Olymoens Hjältar {Privat Allyson & boknörd_}

AMAZHANG JUE!!♥♥

"Det förvånar mig att han är släkt med Apollo", muttrade jag. "Men jag tror Apollons romerska form inte är lika... eh, het?" föreslog jag skeptiskt.
"Han är ju solguden", reciterade Alyssa, vilket fick mig att skratta.
Jag hade fått höra Percys dumma kommentar återberättad av Thalia och tydligen hade Al också det. Och hur jag visste hur han såg ut? Hallå, jag hade faktiskt varit vid Olympen typ tio gånger, tre gånger för uppdrag, en gång för att försvara det och resten för att jag hjälpt Annabeth med att återbygga det.
"Anyway", suckade jag. "Du ska avra glad att du inte har idioter till syskon, Thalia räknas inte som en idiot, men Nico är ju awesome och Hazel med." Jag log mot Hazel, hon var verkligen jättefin. "Eftersom att ni är syskon borde ni få lite kvalitetstid, så... är det någon som kan visa mig runt?"
Jag lät blicken vila på var och en av personerna med lila tröja, eftersom att det troligtvis var de som bodde på Jupiterlägret.

Den blev lite kort, men du får välja vem som ska visa runt henne haha xD

DIN ÄR TARTYAWAZHANG!!!!! Skriv hur mycket du känner för♥

Det blev en kille som hade läsk i handen som blev Jades guide.
"Vem är snubben med läsken?" frågade jag Hazel.
Hazel skrattade. "Det är Dakota han är beroende av..."
"MER LÄÄÄÄÄÄSK!" skrek Dakota.
"Dricker han sprit?" undrade jag och Hazel bleknade.
"NEJ! Det skulle bli förärlikt!"
Jade skrattade och följde efter honom ut.
"Så hur länge har du varit här?" frågade jag.
"EN månad innan Jason försvann." mumlade Hazel och såg ut som om hon inte ville sprata mer om den saken.
"Okej, gillar du choklad?" frågade jag.
"Choklad... ja choklad är supergott." sade Hazel.
"Du är inte från den här tiden..." sade jag och kollade på henne.
Hon suckade. "Hur?"
"Jag vet att Nico är från en annan tid, han är son till Hades och är min halvbror. Du luktar som om du har dött... du måste vara från en annan tid...." sade jag.

Hazel kolla förvånat på mig. "Du känner Nico?"
"Ja... vänta nu! ONEJ! Nico har varit här förut men sa aldrig något om Percy." jag började sedan svära på gammalgrekiska vilket min mamma skulle tvättat min mun.
Innan Hazel han svara så hörde man skrik.

"GREKERNA SKJUTER PÅ OSS!" vrålade Octavi-anus.
Trots att han var ganska långt borta lät det som att han stod brevid mig och läsk-galna Dakota. "ER LEO HAR SIKTAT KANONERNA MOT NYA ROM!"
Dakota vände sig mot mig. Hans mun var halvöppen och eftersom att han var så hög på socker vinglade han till när han skulle hugga mot mig med sin dolk.
"Ledsen", muttrade jag. "But not today dude!"
Sedan vände jag på klacken och sprang mot Argo II.
Och jag hatade att säga det.
Men Octavi-anus hade rätt.

Några romare försökte greppa tag om mig, men tack till pappa gav jag dem elektriska stötar såfort de nuddade mig. Eller, så parerade jag deras hugg med mitt svärd.
Och det var inte pappas förtjänst.

OMGS TACK MEN DU ÄR BÄST♥
Jades svärd vv

Octavi-anus började skrika att vi gjort något. Romarna såg mig och började springa mot mig med vapen i händerna. Jag tog Hazels hand och vi sprang bort till skuggorna och jag skuggreste oss bort till Argo II. Men det var inte Argo II jag skuggreste utan vi kom bara närmare romarna.
"DÖDA HENNE!" skrek de och jag drog fram mitt stygiska svärd.
Jag såg igenom folkmassan och såg Jade fäktas med några medan hon sprang.
"Distrahera de." viskade jag till Hazel.
"HALLÅ STOP! VAD HAR ALYSSA GJORT MOT ER?" skrek Hazel och de andra kollade på henne.
"GREKARNA VILL DÖDA OSS DERAS VÄN FÖRSÖKTE DÖDA OCTAVIANUS!" skrek någon och de andra instämde.
"Okej! Om ni vill döda mig så kom och ta mig!" skrek jag och gick tog ett steg fram.
De skulle precis döda mig men jag tog Hazels hand och skuggreste mig till Argo II och den här gången funka det.
"Tack för att du distrahera de." viska jag till Hazel.

DU SKRIVER TARTYAWAZHANG!!!!!♥♥
Alyssas svärd

NEJ DU ÄR AMAZHANGAST!!♥ sry för att jag nt tummar, men kan inte D:<

Jag högg, hoppade, duckade, parerade och örfilade mina motståndare. Min hjärna hade slagits av och min kropp arbetade av sig själv när jag klöv mig genom folkmassan. Mina så kallade vänner hade ankrat loss Argo II och någonstans däruppe flög en örn.
Frank Zhang kanske?
I vilket fall kände jag mig inte direkt tacksam.
'Jade kan flyga så vi lämnar henne där nere bland de blodtörstiga romarna'.
Men oj.
Tack så mycket.
Jag känner mig hedrad.

Jag suckade frustrerat och slöt ögonen. Vindarna fångade upp mig och jag svävade ombord på triremen.

NEPP DU SKRIVER TARTYAWAZHANG!!! Vem bryr sig om tummar, det är inget stor med de

"Ingen orsak, tack för att du tog oss hit." viskade Hazel tillbaks.
Jade flög hit och kollade surt på oss. Mitt hjärta hoppade ett skutt. Jag börade nu känna mig skamsen för att jag inte tog med henne. Jag skakade på huvudet, jag gillade ju inte Jade......eller.....
"Kul att ni tänkte på mig." sade Jade ironiskt.
"Förlåt, Jade det var mycket att tänka på." bad alla om ursäkt utom jag som höll tyst.
Hazel armbågade mig. Även om vi inte känt varandra länge så kändes det som om vi känt varandra hela livet.
Jag suckade. "Förlåt för att jag glömde bort dig det är så hemskt synd att du inte dog."
De andra blängde på mig men jag tog ingen notis av de även om jag kände att det gjorde ont i hjärtat över att jag sa så.

"Ja, jag hoppades också det", snäste jag. "Så slapp jag i alla fall att se dig." Jag blängde på Alyssa.
Jag som trott att allt var fine och så önskar hon att jag dog.
Visst, vi var inte bästisar.
Men det gjorde ändå ont.
Som om någon stack i en kniv brevid mitt hjärta och lät den vara kvar.
Okej, det där var en överdrift.
Men hon skulle inte få veta att det.
Och ja, jag visste hur det kändes att få en kniv nära hjärtat.
Jag har fortfarande kvar ett ärr.
Jag blängde mordiskt på henne en sista gång innan jag marscherade in i skeppet och muttrade ett buttert hej till Leo. Stackarn såg helt förstörd ut efter att ha skjutit mot lägret och jag gav honom en kram.
"Tack, åskmolnet", viskade han.

♥♥

Jag gick till det rum Leo fixade till mig. Mitt rum var mörklila på två väggar framför varandra och två svarta väggar framför varandra. Det fanns en silver döskalle på en av de svarta väggarna. Jag hade en stolbokhylla med alla mina böcker. Självklart var det fantasi böcker annars skulle jag inte alls läsa. Det fanns ett piano i mitt rum. Jag tog en bok som heter The Mortal Instruments Den fallna ängels stad. Jag läste 50 sidor inna det blev middag.

Jag stönade och tänkte hoppa över men någon knackade på dörren. Jag gick fram till dörren och öppnade den och såg Hazel.
"Ska du inte gå till middagen?" frågade Hazel.
"Måste jag? Jag vill gärna läsa min bok..." gnällde jag.
"Om du inte äter kommer du tyna bort." protesterade Hazel och tog min hand och gick ner till köket med de andra.

Efter att ha hjälpt Leo med Argo II gick jag till mitt rum.
Väggarna var täckta av fotografier av mig och min vänner, så man såg knappt den vita målarfärgen. Jag suckade och lade mig på den obäddade sängen.
Jag hade packat med mig massor av bokserier; Harry Potter, the Hungergames, Maze Runner... men jag orkade inte läsa nu. Sakta slöt sig mina ögonlock och jag kastades in i drömmarna.

Jag stod på en kulle, eller det kanske var ett berg?
Jag visste inte riktigt.
Molnen var gråa och det mullrade. Inte det här det-åskar-mullret, utan mer som en... röst, som skrattade.
"Jade Williams." Rösten var en kvinnas, uråldrig och sömnig. Jag öppnade munnen för att svara, men inga ord kom ut. Kvinnan skrattade igen.
"Mållös, ser jag." Kvinnan lät nöjd. "Du kommer bli ännu mer mållös när du hör om mina planer, lilla halvgud."
Jag fann min röst.
"Jag är ingen bricka i ditt spel, Gaia!" skrek jag rakt ut.
Moder Jord skrockade.
"Snart, Jade Williams. Snart inser du det rätta och då kommer du komma till mig. Jag väntar med öppna armar."

"Jade!" Ett par starka händer skakade om mig och jag satte mig käpprakt i sängen. Jag flämtade.
"Jade", andades Jason lättat ut. "Det är mat."

Jag satte mig längst ut i kanten på bordet medan Hazel satt framför mig och bredvid Frank killen. Jag såg att båda höll varandra i händerna.
Jag log svagt, de såg söta ut.
"Så Alyssa kan le iallafall." viskade en röst bakom mig.
Jag vände mig om och såg Jade sitta där. Det fanns inga andra platser så jag fatta varför hon satt där.
Mitt leende dog bort. "Vad vill du?" snäste jag.
Jag gillade inte att snäsa mot henne, det gjorde int i hjärtat.
Hon himlade med ögonen men slapp svara.
"Kan ni inte vara sams någon gång, ni kommer iallafall samarbeta i det här uppdraget." sade Piper irriterat.
Jag skulle precis säga någon innan innan jag såg allt blev grått. Jag såg en text framför mig och jag började läsa högt även om jag inte ville det och det var inte min röst.

Nine half-bloods shall answer the call,
To storm or fire, the world must fall,
An oath to keep with a final breath,
And foes bear arms to the Doors of Death

Nine half-bloods shall answer the call,
To storm or fire, the world must fall,
An oath to keep with a final breath,
And foes bear arms to the Doors of Death

Nine half-bloods shall answer the call,
To storm or fire, the world must fall,
An oath to keep with a final breath,
And foes bear arms to the Doors of Death

GAIA!

Allt blev svart.