måste erkänna att det är dumt att göra det i skolans korridorer, men Taehyung har antagligen insett att det inte finns särskilt många elever utanför klassrummen vid det här laget. Bara ett fåtal, som han enkelt skulle kunna övertala eller hota. Jungkook tvingar bort sin blick från den äldres rygg för att inte låta Jimin märka det, men han förstår att det redan är försent. Istället för att ta upp hur han verkligen saknar Taehyung, så försöker han att komma på något annat att säga. "Jag vet inte om han är så lättlurad, egentligen."

"Nej, kanske inte, men kommer han verkligen ta det som att vi lurar honom? Jag menar, det svåra är att få honom att bli tillräckligt kär i mig för att han ska bli ledsen sen, men jag vet inte om han kommer tycka att det var lurendrejeri efteråt. Om han inte listar ut det, så kommer han säkert bara tycka att han är väldigt paranoid och förhoppningsvis skjuta iväg möjligheten. Fattar du vad jag menar?"
JungKook nickar. "Ja, jag tror det"
De stannar upp när de anländer till Jimins skåp. Han pillar upp kodlåset och öppnar skåpet.
"Vi har matte nu, va?" frågar han.
"Ja." svarar JungKook. "Fast Hoon är bortrest, så vi kommer antagligen ha den där jobbiga vikarien som Hoseok pratade om."
Jimin tar ut matteboken och häftet och stänger sedan skåpet. "Kwang?"
"Japp."
Jimin himlar med ögonen.
"Wow, kul."
JungKook har sitt skåp några meter bort bara, så de går tillsammans dit och sedan ner för trapporna som Jimin sprang uppför för några minuter sen och styr stegen mot mattesalen.

Det hade varit en bra dag än så länge för Taehyung. Visst, han hade ont i ryggen efter att ha sovit på golvet, och hans huvud dunkade så att hans ögon skulle kunna ploppa ut ur hans huvud vilken sekund som helst. Men han har redan fått pengarna som Namjoon sagt åt honom att hämta. Taehyung fick till och med slå Eunwoo ett par gånger innan klockan ringde. Han tyckte nämligen att den långa mannen kunde få gå till sin lektion. Med en djupt suck sätter han sig ner på en bänk och lutar huvudet mot väggen, Minjae hade redan stuckit iväg, vilket lämnar honom ensam. Taehyung vet mycket väl att om han fortfarande var tillsammans med Jungkook, så skulle han ha kunnat övertala den yngre att stanna med den honom, men just nu tycker han om att vara ensam. Ändå låter han sin blick glida mot Jungkook som springer ner för trappen med sin vän. Hans riktigt gulliga vän. Den brunhåriga sjuttonåringen skakar på huvudet innan han går in på kakaotalk, för att försöka få kontakt med Namjoon. Ja, de använder det. Han börjar snabbt spamma den äldre med meddelanden, och några emojis.
"Kom igen Jonnieee.. svara," gnäller Taehyung för sig själv innan han lägger sig ner på bänken i väntan på ett svar. Han skjuter upp sina hörlurar över huvudet, fixar till solglasögonen och drar upp sin luva. Om hans vänner inte svarar, så kan han lika gärna ta en liten tupplur.

När de går längs korridoren kommer Jimin och tänka på något.
"Du, just det..."
"Vadå?" JungKook vrider huvudet och tittar på Jimin.
"Jag har ju faktiskt aldrig träffat honom, så jag vet inte hur han ser ut." konstaterar Jimin. "Du kan väl peka ut honom om du ser honom, inte så att han ser, men så jag vet vem han är."
Direkt när han sagt det så rodnar JungKook och huvudet sjunker.
"Han är därborta."
Han gör en gest med huvudet mot en av bänkarna några meter fram. Jimin, förvånad över att de redan hittat honom, frågar sedan:
"Vem av dem? Brunhåriga som ligger ner eller svarthåriga som pratar med en tjej?"
"Brunhåriga..." svarar JungKook lågt.
De börjar sakta in en aning och Jimin granskar den brunhåriga killen. Han ser aningen bekant ut på något sätt, men han kan inte sätta fingret på varför. Det är ganska svårt att se, på grund av de stora, svarta solglasögonen som tar upp en del av hans ansikte, men av det han kan se så är han snygg, han fattar varför JungKook fick ögon för honom från början. Men att han är snygg kanske inte är det bästa ämnet just nu, så han säger istället:
"Ah, ok. Pff, vem har solglasögon inomhus?"
"Mmm, haha" svarar JungKook frånvarande. Det märks att han inte gillar att gå här, så nära Taehyung. Han ökar farten igen och går så nära den motsatta väggen som möjigt. Till slut kommer de fram till mattesalen nästan längst bort i korridoren som är omgiven av elever, i väntan på att bli insläppta av en lärare.

"Så ehm.. ska jag försöka hjälpa dig att komma närmre honom?" frågar Jungkook medan han sätter sig ner på sin plats. "Jag kan inte direkt presentera dig.. men vi kanske borde komma på hur det är du ska börja prata med honom?" hela situationen får Jungkooks hjärta att sjunka, faktumet att de inte längre är tillsammans har inte riktigt kommit in i hans huvud än. Men ärligt talat, han hade önskat att Taehyung inte haft sina solglasögon på sig. De två var tillsammans i ungefär två månader, men Jungkook hade ändå aldrig sett den äldre utan eyeliner eller solglasögon. Han kan dock inte direkt klaga, Taehyung såg hur bra ut som helst med eyeliner på.
"Har du någon ide?" frågar Jungkook och tittar mot Jimin. Det är ändå tur att de har Kwang, för då kan man låtsas att diskutera matte, medan man egentligen sitter och pratar om gud vet vad. Med deras riktiga lärare i matte fick inte ett enda ord yttras i klassrummet om hon inte bett någon att prata.

"Hmm, jag vet inte." svarar Jimin. "Vad gillar han? Musik? Sport? Dans?"
JungKook lägger huvudet på sned och rynkar pannan.
"Ärligt talat så...så vet jag inte riktigt. Jag har inte tänkt på det förrän nu, men han pratade typ aldrig om vad han gillade." säger han fundersamt. Plötsligt rätar han på nacken.
"Fast det var en grej..."
Han tystnar då Kwang går förbi. Inte för att han skulle reagera alls, men vet ju aldrig. Kwang passerar de båda och JungKook fortsätter prata.
"Jo, det var några veckor sen, när vi inte hade varit ihop särskilt länge. Vi hade precis slutat, men jag glömde en grej i skåpet, nån bok eller nåt, så jag gick tillbaks. Jag gick förbi dungen bredvid skolgården, men jag såg att det var någon där, och p.g.a mina naturliga instinkter så vände jag mig om och tittade vem det var. Det var Taehyung, själv."
Jimin lutar sig lite närmare.
"Vad gjorde han då?"
Han la huvudet på sned igen, han brukar göra det när han funderar.
"Inget särskilt, nu när jag tänker efter. Han hade på sig hörlurar, så jag tror att han lyssnade på musik. Han dansade lite, inget jätteseriöst. Det såg ut som att han mimade också, det var jättegulligt. Jag stod där ett tag tills jag sprang därifrån, jag ville inte att han skulle se att jag stirrade på honom..."
Det blir tyst ett tag, tills JungKooks blick sjunker och han stirrar ner i bänken.
"Jag vet egentligen inte varför jag kom att tänka på det nu..." säger han lågt. "Det bara kom. Och, jag vet inte, han såg bara så, nöjd ut på något sätt. Han log lite, men han behövde inte le sitt bredaste leende för att man skulle se att han var glad."
Jimin funderar ett tag, tills han plötsligt får dagens andra galna idé.
"Tja, om vi inte har mycket att utgå ifrån får vi väl...improvisera."
Han ler ett litet fräckt leende och biter sig i underläppen.
"Hur menar du då?" JungKook ser nästan orolig ut.
Jimin släpper ut ett litet, lågt skratt. JungKook såg bara så allmänt rädd ut ibland, och det är lite lustigt.
"Vi gör ett spontant dansnummer!"
Det har hänt några gånger att Jimin och hans vänner sätter upp spontana dansnummer på t.ex rasterna. På skolgården, i entrén, vart det finns plats. De har förberedda koreografier sen innan, fixar musik och börjar dansa. Jimin älskade de numrena, trots sin blyga sida. Det fick honom att tycka bra om sig själv.
JungKook höjer på ögonbrynen.
"Idag? När? Varför ska vi göra det?"
Jimin ger honom en liten knuff på axeln.
"Jo men kom igen, det blir kul! Vi har inte gjort det på länge, så vi får kul, och så kan vi visa Taehyung vad vi kan! Det är ett bra sätt att försöka fånga hans uppmärksamhet!"
"Eh, jag vet inte.." tvekar JungKook. "Jag känner mig inte riktigt på danshumör..."
Jimin lägger handen på hans huvud och rufsar honom i håret.
"Jag tvingar dig inte till något, Kookie. Men jag är säker på att Hoseok är med i alla fall! Åh, vad kul! Men kan du fixa musik då?"
Till slut spricker JungKook upp ett litet leende.
"Fine"

Det hade inte varit svårt för de två killarna att övertala Hoseok alls. Den äldre killen hade skuttat av glädje när han fick höra att de tänkte sätta upp ett spontant dansnummer, de har inte gjort det på ett tag nu, nämligen. Men när han sedan får reda på varför de vill göra det, så tystnar han.
"Jag vill ärligt talat inte bli inblandad i det här, hörrni," berättar han och kliar sig bakom nacken. "Jag vill dansa med er, jättegärna. Men om jag gör det bara för att ni ska kunna imponera på Taehyung-ssi, för att sedan kunna hämnas på honom, jag kommer förlora min hela sunshine and rainbows image!"
"Ingen behöver få veta det hyung.. det är bara vi tre," berättar Jungkook med ett säkert leende på läpparna. "Plus, du behöver inte tänka på det, du behöver bara dansa. Du är ändå inte en del av vår plan!" Hoseok släpper ut en djup suck medan han tittar på de två yngre killarna, som praktiskt taget knuffat in honom i ett hörn så att han inte skulle hinna sticka därifrån. Det kanske är lite underligt, men den äldre vet mycket väl när hans vänner har något dumt, eller korkat för sig.
"Jag förstår inte varför bara ni två kan dansa.." muttrar han medan han posar lite för den lilla spegeln han hängt upp i skåpet. Han märker hur Jungkook tittar på honom med stora ögon, men han tvingar sig själv att inte ge an.
"Jo, men jag är inte direkt på dans humör.. förstår du," berättar den yngsta och lutar sig mot skåpet, utan att släppa sin äldre kompis med blicken. Hoseok sneglar mot de två killarna som stirrar oskuldsfullt på honom.
"Fine, jag dansar," berättar han och drar en hand genom sitt ljusbruna hår. "Men det får gå snabbt, okej? Jag vill inte missa någon lektion, vilket jag gjorde förra gången."

"Yay!! Absolut, du kommer inte missa något!" Jimin apploderar och hoppar minihopp på stället. Sedan vänder han sig om mot JungKook, knäpper med fingrarna och gör fingerpistoler. "Musik?"
Han nickar och springer iväg för att hämta sin bluetooth högtalare. Därefter vänder sig Jimin till Hoseok med rynkad panna, medans han fortfarande gör fingerpistoler.
"Jag borde aldrig göra om det där, eller hur?"
"Om du inte vill förlora din image helt, kanske inte..."
Han tar långsamt bort pistolerna och lägger armarna i kors istället. Sen lägger han armen om sin äldre vän och börjar gå mot entrén.
"Kom igen nu, hyung, erkänn, du är jätteglad att vi gör det här!" säger han och ler.
"Jag blir alltid glad när jag får en anledning att visa upp mina grymma dans-skills, så ja, jag är glad."
Jimin släpper ut ett skratt och de springer ner till huvudentrén. När de kommer ner så ser de genom glasdörrarna att det inte spöregnar längre, men tillräckligt dåligt så att de inte kan vara ute. Men huvudentrén är rätt stor, så de får både plats för numret och åskådarna får rum.
"Vi kör härinne" tycker Hoseok. "Freestyle eller förberett?"
"Hmm, vad säger du om freestyle med inslag av dans 4? Vi börjar 8 takter in."
"4? Den är ju rolig, men är det kanske lite overkill?"
"Go big or go home, my friend" Jimin klappar honom på axeln och Hoseok skrattar.
"Aja, måste väl hålla med dig där!"
"Och det är ju verkligen inte så att jag redan pratat med JungKook om att det är så vi ska göra så att du inte har något val..."
I samma sekund kommer JungKook springande med högtalaren. De utbyter blickar och JungKook ler och sätter på en hiphop låt.
"Let's do this" mumlar Jimin och ler med ena mungipan.
Den höga musiken fångar genast uppmärksamheten av de närmaste eleverna. Vissa ser förvirrade ut, men vissa har redan fattat vad som händer och börjar skina upp. Hoseok börjar ropa i takt med musiken.

Efter ungefär en timmens vilande på en ut av de många bänkarna i skolans korridorer, så vaknar Taehyung upp av en bekant röst. Kalla det sunkigt, men den brunhåriga kan i princip sova vart som helst bara han är trött. Han är aldrig riktigt petig med sådant.
"Har du Eunwoos pengar?" frågar Namjoon och tittar på sin yngre vän i väntan på ett svar. Yoongi sätter sig ner på bänken mittemot och skjuter iväg Taehyung eyeliner, det verkar som att de läst igenom alla meddelanden. Sjuttonåringen hade nämligen frågat dem om de kunde ta med sig hans eyeliner också.
"Jadå, den exakta summan, räknade själv," berättar han och drar ut den tjocka bunten med pengar och räcker över den till den blonda. Taehyung ler sedan tacksamt med Yoongi och fångar upp eyelinern, bara för att ta upp sin mobil för att kunna se sig själv när han drar på ett par lager. "Tog ni med er min tröja?"
"Själv klart, det var svårt att glömma den efter alla dina hot på sms," skrattar Namjoon och kastar den vita tröjan, så att den hamnar över Taehyungs lilla huvud. Taehyung ignorerar honom och lägger ner eyelinern i sin väska när han blir klar tillsammans med sina solglasögon, nu behöver han inte ha dem på sig längre.
"Joonie, jag tycker vi borde skaffa en katt," berättar Taehyung och lutar sitt huvud mot handflatan med en ledsen min, som Yoongi genast börjar skratta åt.
"Jag tror att en hund skulle vara ett bättre val för oss, om jag ska vara ärlig," säger han med ett enkelt flin, medan han skriver med någon på sin mobil.
"Jag har redan försökt få hyung att köpa en hund, han säger bara nej," muttrar Taehyung och Namjoon skakar roat på huvudet. Precis när den äldre tänkt svara hör de hur musik börjar spelas i entrén, bara några meter ifrån dem själva. Taehyung höjer på blicken och ser ett par bekanta ansikten dansa i takt med musiken.
"Är de någon jävla glee club eller något?" undrar Namjoon som nu struntar i konversationen om husdjur, han hatar när folk spelar hög musik på offentliga platser när de inte fått allas godkännande. En fest är annorlunda, där vet man att det kommer finnas mycket hög musik. Taehyung däremot kunde inte vara mer intresserad i det som händer framför dem. Han låter sina mörka ögon glida över de tre killarna, en efter en.