Forbidden love between the dark and the light [PRIVAT Memory & Zora]

Dallas ögon drogs direkt till kungens dotter och log till
-en ära
sa han och bugade lugnt och såg upp på henne nsabbt, han hade den där lömska blicken men det var något han inte menade direkt. Han ställde sig snart upp och rött till ttröjna hna hade på sig. Han såg runt lite grann och visste flera av kungens följeslagare i detta rummet inte ville se honomi slottet utna halshuggen

Ivy såg på killen en stund med en bekymrad rynka mellan ögonbrynen. Att han var en demon oroade henne och hon var inte den enda som kände så. Men hon litade på att hennes far visste vad han gjorde och hon ville inte ifrågasätta någonting. Åtminstone inte här och nu. Hon gick fram till honom och sträckte fram handen åt honom.
"Trevligt att träffas, jag heter Ivy," presenterade hon sig. Hade hon förstått rätt på sin far hette han Dallas. Det var ett lite ovanligt namn men han skulle säkert komma att tycka att det förekom lustiga namn bland alverna, när han nu så småningom skulle lära känna dem.

Dalls gav henen en kyss på handen nu och såg sen på henne
-ett vackert namn på en vacker alv
sah an nu lugnt bara, han spelade artgi såklart men på ett vis blev han på ett ivs fast konstigt nog? vad var det med honom han sskade på huvudet och ville bara ut ur salen nu.

Hon höjde på ett ögonbryn när han kysste henne på handen. Vilken gentleman han verkade vara. Hon drog snart åt sig sin hand igen och gjorde en gest mot dörren innan hon började gå mot den. Hon tänkte höra hur han ville göra med rundvandringen: kanske han ville bekanta sig med slottet med det samma eller så ville han få lite lugn och ro. Det var ju mycket nytt för honom att ta in plus att det säkert var tungt för honom att befinna sig bland folk som avskydde hans sort.

Dallas lät hene gå först ochgick lugnt bakom henne och granskar byggnaden, han ville jju komma igån med sina planer och komma ihåg skaer.
-Ni har fint
sah an nu för att se om hon ens tänkte prata medhnom

Vakterna stängde dörren till tronsalen efter dem och det blev äntligen tyst. Visst skulle de komma att stöta på någon vakt här och där men hon hoppades att de inte skulle fälla någon onödig kommentar. Det skulle nog dröja ett par dagar innan de lärde sig hur man skulle handskas med situationen och de skulle nog så småningom se honom som en i gänget. Det var åtminstone värt att hoppas på.
"Ja, vi trivs bra här," svarade hon honom, "vill du att jag visar dig direkt till ditt rum eller vill du se dig om i slottet?"

Dallas gick vid hennes sida nu och kollade runt och tänkte
-Jag e inte den nyfikna av mig men vill nog veta det viktigaste så jag hittar det viktgaste så.
sa han nu och såg på henne liugnt ohc log snällt till

Ivy gav honom en lång blick. Hon var en nyfiken själ och trots att hon borde vara på sin vakt, så var hon säker på att hon skulle komma att umgås mycket med honom under de kommande dagarna. Det var någonting med honom som väckte hennes intresse.
"Jag vet inte vad du anser vara viktigt," påpekade hon och stannade upp. Han fick så gärna tala om för henne vad han önskade sig få se under rundvandringen.

Ett leende kom smygandes på Dallas lugna läppar, mer ett lurigt leende inte det där jag e så snäll leendet utan jag e lömsk leendet. Inget han menade direkt men han visste inte hur man gav det där lila glada leendet.
-som matsal, om man blir hungrig.
sa han nu artigt och såg på henne lugnt, hans blåa ögon var rätt lugna och grävde sig lite in i hennes ögon.