Fantasyroll [PRS]

Jag tittade åt hennes håll. Den lilla tjejen sprang då iväg. Jag gick i riktning mot Lynn.
Jag tänkte gå förbi henne med killarna bakom mig men när jag skulle buffa till henne på axeln, i samma sekund jag rörde vid henne så blev jag stel och tittade rakt fram med stirrande ögon utan att blinka. Det såg ut som att hon också gjorde det, just då.
Jag såg kvicka blickar av saker jag drömt, jag tänkt på. Jag såg många saker, det gjorde jag men bara under en sekund. Jag såg killarna, min familj, en drake, min låtsaskompis jag hade när jag var liten och en dödskalle. Massor av saker jag älskar försvinna. Till sist såg jag mig själv gå upp i rök...
Under den lilla sekunden blev jag lite rädd men när jag om tillbaka till medvetandet så såg jag chockat på henne med en kort blick och sedan gick jag snabbt iväg. Jag undrar om hon såg något, i så fall vad?

I samma sekund som Safiras axel snuddade vid min såg jag visioner. Mamma och jag, mörker som slukade upp min mamma. Jag som skrek och försökte vifta bort det, drakar med glödande ögon, skelett som vaknade till liv... jag föll, föll, föll, ner i ett evigt mörker.
Visionerna jag såg var drömmar jag inte drömt på länge; gamla mardrömmar, men det där med draken hade varit min enda bra dröm; jag mindes att jag ridit på den, strykit dess glänsande skal.
Allt det såg jag när vi nuddade vi varandra. Safira kastade en chockad blick på mig, innan hon stegade iväg. Jag rynkade på ögonbrynen, ryckte på axlarna och konstaterade att det som hände nyss var väldigt konstigt.
Sedan gick jag också ut ur matsalen.

"Safira?" sa Kevin och knäppte framför mitt face.
"Vad är det?" sa jag högt och snabbt.
"Du ser ju ut som du sett... jag vet inte vad" sa han och log samt lyfte på ögonbrynet.
"Nu kommer bussen" Sa Hampus och bildade ett led. Alltid efter skolan åkte vi skolbuss och vi satt längst bak.
"Skynda!" sa alla samtidigt och sprang in i bussen, längst bak. Bussen gungade när vi sprang igenom den och vi ockuperade baksätet.
"Här" sa jag och gav killarna tuggummi. Jag var fortfarande chockad av det som hade hänt när jag nuddat Lynn men jag visade det inte.
"Thanks" sa Kevin och satte fötterna på sätet framför. Jag plockade upp mobilen och kollade igenom min snap. En annons om onlinepizza.se kom fram och jag kunde inte klicka bort den så jag la ner min telefon i fickan. En lång tur var det. Den ena gick av efter den andra och till sist var det bara jag och Lynn kvar på bussen. Hon kastade en blick bakåt och jag flyttade på min svarta skolvästa med texten "Slay" för att visa att hon kunde sätta sig bak.

Jag höjde ögonbrynen mot Safira och log halvt, liksom bara med halva munnen innan jag sjönk ner brevid henne, längst bak i skolbussen. Jag fuktade läpparna och föste bort några dumma hårlockar, som hade lossnat ut tofsen.
Vi stirrade på varandra i några sekunder, liksom hade en egen mental konversation. Tillsist suckade jag och vände bort med blicken.

"Då såg nåt, eller hur?" Det var inte riktigt en fråga jag ställde. "I matsalen. Jag såg det på ditt ansikte. Din blick också, för den delen." Jag viskade, utifall att busschauffören gillade att tjuvlyssna.
Safira satt så tyst att jag var rädd att jag misstagit mig, att hon inte alls sett något, men sedan nickade hon.
"Ja", mumlade hon sedan till svar. "Jag såg.... saker."

Jag var ärligt talat lättat över att hon också hade sett saker.
"Hemska saker. Inte direkt, nu-flyger-vi-iväg-på-enhörningar-till-regnbågen stilen. Men sakerna slutade när jag inte rörde dig längre. Hur var det för dig?" undrade jag nyfiket. Hon kanske såg samma saker? Eller så såg hon just saker i nu-flyger-vi-iväg-på-enhörningar-till-regnbågen stilen? Jag visste inte men jag plockade upp min telefon, jag hade fått ett meddelande från Hampus där det stod
´Kmr du hem till mig ikväll? Dem andra kommer. ´
Jag visste inte vad jag skulle skriva. Men jag svarade
´Fine, kmr 19:00´. Det var lördag imorgon, en ledig dag vilket jag var glad över. Vi skulle spela spel och bara chilla hemma hos Hampus, hans föräldrar skulle inte komma hem förns på söndag kväll. Jag gick in på snap.
"Vad heteru på snap?" undrade jag och log. Okej, jag hade inte gillat henne men min avsky hade minskat rejält.

"Öh", jag tog fram mobilen, en iPhone 7 plus som jag fått av Jeremy för att den skiten trott att allt skulle bli fine mellan oss om han köpte dyra saker. "Lynn❤️, tydligen, fast mitt användarnamn är lynnevans, alltihop med små bokstäver, ihopstavat... ja, du fattar." Jag suckade och sneglade på tjejen brevid mig, som sms:ade med någon. Typ mer exakt en kille som hette Hampus.
Ja, det kanske var lite osjysst att tjuvkika, men vadå? Det kallas nyfikenhet och är helt normalt!
"Jag såg också hemska saker", svarade jag. "En bra grej, men det var typ... gamla mardrömmar. Det varade när vi hade.. ehm, kontakt, ja." Min mobil plingade till.
Mamma hade sms:at att hon och Jeremy kom hem sent ikväll.
"Ska du hitta på nåt ikväll, då?" frågade jag och bytte till ett vanligt samtalsämne.

Hon ville byta ämne. Det ville jag med så jag började prata i samtalston medans jag addade henne på snap.
"Tyvärr, ja. Ska hem till Hampus, hans päron e bortresta under helgen." sa jag. "Joel å Kevin kommer också dit. Men... Söndag e ja ledig" sa jag slarvigt och såg att Lynn hade accepterat min förfrågan på snap. "Om du inte vill prata om detta så e de ok men haru någon kille?" sa jag och log för mig själv. Min avsky hade försvunnit helt och jag började gilla Lynn.

Jag ryckte på axlarna åt Safiras fråga och drog på munnen.
"Killkompisar? Ja. Pojkvän? Nej, crush? Nej." Jag skrattade och drog ut hårsnodden ur sitt lockiga hår. "Dudå? Du verkar ju ganska.." Jag pausade och vickade på ögonbrynen. "..poppis bland killarna." Jag log. "Så, nån måste du ju gilla eller så gillar nån dig", konstaterade jag bestämt. "Det var en kille på lektionen som stirrade på dig." Det kändes ganska konstigt att prata om sina känslor med nån man nyss träffat, men go for it, liksom. Vad hade jag att dölja?

Jag skrattade till.
"Killkompisar? Ja. Pojkvän? Ja. Crush? min pojkvän?" sa jag och och lyfte på ögonbrynen. Sen sa Lynn att en kille hade stirrat på mig.
"Va? Vem?" sa jag förvirrat men nyfiket. Våran klass bestod av 7 killar och 9 tjejer. Tja, tre killar hängde jag redan med men dem andra? Annars hade vi bokslukarn Willbur, mattekillen Kalle och dem två gayguysen Oskar och Casper. Jag antar att det varken var Oskar eller Casper, dem är ju redan ett par, inget fel med det!
*Willbur? Det inte jättefula killen men jag höll mig på avstånd, han som alla tjejer sprang efter
*Kalle? Den sådär killen som alltid citerar matteboken
"Vet inte men någon rödhårig kille" sa hon. Det var Willbur... Bussen stannade plötsligt.
"Öh... Safira Dahl? Hoppa av nuu." sa chauffören med en lååångsam och släääpig röst.
"Jaha... Hörs" sa jag kort och tog min väska och hoppade av bussen. Jag gick bara några steg innan mamma öppnade och stängde dörren för att släppa ut DJ, min schäferhund som glatt komm springandes och hälsade mig välkommen hem. Jag vände mig om och vinkade smått till Lynn när bussen åkte iväg.

Jag log mot Safira genom fönstret men jag visste inte om hon såg det eller inte, för bussen rullade iväg nästan direkt, hem mot mig.
Några meter från vår nya villa fanns ett busstopp, men jag var okoncentrerad och när bussen ryckte till ramlade jag nästan ut i korridoren.
"Öh, Linn Evanns", grymtade busschauffören. Obviously gillade han inte sitt jobb så värst mycket.
"Lynn Evans, faktiskt", rättade jag honom så artigt jag kunde innan jag steg av. Han blängde argt på mig och såfort mina fötter nuddat asfalten trampade chauffören gasen i botten och drog iväg.