[PRS] skorpa & Vega

Ella himlade lekfullt med ögonen åt det William sa och avbröt för en kort stund ögonkontakten med Ben.
"Intensiv?" upprepade hon och höjde på ögonbrynen innan hon såg mot den mörkhårige killen igen, "ta inte för givet att han är attraherad av mig. Han kanske bara kände sig iakttagen, la märke till oss och funderar varför vi stirrar på honom." Det var ju en möjlighet. Hon skakade lite på huvudet och såg ner på William som fortfarande hade sitt huvud i hennes knä.


"Hur ska jag annars hålla mig uppdaterad om vad som pågår i ditt liv?" Adrian tog en klunk av sitt vatten samtidigt som han gav Ben en uppmanande blick om att öppna upp sig för honom. Nyfiket lutade han sig lite framåt då hans vän började prata om någon som hette Ella. Han följde Bens blick och betraktade den blonda tjejen som hade sällskap av någon kille, som genast väckte hans intresse med sitt rosafärgade hår. Han kunde inte hjälpa att han kanske lät blicken vila en stund extra på killen innan han harklade sig och såg mot Ben igen.
"Och vad tycker du om Ella då?" frågade han i ett försök att få veta mer exakt vad Ben kände för henne.

Harklingen som hans vän gör väcker upp Ben från sitt stirrande och tvingar snabbt bort blicken från Ella. Han känner sig torr i halsen och tar därför ännu en klunk av det svala vattnet i hans hand.
"Vadå tycker om henne?" frågar han generat medan han blåser upp kinderna, vilket han själv aldrig trott att han skulle göra. "Hon är liksom.. jag vet inte, jag är avslappnad runt henne," mumlar han och drar sin hand genom sitt mörka hår medan han ännu en gång kastar en blick mot tjejen som får hans hjärta att dunka något obehagligt mycket. Faktumet att han blir så generad över att prata om henne, gör honom ännu mer generad. Varför i helvete måste han känna sig så jävla svag, det brukar aldrig hända, det får inte hända. "Jag blir inte påmind om Serena när jag är med henne, heller."

William höjer på ögonbrynen mot sin vän medan hans tänder tuggar på en lila söt vindruva.
"Jag vet vad jag snackar om," säger han och skakar roat på huvudet mot sin vän. "Har du någonsin varit kär i någon förut, Ella?" frågar han medan han då och då kastar blickar mot de två längre bort. Kanske, bara kanske, börjar hans intresse för Mr Wilson att lugna ner sig lite. Faktumet att han inte lagt märke till den attraktiva killen mittemot Ben förut förvånar honom, hur kan han inte ha gjort det?

"Mm-hm," nickade hon då William menade att han visste vad han pratade om. Egentligen kanske hon inte borde tvivla på den saken, han var nog lite mer erfaren inom det här området än vad hon själv var. Hon hade aldrig haft ett seriöst förhållande förut eftersom hon aldrig känt sig trygg i killens sällskap, hon hade inte kunnat slappna av och vara sig själv.
"Jag har aldrig känt så här för någon så som jag gör med Ben." Det borde vara svar nog på hans fråga. Visst hade hon haft ett flertal förälskelser men ingen hade fått hennes hjärta att bulta på det sätt som bara en blick på Ben fick det att göra.


Adrian himlade med ögonen då Ben undrade vad han menade med sin fråga. Det här var inte läge nog att spela dum. Han behövde ändå inte smälla till honom på armen utan han förklarade - trots att Adrian nog hoppats på mer detaljrikt - vad han kände för blondinen.
"Ska du inte presentera mig för henne?" frågade han och drack upp det sista han hade kvar i glaset. Han skulle gärna träffa tjejen som hans vän hade känslor för. Men en del av honom ville komma närmare henne eftersom det skulle ge honom en chans att betrakta killen som gjorde henne sällskap.

Ben lyfter upp blicken från sitt päron som han håller i sina händer, för att kunna se på sin vän mittemot honom.
"Vill du att jag ska presentera dig för henne?" frågar han och höjer på sina ögonbryn medan han tar ännu en tugga av äpplet. Frukterna i skolan var iallafall hyfsat bra, så de tänker han inte klaga på. "Det blir väl bara konstigt?" mumlar han medan han tittar mot flickan han umgåtts med en hel del på sistone. Hon sitter och gömmer sig från solen under ett ut av de stora träden, Ben kan inte klandra dem, solen är en förjävlig plåga just nu. Och faktumet att han sitter med en stor tjocktröja löser ingenting, han kommer ha hunnit svetta något hysteriskt innan han kommer hem. Men iallafall så känns det en aning konstigt att bara gå fram till henne för att presentera sin bästa vän.. han skulle lätt kunna göra det om det varit vilken annan tjej, och det skulle inte bli stelt, men med Ella är det helt annorlunda.

Okej, så William kanske inte vet så mycket om kärlek. Nästintill ingenting alls, faktiskt, och när hans bästa vän berättar att hon aldrig känt någonting liknande, så vet han inte riktigt vad han ska säga. Ja, han har haft ett antal människor som han träffat oftare än andra, men han har aldrig varit kär, alla har varit så kallade flings.
"Så han är din första kärlek huh.." säger han, djupt insatt i sina tankar. Vad borde han säga? Att han inte tror att man kan bli kär när man är så ung som de är? Det kan han ju inte göra. Visst så brukar ett förhållande man har som tonåring alltid spricka förr eller senare, men det kanske kan vara annorlunda mellan de två. Vem vet. William är iallafall dum nog att inte säga det han tänkt, utan bestämmer sig för att ge sitt breda leende mot sin bästa vän och skämta. "Så när ska ni gifta er?"

Ella visste inte direkt om hon skulle kunna kalla Ben för sin första kärlek. Var det inte lite för tidigt för att konstatera den saken? Men något speciellt var det med Ben och hon såg fram emot att spendera mer tid tillsammans med honom. Hon trivdes så bra i hans sällskap.
"Gifta oss?" Tankspritt blickade hon först ner på Wiliam innan hon såg bort mot Ben igen. Hon lutade sedan huvudet bakåt en aning och skrattade glatt. "Oroa dig inte min vän, när vi har prickat in ett datum så är du den första som får inbjudan."


Adrian kunde inte låta bli att sucka.
"Skulle jag ha bett dig presentera mig för henne om jag inte velat det?" Han knackade med fingret mot sitt huvud och smackade sedan med tungan. Han trodde inte att det skulle bli konstigt. Varför skulle det bli konstigt för? Okej, visst fanns det en femtio procents chans att Ella och killen hon hade sällskap av skulle tycka att det var lite lustigt att Ben helt plötsligt kom fram och presenterade Adrian, men åtminstone skulle han få en närmare titt på killen som han av någon anledning inte kunde sluta tänka på nu. Hade han tur skulle killen presentera sig också, att få veta hans namn var en bra början. På vad visste Adrian inte exakt, han visste bara att han inte skulle få någon ro om han inte fick reda på vem killen med rosa hår hette.

Ben funderar lite på det, han kanske borde presentera Adrian? Det skulle ge honom en orsak till att prata mer med Ella, utan att verka allt för desperat. Plus så behöver han ju inte direkt gå dit bara för att presentera sin vän, han skulle enkelt kunna komma på något mer samtalsämne, och om han skämmer ut sig totalt så kan nog Adrian komma på något. Ben nickar lite enkelt för sig själv och drar benen över bänken innan han ställer sig upp.
"Kom då, så ska jag presentera dig," säger han och sträcker på sin rygg och armar. "Du får inte falla för henne bara, okej?" ärligt talat så var han inte särskilt rädd för det, han brukar inte få höra så mycket om den andras kärleksliv överhuvudtaget, så Adrian kanske helt enkelt inte är intresserad i det. Ben gör en mental anteckning om att han ska fråga om det efteråt.

William nickar nöjt medan han låter sin hand leta efter några klubbor han snott från sin bror i morse. Han drar av pappret och stoppar en ut av den i munnen, och den andra i Ellas. "Ellie~" börjar han då han får syn på hur de två killarna längre bort ställer sig upp. "Kolla, han kommer för att fria till dig!" Ett rätt dåligt skämt, men William skrattar åt det i alla fall. Även om de sitter i trädets skugga, så är det fortfarande varmt och obehagligt. Värmen har fått hans svarta jeans att klistra sig mot hans ben, och sträcker därför ut dem, även om de i princip somnat. Som tur är är hans vita tröja med det svarta trycket för stor för honom, annars hade han säkert kvävts.

Ella gav William en tacksam blick då hon plötsligt fick en klubba i munnen. Hon var faktiskt lite sötsugen och det här skulle förhoppningsvis få det att gå över. Hon vände sedan frågande blicken till bordet där Ben och en kille hon inte kände satt. Eller suttit, de hade ju rest sig upp nu.
"Men Willy Wonka då! De har nog bara ätit klart, sluta titta åt deras håll hela tiden - han kanske redan har räknat ut att vi pratar om honom." Hon såg smått bekymrad ut. Hon la i alla fall ganska ofta märke till om andra såg på henne och dessutom pratade samtidigt: då drog hon ganska snabbt slutsatsen om att de pratade om henne och att de inte hade något snällt att säga. Det behövde förstås inte vara fallet men det var så hon tänkte.


Adrian såg nöjd ut då Ben gick med på att presentera honom för Ella. Han ställde sig upp och sträckte sedan på sig han också. Han avskydde att sitta på bänkar eller pallar då de saknade ryggstöd, han kände sig ofta så stel i ryggen efteråt.
"Jag kan inte lova någonting," flinade han och gav Ben en retsam blick. Trots att det inte var någonting han erkänt högt för någon än, så kände han sig inte attraherad av tjejer. Han försökte dock intala sig själv om att det var någon sorts fas han gick igenom, och att det inte alls var så att det för varje dag som gick kändes som om hans intresse för killar blev allt större.

Ben skakar på huvudet och knuffar ännu en gång till sin vän innan han tar sin vattenflaska och päron för att börja gå mot Ella.
"Ha ha, då kan jag lova dig en näve i ansiktet," säger han medan hans ben börjar röra på sig mot det större trädet. Deras lunchrast var lång på onsdagarna, så egentligen skulle han ha kunnat gå till stan för att köpa något mer ätbart. Men, han är ändå rätt tacksam över att de stannade kvar, han skulle antagligen ha svimmat av uttorkning om de gjort det. Den heta solen gör det mot folk. Den är bara en börda om man inte vistas vid något hav eller en sjö runt om i staten. Men dit skulle han inte orka gå heller. Visst skulle de ha kunnat ta en buss eller tagit en bil, men det hade de inte tänkt på när det var dags att bestämma sig. Så smarta de är.

William börjar ännu en gång skratta av smeknamnet hon gett honom, Willy Wonka, och gömmer ansiktet mot hennes tröja innan hans skrattande lugnat ner sig. Man behöver inte göra så mycket för att få William att skratta. Men att försöka få honom ha kul, roligt, är en helt annan sak. "Äsch, han har säkert redan förstått det iallafall," säger han och vänder ännu en gång blicken mot de två killarna som kommer gåendes mot det stora trädet som de vilar mot. "Han är visst på väg hit Ella~" sjunger han och klappar henne på handen som pillar med hans hår, som ett litet stöd, eftersom att hennes första kärlek är på väg att fria till henne.

William kunde mycket väl ha rätt i att Ben listat ut att de pratat om honom. Han brukade ganska ofta ha rätt om saker och ting. Men hon behövde inte alltid ta det han sa på allvar utan istället tro på sig själv och följa sin magkänsla. Hon la sin lediga hand på hans och kramade lätt om den innan hon sträckte ut handen mot gräset istället och plockade upp en maskros. Hon lossade blomman från stjälken och fäste den i håret innan hon igen vände blicken mot killarna som närmade sig. Vad kunde de tänkas vilja?


"Tänk om det finns andra i skolan som är intresserade av henne, skulle du slå till dem då?" Adrian såg nyfiket på Ben. Han tvivlade starkt på att Ben skulle gå omkring och knocka till folk som också var intresserade av Ella. Ju närmare de kom desto mer osäker blev han. Det var kanske inte någon vidare bra idé trots allt. Men det var för sent att backa ur eftersom de strax var framme. Adrian flackade nervöst med blicken mellan Ben, Ella och killen vars namn han hoppades få reda på. Skulle han lägga sin plötsliga blyghet åt sidan och presentera sig själv eller vänta på att Ben gjorde det åt honom?

Ben harklar till när Adrian ställer sin fråga.
"Klart jag inte skulle, men du är min bästa vän så det gör det hela ännu värre. Fattar du?" Frågar han, men får samtidigt syn på den nya förändringen i hans väns ansikte. "Är du nervös Adrian? Varför i helvete är du nervös?" Ärligt talat så brukar den mörkhåriga inte se sin vän nervös, och egentligen brukar ju inte han själv vara nervös... så Ella verkar göra båda nervösa. Great.
Han ser hur Ella lägger sin hand på killen som har huvudet i hennes knä, för att sedan fästa en blomma i sitt hår. Kanske de är tillsammans?

William flinar upp mot sin kompis innan han försöker fästa en egen blomma bakom sitt öra innan han fnyser enkelt.
"Du gör dig till och med fin för att träffa honom," muttrar han och blåser avundsjukt upp sina kinder. "Du är redan fin, Ella~" William tystnar till när han ser hur Ben sätter sig ner i skuggan vid dem, utan att inte säga särskilt mycket. William vickar på ögonbrynen mot sin vän innan han sätter sig up från sin vän.
"Det gör väl inget om vi sätter oss här?" Frågar han, vilket William tycker är lite onödigt. Han sitter redan ner, och har ställt ner sin vattenflaska på gräder. Han hade väl i princip bjudit sig själv.