Privat mellan mig & Isabelle Nighter 

Medans Emily gick genom skogen började det skymma. Hon ökade tempot och skyndade sig hem. Nu ångrade hon att hon inte hade tagit den något längre landsvägen. Emily tog fram sin mobil bara för att upptäcka att den var död. Plötsligt hörde hon någonting. Hon försökte intala sig själv att det bara var en hare eller en fågel eller något liknande men det var svårt.

Neflite såg plötsligt en tjej och han sa.
- hej där, är det inte lite läbbigt att gå här i skymningen?

Emily ryggade tillbaka när hon hörde en röst. Hon fick syn på en kille.
- Eh... hej, nej det går bra, svarade hon. Vem han än var ville hon inte visa att hon var rädd.

Neföite såg rädslan i henne och sa lungt.
- Om du inte är rädd varför ser jag då rädsla i dina ögon då?

Han såg på henne och sa.
- Men så otrevligt av mig, mitt namn är Masato föresten.

Emily svarade inte på den första frågan, men hon undrade hur Masato kunde se att hon var rädd.
-Jag heter Emily, sa hon sedan.

Neflite såg på henne och sa.
- Namnet passar dig.
Om du vill ha sällskap hem så kan jag följa med...men du väljer själv.


Han gillade inte mänskliga folk men han var tvungen att spela

- Nej tack, jag klarar mig själv.
Emily ville definitivt inte bli följ hem av en okänd kille. Dessutom var hon ju snart ute ur skogen. Hon tog några steg framåt bara för att visa att hon menade allvar.

Neflite såg på henne och sa.
- Okej, det var bara ett erbjudande så ta det lilla lugna.
Men vi ses säkert.

Han gjorde en lätt bugning innan han började gå åt motsatta hållet och hade ett aning elakt slugt flin på läpparna.

Emily gick snabbt vidare, men hon kunde inte låta bli att vända sig om och tittade bort mot Masato ibland, han hade ryggen mot henne och snart var han försvunnen bland träden.

Emily fortsatte hem, men hon kunde inte låta bli att undra över den mystiska killen. Hon hade aldrig sätt honom förut vilket var konstigt med tanke på hur liten byn var.

Neflite gick in i själva byn och tog in på hotellet.
Han tänkte sätta sin första plan i verket i morgon men nu tänkte han ta det lungt.