Hej.

Oliver flinade bara.
"Kan du inte gissa vad dom gör?" sade han och visade med två fingrar.
"Hur tror du vi blev till ragazza?" sade och blinkade.

Bianca spärrar upp ögonen och vänder sig äcklat mot sin bror.
"Oliver, ditt äckel!" flämtar hon och spänner blicken i sin bror. "Du är elva. De är typ fyrtio? Idiota." Med en fnysning vände sig Bianco och stirrade ut igenom bilfönstret.

Men tillslut var de iväg och det serverades både dricka och mat.
Tillslut var det framme.
Emilio öppnade muren som ledde till Diagongränden.

"Välkommen till Diagongränd." sade han och log.

Oliver gick in och tittade.
Det såg fantastiskt ut.

"Vart först papa?" frågade Oliver exalterat.

"Gringotts." sade Emilio.

Bianca klev ut ur bilen som fadern därefter låste. Modern slätade till sin redan släta kjol och de klev in i Den läckande kitteln. En rynka hade formats mellan mammans vanligtvis släta ansikte när hon drog ihop ögonbrynen.
En sekund senare blev ansiktsuttrycket neutralt och en gammal, kutryggad man kom fram till dem.
"Ah, Mr och Mrs Chavarone!" utbrast han och ögonen var stora. "Något..?"
"Det är bra, tack Tom", svarade Aurelias italienska brytning och Bianca kände en hand på sin axel.

"Vänta på din mama och ragazza." svarade Emilio och log.
De väntade.

Tillsammans tog sig Aurelia och Bianca ut ur den dunkla puben till tegelväggen.
Modern tog fram sin trollstav och muttrade något. Bianca kvävde en flämtning när tegelstenarna började röra på sig och visade en gågata med olika butiker.

"Redo att gå till Gringotts?" frågade Emilio.
"Si." svarade Oliver.

Han var verkligen redo att gå till trollkarlsbanken.

På deras väg mot den säkraste platsen någonsin (efter kanske Hogwarts), som deras föräldrar sade, fanns butiker i alla färger. I en såldes kvastar (en Nimbus 2000, den snabbaste kvasten någonsin!) och i en annan såldes ugglor.
"Wow", andades Bianca när de nådde en vit byggnad med marmorpelare. Gringotts, tänkte hon.