[PRS Emma & Fanny] Narnia

Eugenie ser blängande ut innan hon går iväg. Jag ser frågande på Mrs Vacklard.
" Vill du se ditt rum?" frågar hon, jag nickar och följer efter henne in i det stora huset. Hon leder mig förbi flera dörrar och jag stannar till vid en dörr som det står biblioteket på.
" Är det biblioteket?" frågar jag nyfiket.
" Ja, du får gärna gå dit sen när du har lämnat din väska. Hon öppnar en dörr som leder in i ett rum med två sängar. Den ena är prydlig och bäddad medans den andra är helt stökig
" Det där är din säng och den andra är Eugenies," säger Mrs Vacklard och jag lägger min på den rena sängen.

När Eugenie kommer in i sitt rum sitter Alice på sin säng. Eugenie blänger kort på henne och sätter sig på sin säng.
"Hej," mumlar hon.

" Hej," muttrar Eugenie tillbaka.
" Så trivs du här?" frågar jag och försöker desperat att få igång något slags samtal. En nick till svar så jag antar att det betyder ja.
" Kan du prata några andra språk än Engelska?" frågar jag, hon svarar inte så jag låter frågan vara. Istället packar jag upp min väska. Jag vänder mig mot Eugenie.
" Var kan jag hänga min kläder?" säger jag
" Din garderob är där," säger hon och pekar på en garderob som står i en hörna. Jag hänger snabbt in mina kläder innan jag åter igen ser på Eugenie.
" Jag tror inte jag hörde ditt namn förut," säger jag trots att jag vet hennes namn.
" Eugenie och du är Alice Jones," säger hon

Eugenie bet sig i läppen.
"Vad gillar du att läsa?" säger Eugenie.
Alice ryker på axlarna. "Det mesta väl."
Ett papper faller ur hennes ritblock. Eugenie nappar åt sig det.
"Fint." säger Eugenie. "Du ritar ju som en riktig konstnär!"
"äsch."
"Jo, jätte bra." Hon tillägger: "Imorgon kan jag visa dig runt. Huset är rätt spännande!"

Jag blir förvånad över hur snabbt Eugenie ändrar inställning till mig. Jag tar snabbt tillbaka min teckning och ser på bilden jag har ritat. Det är ett slags ljus sken som ser ut att pulsera och i det står fyra personer. Alla bär en krona och tycks kunna se på mig. Min blick dras till ett av hörnen på pappret.
" Jag minns inte det här," säger jag och läser texten för mig själv innan jag vänder mig mot Eugenie som ser frågandes ut.
" Jag antar att du inte kan tyska?" Eugenie bara skakar på huvudet.
" Jag anade det, kom du får visa mig biblioteket," säger jag men hon rör sig in ur fläcken.
" Vad minns du inte?"
" Den här texten!" jag pekar i hörnet igen.

Eugenie kan inte tyska. Men orden känns bekanta.
"kan det vara…?" mumlar hon.
"Vad?" säger Alice men Eugenie har gått iväg.

Jag rusar efter Eugenie och tar i hennes arm. Hon kvider man jag släpper inte.
" Vad vet du?" säger jag
" Inget jag lovar," säger Eugenie
" Varför fick du så bråttom då?" säger vasst tonläge
" Jo...därför...att...," hon blir plötsligt avbruten utav en röst från köket.
" Det är maaaaaaat!"
" Det är kocken och han drar alltid ut på ord så," säger Eugenie och går till köket. Jag följer efter eftersom jag inte vet var det ligger.
Men jag undrar vad det var hon upptäckte.

Eugenie fattar det fortfarande inte.
"men, hallå kan du säga vad det är?"
"Visst," Eugenie sänker ordet till en viskning. "det finns en lampa här inne, orden står där. Jag har inte kunnat tyda dem men vet att dem betyder något konstigt."

" Men vad väntar du på? Kom då!" säger jag och drar in Eugenie i rummet. Jag går hastigt fram till en lampa och ser texten som Eugenie menade.
Jag jämför texten med den på bilden.
" Du wirst mich immer in der Vergangenheit finden. Ich kann in der Gegenwart geschaffen werden, aber die Zukunft kann mich niemals verderben. Was bin ich?," det är samma text.
" Vet du vad det betyder?" hon viskar som om hon inte vill bli upptäckt.
" Nej, men jag vet den som gör," säger jag och tänker precis klicka på strömbrytaren när jag kom på att ingen av oss tände den.
" Tände du lampan?" frågar jag med sammanbitna tänder.
" Nej," säger Eugenie och verkar har slagits av samma sak som mig.
" Vem gjorde de.. kolla!" utbrister jag och pekar på väggen där en stor öppning börjar uppenbara sig i ljusskenet från lampan.

"vad är det där?" sa Eugenie.
"Jag vet inte.
Allt blev vitt.