(Privat Roll) Cipriano & GinnyHermionePotter

"Jag heter Eira!" Säger hon och tittar mot Amelia.
"Finns jag på riktigt då?" Frågar Eira och leo mot Amelia

Amelia såg på tjejen och rynkade på pannan. Eira hette hon tydligen. Hon förstod inte riktigt ifall hon var seriös eller inte.
"Du är människa, du är på riktigt. Drakar finns inte i verkligheten, de finns i sagor och myter." sade hon mest för sig själv, försökte intala sig själv att hon inte alls såg en drake.

"Men det här är en myt!" Säger Eira! "Draken är en myt, Satyren är en myt! Jag är en myt! Du är också en myt!" Säger hon sedan till Amelia.

Amelia rynkade ännu mer på pannan och skakade på huvudet.
"Jag är inte alls en myt? Jag har jag." sade hon irriterat och la armarna i kors över brösten. Fattade inte vad tjejen snackade om ens.

"Du är visst en myt! En av dina föräldrar är en vanlig, dödlig och den andra en av de Olympiska gudarna eller gudinnorna!" Säger Eira. Själv älskar hon att vara en myt!

"Du är ju dum i huvudet." sade hon och vände henne ryggen. Hon började gå tillbaka samma väg som hon kommit. Hon visste inte ens vad olympiska gudar eller gudinnor var så hon trodde inte alls på vad Eira sa. Det enda med olympiska hon kände till var olympiska spelen.

"HEY! Kom tillbaka!" Ropar hon efter Amalia! "Jag lovar! Myter är fantastiska!"

Amelia viftade bort henne bara och fortsatte gå. Hon tog upp sin mobil och försökte hitta sin pappas nummer. Hon var otroligt arg på Brent över att han tagit dit henne, så otroligt onödigt.

"För ditt eget bästa!!! Kom tillbaka!" Ropar Eira efter henne. Hon ser att Amalia tar upp sin mobil och tänker ringa någon. "NEJ!!! Det där är farligt!!!" Ropar hon och springer efter Amalia.

Amelia rynkade på pannan då Eira sprang efter honom. Hon gnällde lite och märkte att hon reagerat på hennes mobil. Hon stoppade den innanför sin tröja och la armarna i kors.
"Du snackar ju skit. Vad är oly- det du nu sa ens?" frågade hon irriterat och fnös lågt.