fantasy roll

Neflite kände sig iakttagen men fortsatte gå, gick in i staden och såg sig omkring.
Mycket var stängd tydligen eftersom det var natt, men han såg en nattklubb och gick in dit och kollade sig omkring.
Han drack vanligtvis inte mänsklig dryck eller åt mänsklig föda.
Men han hade aldrig testat oh beställde en drink och fick fram pengar från ingenstans i sin ficka och betalade och satte sig ner för att dricka.

Erza fortsatte att förfölja honom till staden. Han gick in på en nattklubb. Fan! Tänkte hon. Hon funderade på ett sätt att ta sig in trots att hon var minderårig. Efter ett tag insåg hon att hon aldrig ens i sina drömmar skulle försöka ta sig in på en nattklubb. Det var verkligen inte hennes stil. Hon insåg att hon förföljt en främmande man in till stan, mitt i natten, helt utan anledning. Hon började gå, men kunde inte riktigt släppa taget om den mystiska mannen. Hon kunde inte ta sig in eller lämna så hon bestämde sig för att vänta utanför hur lång tid det en skulle ta. Hon hade bestämt sig. Hon skulle ta reda på vad mannen höll på med.

Neflite såg en silluett utanför ett fönster men han drack och han drack upp det och det smakade pyton och han gick fram till disken och gav han en stor slant och sa.
- Jag har aldrig varit här.

Mannen nickade och Neflite gick in på en toa och teleporterade sig iväg och tänkte på hur han skulle lyckas med sin första plan att stjäla energi ur en människa.
Men först i morgon skulle han försöka hitta ett hus som han kunde använda, ett hus med källare behövde han.

Ezra satt utanför och väntade. Hon hade nästan gett upp hoppet om att den mystiska mannen skulle komma ut från nattklubben. Efter ett tag hörde hon en till knall. Det hade hänt igen, men ingen annan än hon verkade ha hört den. Bara några sekunder efter knallen sköljdes den där känslan av att inte kunna gå därifrån bort. Hon märkte hur trött och kall hon faktist var och att hon måste ha tillbringat minst en timma utanför nattklubben. Tankarna började snurra i huvudet. Hon reste sig upp från marken och började gå från nattklubben och hem till villan.

Neflite tog sig till ett hotell och bestämde sig för att vara natten där, ja han behövde inte sova men han tänkte vara där.
Han behövde stjärnornas hjälp för att hitta den människa med mest energi för tillfället.

Nästa dag gick Ezra upp som vanligt klockan 06.00. Det var måndag. Hon funderade lite över nattvandringen, men bestämde sig att det aldrig egentligen hände. Trots att det fanns bevis som att hon hade vaknat med samma kläder som i "drömmen" ville hon inte tro att hon hade suttit i en timma utanför en nattklubb och väntat på en främling som hon spionerat på mitt i natten.
Hon försökte att inte tänka på det, men det kom endå in i tankarna på henne. Hon satte på sig en vit T-skirt med spetts kant och ett par urtvättade jeans. Hon borstade igenom det korta håret snabbt och gick sedan ner till villans kök.
Därnere satt hennes föräldrar och liksom väntade på henne. "Oh, shit. Dem kom på mig," tänkte Erza, men hennes föräldrar nämnde det inte så Erza gick tillbaka till tanken att det bara var en dröm. Hon åt sin frukost under tystnad medansvar hennes föräldrar diskuterade något som lät helt ointressant i Erzas öron. När hon var färdig dukade hon av och gick mot hallen. Hon satte på sig ett par vita sneakers och en jacka. Hon tog sin väska och började gå mot busstationen. Då såg hon mannen igen påväg ut från ett hotell. Nu i ljuset kunde hon se honom bättre. Han var lång och storväxt med mörkt hår uppsatt i en tofs och såg ut att vara några år äldre än hon själv. Utan att tänka sig för slängde hon ur sig ett glatt "Hej!" Mannen vände sig om och tittade konstigt på henne. "Oh, shit. Varför sa jag så? Snälla Ezra... Brukar man verkligen hälsa glatt på främlingar bara sådär? Ååå" tänkte Ezra.

(undvik pp tack)

Neflite såg samma tjej igen och sa.
- Hej .


Han undrade vem hon var egentligen?
De hade inte träffats förut någonsin och varför skulle hon vara intresserad av honom?
Han hade inte tid till nonsens.

Sorry...

Ezra bara stod där. Stämningen var spänd. Hon gick iväg mot busstationen där hon tog en buss till skolan. Hon när hon satt på bussen tänkte hon på mannen. Hon tänkte på hur stelt mötet hade varit och vad det var för mystiskt med honom. Hon skulle leta upp honom ingen efter skolan.

När neflite hittade huset som han hittade så kom de överens om ett bra pris.
Den gamle mannen skänkte dessutom alkt i huset åt honom eftersom han inte kunde ha med sig allt det till äldreboendet.
Neflite gick in och så fort han var inne så såg han till att mannen var utom synhåll och gick ner i källaren och läste i stjärnorna som snabbt visade en människa som skulle kunna ge honom den energi som drottning morga ville åt.
Det var en känd tennisspelare som använde ett och samma rack då hon spelade.
Perfekt tänkte han, han skulle placera en spell där som förändrade personen helt och som skulke öka personens energinivå till max och ju mer denna spelade ju fortare skulle det gå..
Sedan när personen var full med energi så skulle denna ta sig till honom som denne var besatt och Neflire skulle sedan tömma honom på enerin tills det inte fanns något liv kvar i kvinnan.
Det skulle ta några dagar men det var det värt.

Ezra var påväg till hotellet som hon sett den mystiske mannen gå ut från imorse. Skolan hade precis slutat och hon hade nyss klivit av bussen. Hon gick med målmedvetna steg mot stadens enda hotell. Hon skulle fråga ut hotellets personal om mannen. Hon tänkte på hur dumt det skulle se ut när hon, en sjutton-årig flicka klev in på ett hotell och frågade ut hotellpersonalen om en man som hon varken visste namnet på eller ålder eller igentlogen någonting om, men hon hade bestämt sig för att ta reda på allt om honom.

Hon var framme. Hon tvekade lite men gick sedan genom glas dörrarna och började gå med fasta steg mot repositionen. Hon gick igenom vad hon skulle säga i huvudet en sista gång.
"Hej! Jag letar efter en man som ska bo på dethär hotellet. Han checkade in igår, ganska lång, mörkt hår uppsat i en tofs. Kan du hjälpa mig hitta honom?" Sa Ezra så säkert hon kunde.
Kvinnan jobbade repetitinoen såg undrande på henne. "Jag kan tyvärr inte ge er några uppgifter om vilka som bott här på hotellet. Förutom om du skulle jobba som polis eller något, men jag tror inte att det är så i ditt fall." Sa kvinnan med en sockersliskig och överlägsen röst.
Ezra blev irriterad på kvinnan. "Jaha, om fallet är sådant. Du min pappa, Harold Nevander, är väldigt rik och kan stämma dig om du inte ger mig informationen som jag vet att du bär på" sa Ezra så kyligt hon kunde. Kvinnans överlägsna flin suddades ut genast. "Han checkade in här igår och checkade ut idag. Han bodde i rum 57 och stack idag klockan runt 07.30. Är du nöjd nu?" Ezra nickade och vände sig tvärt om och började gå mot utgången. När hon var ute slogs hon av tanken att hon precis utpressat en person, bara för att få veta mer om mannen som inte ens bodde kvar på hotellet. Hon kände hur hon sjönk ihop lite. Hon bestämde sig ändå för att inte ge upp, trots att chansen att hitta honom var mycket liten, men hon var berädd att så söka igenom vartenda hus om så krävdes för att hitta honom. Hon gick hem för att vänta vid fönstret för att se om han kom tillbaka.