[PRS] Allyson & Piggelino (Marodör tid)

Hon borrade sina ögon i mina.
"Försöker du legiminera på mig?" undra jag.
"Jag vill se om du talar sanning." och borrade sina ögon in i mina. Jag kunde ocklumenering så jag stängde av min hjärna.
"Jaså du kan ocklumenering." Hon spände ögonen på mig. "Varför?"
"För jag vill inte att du ska se mina minne." svarade jag och vände bort blicken mot fönstret. Jag tänkte på alla gångerna mina föräldrar slagit mig och kastat ut mig i de regniga och kalla dagarna och att jag hade en källare som mitt rum.

Jag koncentrerade mig hårdare och för ett ögonblick tappade hon koncentrationen och jag fick glimtar av regn, en ensam flicka och en källare. Jag kom att tänka på hennes teckning och spanade på hennes ritblock.
'" Du är väldigt skum Scarlett, vet du det?" jag la huvudet på sne och såg på henne.

"Folk säger det!" jag ville inte möta hennes blick så jag kollade på mina händer.
"Det är inte så jag menar, du ritar hur du känner." hon försökte möta min blick. "Varför var du källaren?"
"Jag gillar när det är mörkt." det var inte en lögn jag gillade mörker men det var inte helt sant häller.

Jag såg misstänksamt på henne.
" Vem gör inte det? I mörkret slipper man synas" Scarlett nickade allvarligt.
" och bara så att du vet är det en dum ide att dölja saker för mig" fortsatte jag seriöst.

"Så, om någon skulle dölja ett överrasknings party för dig skulle du försöka pressa ut den sanningen?" försökte jag komma fram till ett annat ämne.
"Jag får inte några överraskningspartyn om det är det du tror." och pressade ännu mer sina ögon på mig. "Varför var du i källaren?" frågade hon igen.
"Lovar du att inte säga det till någon?" frågade jag och hon nickade. "Det är mitt sovrum."

Jag höjde skeptiskt på ögonbrynen.
" Vad var det för mening med att dölja det då?"

( ops jätte jätte jätte kort kapitel hehe.... )

(Det gör inget )
"För jag vill inte att någon ska veta det, men du är omöjlig att dölja för." jag såg i ögonvrån att hon höjde på ögonbrynen.
"Men det är ingen så stor grej." och jag kollade på henne och gav henne ett leende.
"Nästan alla här på Hogwarts skulle säga att det är hemskt och ge mig kanske medlidande blickar och försöka vara snäll eller håna mig, men du är inte så."

" Nej det är jag inte, jag vet ju själv"
Jag blickade ut mot mörkret utanför när jag pratade. Pratade.. jag hade pratat extremt mycket de senaste... minuterna?
" Jag ska gå ut och gå lite bara..." muttrade jag och lämnade kupén

"Okej.." sade jag och började rita och tänkte att jag pratade med någon, jag brukade inte ha någon konversation med någon. Jag tänkte rita Hogwarts som jag gjort många gånger och jag blev bättre för varje gång jag ritade.

Jag stppade ner händerna i fickorna på klädnaden och gick några gånger fram och tillbaka i vagnen tills den irriterande godistanten ko med sin skramlande vagn. Utan att hälsa tillbaka slet jag åt mig lite av varje och släppte ner några mynt på vagnen utan att kolla hur mycket jag verklign skulle betala och gick sedan tillbaka till kupén. Scarlett satt böjd över sitt block igen och jag kunde urskilja början till några spetsiga torn. Utan att säga något slängde jag hälften av godiset på henne och satt mig med en duns ner på sätet igen.