PRS mellan Lajlan och Ellus

Jag funderade på hur jag skulle göra. Några vänner var jag ju tvungen att skaffa... men jag ville inte bli vän med några omogna killar som snackade om muskler. Fast...
Utan att tänka reste jag mig upp, tog väskan och gick ut i korridoren. Jag knackade på glaset och svalde hårt. Tänk om de sa nej? Tjejen som gick om. Tssss.

O jävlar! Den snygga tjejen knackade på vår dörr. Jag svalde hårt. Djupa andetag, in, ut. Öppnade dörren.
"Tja" sa jag och gjorde en liten gest med ena handen precis över ögonbrynet.
Det kändes om mitt hjärta gick i 110 km/h. jag var tor ri munnen.

Jag skrattade lite inombords åt killen. Han var helt röd i ansiktet.
"Vad pratar vi om då?" frågade jag och tittade på killen. Han glodde på mig som om jag var en alien och jag blev lite besvärad.

"Vad vi pratar om? Vad vill du prata om?" Sa jag medans jag visade henne in med armen och stängde dörren.
Thomas och Zach såg helt ointresserade ut av att flickan satte sig i vår kupé.
"Jag är James Arthur, du vet säkert redan vem jag är." sa jag med ett hånflin.
"Zach Smith" sa Zach ointresserat.
"Thomas Jason" sa Thomas minst lika ointresserat som Zach.

Jag skrattade lätt. Så han räknade med att jag visste vem han var? Vilken tönt.
"Nej, det visste jag inte", sa jag och log sockersött. "Jag heter Emmeline Summers. Goddag."

Hon visste tydligen inte vem jag var, men varför skulle hon göra det?
"Då måste du ha haft ögon och öron ganska stängda förra året." sa jag.
Nejmen gud, vad sa jag nu? Jag kan nog inte ta tillbaka det i alla fall.

Jag rynkade på ögonbrynen åt hanns kommentar.
"Nej, jag var lika alert som vanligt. Dock var jag borta ungefär halva läsåret för att min pojkvän dog."
Sådär ja. Nu skulle han knipa igen.

Död pojkvän? Stackars henne. 'Lika alert som vanligt'? Det var jag inte beredd på. Jag var inte van vid att någon käbblade emot på det sättet hon gjorde.
"Folk gör misstag hela tiden, ditt var att missa att jag existerade." sa jag spydigt.
Jag började bli arg nu.

Jag tappade nästan andan när jag fick höra hans kommentar. Här satt jag och berättade om min döda pojkvän för en människa som jag inte kände och så pratade han om sig själv.
Jag reste mig genast upp och gick ut ur kupén. Tji fick man för att man försökte vara lite trevlig.

"Hallå? Vart ska du? Blev du arg? Det var inte meningen!" ropade jag ut i korridoren.
det var inte meningen att hon skulle bli arg. Vad jag klantade till det. Här får jag en chans att bli vän med den snygg tjej som hon och så pratar jag bar om mig själv. Jag måste ta tag i mitt beteende, nu!