Elvira02 & WeasleyHufflepuff

Jag låg på sätet och tittade upp upp taket.
Jag skulle snart bli galen. Jag hade inte jagat på länge och jag började bli desperat. Hunger var det värsta jag visste. Att se sig själv som ett monster gnagde verkligen.
Jag satte mig upp och kolade ut genom fönstret. Jag såg slottet. Jag blev panikslagen. Om jag inte kunde hålla mig borta från blod i några timmar hur skulle jag då göra hela året?
Tåget stannade och vi var framme. Jag satt kvar för att vänta tills allt var tomt.

När vi var framme gick jag och Liam ut ur tåget och satte oss i en vagn. Jag kom att tänka på vampyren jag hade sett på tåget. Har hon alltid gått på Hogwarts? Jag borde ju ha märkt hennes närvaro då... Jag fnös åt tanken att Dumbledore hade tillåtit en vampyr att gå på en skola full med människor på.
Plötsligt märkte jag att Liam hade sagt något så jag la tankarna på vampyren åt sidan.

Tåget började utrymmas och jag klev ut ur kupén.
Jag såg ett par vagnar utanför tåget, så jag satte mig i en av dem. Det var den enda som inte var helt full. Det satt flera människor där inne. Jag kände monstret inom mig som bara ville anfalla. Men jag höll emot törsten. Vagnen började åka. Jag kände helt plötsligt lukten igen. Varulv. Jag tittade runt i vagnen och såg killen som hade stört mig på tåget.

Liam undrade vad jag hade fnyst åt och jag nickade diskret åt vampyrens håll. Han verkade inte fatta först men sedan fick han ögon stora som tallrikar. Han tittade på mig och jag nickade för att bekräfta att det var en vampyr. Jag tittade på vampyren i några sekunder och plötsligt mötte hon min blick. Jag tittade snabbt bort och började sedan prata med Liam.

Jag mötte varulvens blick och han tittade bort. Mina ögon var säkert röda av törst. Jag visste inte vad jag skulle göra. Jag bet ihop och spände hela mig. Varulven tittade på mig i smyg. Jag tittade upp på honom. Han ryggade tillbaka.

Medan jag pratade med Liam kollade jag på vampyren några gånger. Våra blickar möttes igen. Hennes ögon var alldeles klarröda. Hur kunde Dumbledore tycka att det var en bra idé att ta hit en människoblodtörstig vampyr? Dumbledore ska väl föreställa smart... Jag får hålla mig nära Liam när hon också är i närheten. Uti fall att bara.

Vagnen stannade och jag hoppade ut så snabbt jag kunde.
Jag försökte hålla mig borta från dödlingarna och varulven.
Jag visste inte vad jag skulle göra! Mina instinkter sa mig att anfalla varulven och döda människorna. Men jag kunde hålla mig. I en stund. Om jag inte ville leva på gatorna längre fick jag lov att sköta mig.
Jag gick framför Varulven till slottet. Jag kände att han var p sin vakt, och likaså jag.

När vi hade gått ur vagnen och gick upp mot slottet gick vampyren framför mig. Kunde hon inte bara hålla sig borta från mig? Jag stirrade på henne och kände en lockande tanke om att attackera henne. Men jag slog bort tanken direkt, jag hade blivit relegerad direkt och dessutom hade folk fattat att jag är en varulv då. Ingen hade någonsin ens vågat titta på mig om de fick reda på det.
Plötsligt kände jag hungern i magen och jag längtade till middagen.

Vi var framme vid slottet. Jag skakade av törst, men jag bet ihop. En dam med sträng min tornade upp sig framför oss.'
Jag slog ner blicken när hon tittade på oss. Hon fick inte se mina ögon. Allt skulle vara förstört. Hon fick veta; Andra fick veta. Andra fick veta; De skulle bli skrämda. Och sedan skulle jag bli bortkörd.

Jag hade blivit ännu hungrigare av att gå till slottet. Jag ville bara springa in i stora salen direkt men istället skulle jag behöva lyssna på McGonagall (eller?) som skulle prata. Min mage kurrade lite för högt och Liam tittade konstigt på mig. Jag log genererat.