Privat Unicornhorn och Cherryblossom

Ben reagerade på killen som pratade bakom honom, och han nickade.
"Jo, hon är väldigt bra, reflexerna är väldigt snabba" sa han och förstod att killens flin och kommentarer angående att ha henne bredvid sig var för att han tyckte hon var snygg, inte för hennes förmåga att skydda honom. Han vände sig till Michaela igen.
"Känner du Sasha?" frågade han och hon skakade på huvudet.
"Nej, jag vet vem hon är, men jag umgås mest i Moroikretsar. Vi ska ha en liten samling i morgon kväll om du vill komma och träffa nya vänner" sa hon och log. Han nickade och kände sig plötsligt inte nervös längre.

Sasha log svagt. Hon kollde på alla och bet sig hårt i läppen. Hon pratade med dhampirerna lite men var den som helst var för sig själv. Efter lektionen gick hon till Ben.
- jag ser att du fått nya vänner sa hon vänligt och kolladr på honom. Hon bet sig hårt i läppen. Tänkt om han skulle bli den typiska besserwisser moroi-killen som inte ville prata med dhampirer.

"Ja precis, lite nytt folk är alltid roligt" sa Ben och log mot Sasha.
"Du skulle inte kunna visa mig till rummen och sen till vart donatorerna finns? Jag börjar bli ganska så hungrig" sa han och log brett. Michaela vinkade till honom när hon gick ut från rummet, och han vinkade tillbaka. Han kände sig nöjd, han hade börjat prata med både en Dhampir och en Moroi efter mindre än två timmar på den nya skolan, det var ändå rätt bra jobbat. Inte för att Ben hade svårt att få nya vänner, det var bara att folk brukade bli rätt reserverade efter de upptäckte hans efternamn. Han övervägde att säga till läraren att han hade ett annat efternamn, men samtidigt ville han inte veta hur hans far hade reagerat om han hade fått reda på det.

Hon nickade.
- visst. Det kan jag göra. Men du skulle prata med läraren. Sa Jon och log.
Läraren kollade på dem och vinkade till sig ben.
- så ditt namn? Så jag kan skriva in dig i klasslistan sa han vänligt och kollade på honom.

"Kommer stax" sa han till Sasha och bet sig i läppen när han rörde sig mot läraren. Han bestämde sig för att vara ärlig.
"Jag heter Benjamin Dracula, tror du det finns en möjlighet att använda ett annat efternamn under uppropen?" frågade han tyst så ingen annan skulle höra vad han sa.

- varför skulle vi göra det? Var stolt över ditt familjenamn istället sa läraren och log svagt. Sasha väntade en bit bort. Hon kollade runt i saken som var ganska fräsch för att vara en idrottshall. Hon bet sig hårt i läppen. Skulle hon ta med honom till vinden där hon brukade vara och plugga eller var det för tidigt? Han kanske inte ens var intresserad av henne.

Han stönade när läraren gick iväg. Nu krävdes det bara ett upprop.
"Stolt över familjenamnet, visst" muttrade han och gick tillbaka till Sasha och alla hans väskor.
"Så, nu är jag inskriven i iallafall" sa han och log mot henne. Han insåg att hans hand skakade litegrann, han hade inte ätit på väldigt länge.

- vi kanske borde gå till donatorerna. Du verkar hungrig sa hon och log vänligt och började gå längst korridoren. Hon lekte med sitt hår.
- Berätta om dig själv sa hon med ett litet leende och kollade på honom.

Han tog sina väskor och började gå med henne.
"Finns inte så mycket att berätta, jag bodde med min far i Rumänien ett bra tag innan vi valde att flytta hit och byta skola, och hörde rykten om att St Vladimirs Skola skulle vara bra, och så gjorde vi skiftet hit. Min mor dog när jag var liten, och jag har inte så jättemånga minnen av henne" sa han och ryckte lite på axlarna.
"Dudå? Vad har du för historia?" frågade han och tittade på henne när hon lekte med sitt hår.

- jag var trött på att vara ensam. Min mamma är en av de bästa dhampirerna och skyddar de mer kända morirerna. Hon har skyddat Dracula tillexempel. Så hon var aldrig hemma så då ville jag börja någonstans där det fanns folk och rörelse så jag inte bara var själv sa hon med ett leende och ryckte på axlarna.
- jag träffar fortfarande aldrig min mamma. Jag vet inte vem min pappa är men enligt vad folk säger då var hon under ett tag blodhora sa hon. Det sista sa hon så tyst så det knappt hördes.