[PRS] boknörd_ & Sköldpaddan Trevor

-Någon dag, imiterade Ivory. Sen suckade hon och lade sig ner på sängen. Teckningen hade hon ingen ork att avsluta.
Alltid var svaret "snart" eller "inom kort".
Men när det gällde helt främmande personer, nej nej, då var det bara: "Visa runt i huset, blah blah, inte röra mina saker, blah".
Ivory suckade och rullade ner från sängen. Sedan borstade hon av sig och sprang ner till deras matsal.

Voldemort kikade in i skafferiet. Där fanns allting man kunde önska sig, korvringar, kyckling, sirapstårta...
Men Voldemort var inte hungrig alls, han hade annat för sig.
-Malfoys kommer vid två! sa han och vände sig mot Ivory. Han trollade maten till bordet med hjälp av en accio.
-Kom ihåg... Voldemort vände sig dramatiskt om. Ingen får röra mina hemliga saker!
Han vandrade iväg och lämnade sin dotter i matsalen.

Ivory himlade med ögonen och började äta. Inte för att hon var hungrig, utan mer för att hennes far ville det.
Hon kände att hon himlat med ögonen tillräckligt idag och att hon skulle undvika det när Malfoys kom.
Husalfen sprang omkring och rättade till saker, samtidigt som Ivory pratade med den.
Husalfen var otroligt nervös för att Malfoys skulle komma och tappade nästan vattenkannan när det knackade på dörren.

-Uppför dig alf! sa Voldemort ilsket och slog irriterat husalfen åt sidan då han gick mot den svarta vackert snidade ytterdörren.
Han öppnade den och två blonda gestalter uppenbarade sig, en lång med långt ljust hår och en kort med ljust bakåtslickat hår. Båda såg stroppiga, men samtidigt nervösa ut.
-Abraxas, sa Voldemort kort.
Abraxas Malfoy harklade sig nervöst och bugade. Han tecknade till sin son att göra samma sak.
-Vi har... affärer att diskutera, sa Voldemort och började hå upp för dom höga trapporna med en välklädd Abraxas Malfoy i hälarna. Ivory och Lucius lämnades kvar i hallen.

Ivory harklade sig för att avbryta den stela tystnaden mellan henne och den äldre pojken.
"Så… hur är det på Hogwarts?" frågade hon. Lucius ansikte lyste upp när han började berätta om Quidditch; att de vunnit varje match, om professorerna och att han tyckte att Dumbledore var en idiot, om hans kompisar, om smutsskallar och mycket mer. Ivory lyssnade trött och kvävde en gäspning, men för att inte verka oartig lade hon till 'oj, vad coolt' eller
'Vad kul', men utan entusisasm. Dock hade tydligen inte Lucius Malfoy märkt det, då han vid varje av hennes kommentarer lyste upp ännu mer och fortsatte berätta med ny energi.

*Förlåt för inaktiviteten*
Btw, jag kan vara Lucius ett tag nu, eftersom Voldemort inte gör något spännande.

Lucius tittade på flickan till msnnen hans pappa fruktade så mycket. Lucius var varken rädd för Tom, eller för flickan. Hon ville prata om quidditch, det bästa han visste.
-Så, har ni något kul att göra här då? frågade han och rättade till sitt blanka bakåtslickade hår.
Han betraktade henne. Hon var söt, och verkade vara intresserad av hanns föredrag om sina coola kompisar och dom äckliga smutsskallarna. Det här gick ju bra.

Okaaay!


"Jo, det är väl kul, men ganska ensamt ibland. Det är ju så stort..." Ivory strök tankfullt bort några hårstrån i ögonen. "Men vi har ju typ allt; boggarter, spöken, husalfer, kvastar... ja, du vet." Hon återfick ögonkontakten med Lucius. "Kom, så går vi till mitt rum." Ivory reste sig upp, och väntade på att han skulle göra detsamma. Egentligen var hon inte så intresserad av att visa runt folk, men hon gjorde det för sin fars skull först och främst. Och även om det var en idiot till pojke var det oftast kul att ha någon att socialisera med.
De gick uppför de stora trapporna, förbi rummet där hennes far och Abraxas [förlåt för stavfel] satt och diskuterad och in i Ivorys välbekanta rum med Holyhead Harpies-planscher och smaragdgröna väggar (hennes far hade valt färgerna) med silvriga mönster.

-Så du hejar på Holyhead Harpies du? frågade Lucius nochalant. Dom är väl inte vidare bra dom?
Han ryckte på axlarna och tittade på resten av väggarna.
-Men Slytherins färger har du, det var ju bra. Det är i Slytherin du vill hamna eller hur?
Han satte sig ner på hennes säng utan lov och hoppade dömande upp och ner med rumpan.
-Dålig kvalite, inte från den bästa sängbutik va? sa Lucius, allt i det här rummet var ju olyxigt och inte alls som i Malfoy Manor. Han förstod inte varför dom måste hälsa på den här mannen och hans dotter, som inte ens hade tama påfåglar.

Ivory fnös.
"Ska du säga", snäste hon. "Din säng är väl en halmbal ändå." Hon hade verkligen försökt vara trevlig, men nu hade han gått för långt. "Holyhead Harpies är ett av världens bästa Quidditchlag! Och vilka hejar du på, då? Några som är på din låga nivå?" Hon snodde runt så hon var ansikte mot ansikte med den lilla råttan. "Varför är du så... kräsen!?"
När hon hade haft sitt lilla utbrott andades hon in.
"Dessutom", sade hon lugnt. "Läs på här. De är inte så dåliga trots allt." Hon slängde ett exemplar av The Daily Prophet på Lucius.

Han lade argt tidningen på golvet.
-Vänta tills min pappa får höra om det här! sa han. Då kommer du få ångra dig!
Efter att han samlat sig lite fortsatte han.
-Och jag... han sträckte snobbigt på sig.
-...hejar alltid på det vinnande laget.