Student and teacher Love [PRIVAT Vega & Zora]

My hade inte fått ner mycket på pappret men hon fick skriva vidare ikväll, om hon ens kom på något att skriva. tyst plockar hon undan sina saker och la sakerna i väsan och såg hur tjejerna hade flockats runt Max, hno fattade lite varför. Det var sällan skolan fick in unga lärare och snygga enligt de populära. snabbt tog hon väskan i sin vänstra hand och gick mot dörren och såg en av tjejernas blick på henne,hon sa inget om det utna smet snabbt ut och gick till skåpet och öppnar. Skåpet small rätt hårt ignen när hon drog ut händerna
-försvinn här ifrån freak
sa killen innan han gick och My såg tyst ner i marken och sen åter på skåpet. Det knöt sig i magen på henne av orden, tyst öppnar hon skåpet igen och la in engelskböckerna och såg snabbt på folket och såg en av sina äldre bröders stå och såg allt, och gick sen. hon suckar tyst och stängde skåpet och drog handen genom håret och tog väskan som std på golvet och fick väl börja gå till nästa lektion.
-Akta freak
sa en tjej surt och hon stannar så hon fick passera och suckar. Hon såg kort efter tjejen

Tjejerna var inte alls direkt blyga av sig då de ställde sina frågor. Men det var ganska underhållande. Dessutom ville han inte vara dum och sjasa ut flickorna på rast. De skulle knappast stå här hos honom länge till.
"Gift? Så gammal är jag inte!" skrattade han. Tjejen som ställt frågan rodnade svagt men rätade snabbt på sig igen och undrade om han hade en flickvän. "Nej, det är bara jag och lite dammråttor under sängen." Det fick de unga kvinnorna att fnittra till innan de sa hejdå och skyndade därifrån. Max skakade lite på huvudet innan han samlade ihop blocken eleverna lämnat in. Efter en blick på klockan konstaterade han för sig själv att han hade tid att dumpa av blocken i sitt kontor. Knappt hade han hunnit ut från klassrummet innan något hade fångat hans uppmärksamhet. Flera elever ropade skällsord till tjejen med blått hår. Vad höll de egentligen på med?
"Vad händer här?" frågade han med ett buttert ansiktsuttryck.

My såg direkt på Max och direkt sjönk hjärtat nu, mer uppmärksamhet.
-inget
sa hon kvikt ihop han skulle släppa det men såg att hennes bror stod och granskar dem. Hon visste redan han hade hört orden och man såg att My hade tagit åt sig lite men försöker dölja det och smyga iväg men stod kvar för hon hade respekt av lärare. Hon höll i väskan tyst och såg nu på Max igen. Hon ville inte ha uppmärksamhet. Hon drog nu åter blicen ner i marken för att undvika tjejens blick som med hade stannat nu eftersom Max hade kommit.

"Inget?" upprepade han långsamt, smakade på ordet som om det vore främmande för honom. Han hade uppfattat situationen helt annorlunda och han var inte riktigt redo att släppa det hela än. Därför vinkade han åt My att följa med honom. Han sträckte ut handen mot dörren till klassrummet för att stänga den - han ville inte att någon elev skulle smyga in där medan han var borta. Max gav de andra ungdomarna en misstänksam blick innan han styrde stegen mot sitt kontor. Snabbt hade han låst upp dörren och väntade sedan tålmodigt på att hon skulle hinna ikapp och få stiga på först.

My lysnar på honom och bett sig i läppen och en diskret suck lämnade hennes läppar när han vinkar med henne. hon gick tyst efter honom direkt och hatar det, nu e det ju förtusan uppmärksamhet. hon skyndade snabbt ikapp honom då hon var en rätt liten tjej och nätt av sig, när hon väl kom ikapp smet hon tyst in på hans kontor som hade tydligt signlerat tydligt att hon skulle gå in. Hon ställde ner väskan nu tyst på golvet och ville inte detta men var tvungen väl.

Han stängde dörren till kontoret efter dem och satte sig sedan ner i sin fåtölj. Han gjorde sedan en gest mot den lediga stolen - hon fick så gärna sätta sig ner för hans del.
"Så.." började han och gjorde en konstgjort paus, "vill du vara så snäll och berätta för mig vad som hände i korridoren?" Han hoppades innerligt på att hon skulle tala sanning och inte ta honom för en idiot. Han hade knappast hört skällsord i syne och det hade inte varit så svårt att gissa vem orden var riktade till. Han kunde förstås inte göra något om hon valde att hålla tyst men Max var en person som ville blanda sig i saker. Mobbning var visserligen någonting som man alltid skulle ta itu med.

My öppnade munnen för protostera lite och stänger snabbt munnen nu och satt sig ner ohc såg på honom bara nu.
-Tänker inte dra till mig upmärksmahet så helst inte säga ett ord
sa hon envist nu och man såg direkt hon var envis person och en som försöker undvika att det ska ske något
-det har alltid varit så här det e inget som går fixa
sa hon nu och suckar tyst, hon var rädd för att få mer skit om han nu la sig i.

Max betraktade henne medan han tålmodigt väntade på svar. Precis som han hade förväntat sig ville hon inte säga någonting eftersom hon inte ville dra till sig uppmärksamhet. Dessutom var hon uppenbarligen av den åsikten att det inte fanns någontig han - eller någon annan - kunde göra för att ingripa och få slut på mobbningen.
"Ett, du har redan fått uppmärksamhet med tanke på att jag bad dig följa med in hit," började han och knäppte händerna framför sig, "dessutom tror jag att du undervärderar både mig och resten av personalen. Har du berättat om hur du behandlas för någon lärare?"

My lyssnar på honom och hade sett hur han hade väntat tålamodigt på svaret och när han väl fick det började han prata. Hon lyssnar på honom det syntes. Hon ville ut nu ärligt hon vill inte få skit.
-nej för jag vill inte det blri värre än det e, du har inte bytt skola 2 gågner bara för du har skvallrat och fick på nöten för det?
fårgade hon kort nu och nu såg man hon försvarade sig för komma undan, hon hadei nte tillit än till en ny lärare men det kommer med tidne.

Han spände käkarna för att inte säga något opassande.
"Hur kan du veta om det här går att "fixa" om ingen lärare vet om din situation?" frågade han intresserat. Han ville gärna veta hur hon tänkte där. Han hade lite svårt att tro att hon ville vara ett offer för mobbning i skolan.
"Och du vet ingenting om mig eller min bakgrund," tillade han sedan, syftade på det hon sagt om att han aldrig bytt skola eller skvallrat plus fått ta itu med konsekvenserna efteråt.