Forbidden love between the dark and the light side [PRIVAT Memory & Zora]

Ett flin hade fallit på Alec läppar av Janes suck då hon tyckte grabben verkar klumpig
 Han vände sin häst och manar på den o den föll snabbt in i galopp.  Han hade kontroll över den även utan att hålla mycket i hästen. Han sa inte mycket utan höll fokus runt sig. Det fans konstiga alver i skogen som inte tillhörde någon av sidorna.


Janes flinar av han kol upp och verkade förvirrad.  Hon såg Alec försvinna in i skogen och suckar.
-sötnos håll här
Sa hon och tog tag i hans händer och satt dem runt hennes midja och satt fast på sin häst och log.  Hon älskade rida det syntes på henne

Blaze svalde ljudligt när tjejen tog tag i hans händer och placerade dem om hennes midja. När han tittade upp igen la han märke till att Jessa och killen, vars namn Blaze aldrig uppfattat, inte längre var i närheten. Vart hade de tagit vägen? Han ville inte vara ensam med en attraktiv fröken som han inte kände! "Så.. Vilken fin häst," fick han tillslut fram - bara för att ha någonting att säga. Det skulle inte dröja länge förrän han började babbla på - en vana han hade då han blev nervös.

Alec hade än sin uppmärksamhet runt men även på flickan frmaför sig
-Varöfr vill ni ens förhandla med oss?
fårgade han nu nyfiket och sakta av i skitt när de kom närmare bn, direkt såg man de inte var dem rikaste alverna heller..


Jane red lugnt och lyssnar på pojken bakom sig.
-Moon heter hon
sa hon lugnt och fattade rtätt fort galopp för hinna ikapp sin vän, även ledare.
-Du sa aldrig ditt namn sockertopp
sa hon charmigt.

Jessa såg sig nyfiket omkring. Allting här var så dystert och livlöst, inte alls som den natur hon var van vid att dagligen se. Hon vände sedan lite på huvudet så hon skulle kunna kasta en hastig blick på den stilige killen bakom sig. "Känner du till orsaken varför vi är oense?" Hon var mycket väl medveten om att hon svarade på hans fråga med en fråga, men hon ansåg det mer eller mindre nödvändigt. Att säga att hon skulle bli förvånad om han visste orsaken till varför de två kungadömen låg i strid med varandra var en mild underdrift.


Blaze hummade bara till svar när hon talade om hästens namn. Han öppnade munnen för att ställa en fråga som han genast glömde bort när hon ville veta hans namn. "Jag har en känsla av att du kommer fortsätta med dina smeknamn även om jag talade om mitt namn," skrattade han fram och vågade sig på att se sig omkring. Att allting var så mörkt och dystert skrämde honom en aning: varför hade han ens föreslagit för Jessa att de skulle möta upp de här mörkeralvarna? Typiskt att det inte var möjligt att åka tillbaka i tiden.

Alec lyssnar på hennes lena röst, han tyckte hon var väldigt fin men inget han visar. Han tänker på henes fråga.
-jag vet mycket väl om mina förfäders förräderi så jag kan kriget jasmine
sa han lugnt till henne och nu kom de in i byn och direkt såg några upp och började mumlade saker och kollar fövånat på sin prins och ljusalven.

Jane lyssnar på mannen bakom sig och sneglar back på hoonm. leendet spred sig över hennes röd målade läppar.
-kanske det sötnos, men man vil veta namn. Så jag kan sätta dit er om det e något.
sa hon kort och log sött direkt
-I'm Jane.
sa hon och log lite emot honom

"Men känner du till den verkliga orsaken bakom?" Jessa sträckte ut handen för att stryka handen över hästens lena hals.
"Hur som helst, det är flera hundra år sedan kriget och våra nuvarande riken uppstod. Våra förfäder begick ett allvarligt misstag, men de skulle definitvt ha kunnat lösa det på ett annat sätt än genom krig." Hon gjorde en kort paus.
"Varför skall vi fortsätta vara oense om ett missförstånd som skedde för länge sedan? Är det inte dags att lägga det bakom oss och sluta fred?"


Han övervägde faktiskt att tala om sitt namn för henne - bara för att det var svårt att motstå hennes charm. Han visste att Jane inte kunde vara annat än dåliga nyheter och att han behövde vara på sin vakt, men han skulle knappast se henne igen efter det här mötet? Såvida inte Jessa lyckades sluta fred med mörkerrikets prins. Han reagerade dock på det hon sa förrän hon presenterade sig själv.
"Sätta dit oss? Jag har inte gjort någonting fel!" upplyste han henne.

Alec lyssnar och de kom in på slottsplanen och han hoppar av och hjälpte henne ner.
-vi får se och vart helsike tog Jane ivägen!
muttrar han ovh två vaktner tog hans häst.
-i byn mylord, hon kom efter er
sa en vakt och Alec såg på honom
-great
sa han enkelt och ryker på alxanra.


Jane lyssnar och log till bara.
-jag retas med dig!
sa hon direkt i försvar ch km in på gårdsplanen.
-jag skulle inte sätta dig en sån sötnos som du och glad liten flicka som din vän
sa ho och log

Jessa tackade artigt då han hjälpte henne ner på marken. Hon sken sedan upp i ett leende. Någon annan kanske skulle ha trott att hoppet var ute med tanke på hans svar, men hon tänkte inte ge upp så lätt. Och det lät ju ganska lovande. Hon kom snart att tänka på sin käre vän och hoppades på att Blaze klarade sig bra i Janes sällskap.


"Hur skulle jag kunna veta att du bara retades?" frågade Blaze. Han kunde ju omöjligt veta när hon menade allvar, när hon skämtade och ifall hon talade sanning eller om hon ljög. Han fick helt enkelt försöka lita på sitt undermedvetna och vad det sa åt honom. "Blaze," presenterade han sig efter en stund och iakttog hennes fina leende, kunde inte hjälpa att han rodnade.

Alec såg på henne och hade bara nickat och såg nu på jane som kom in
-Det heter tempo jane
sa han och Jane regerade på sin väns röst efter hört på Blaze ord.
-Jag pratar ju med snyggingen
retas hon och stananr moon och hoopar av smidigit och väntar på Blaze skulle hoppa av.
-Hopp av, och manser när jag skojar du måste se mig i ögonen
sa hon retlig

Då hovklapper hördes vände hon sig om. Tjejen hoppade smidigt ner men Blaze verkade trots sin hästvana ha glömt bort hur man tog sig ned från hästryggen. Jessa gick fram till hästen och sträckte ut handen mot sin vän för att hjälpa honom. Sedan vände hon sig om mot Alec igen. Det var ju han som fick visa vägen då hon inte kände till det här området. Blaze skulle säkert klara sig en stund till i sällskap av Jane, han behövde bara ta sig i kragen och våga stå upp om han kände sig mycket obekväm.