Lotr-roll

Eldarion log emot den lilla blyga flickan.
"Eldarion", ropade hans far ifrån den lilla kolonnen.
"Jag måste gå nu. Men kanske jag träffar dig på middagen?" frågade han Gwen.

Gwen nickade.
"Jag skulle tro det, min herre. Ha en trevlig dag!" ropade hon efter honom.
Han vände sig om och vinkade, innan han försvann iväg med resten av kolonnen.
"Hörni", sade Gwen mjukt till alvbarnen runt henne. "Jag måste gå nu." Och med de orden vände hon på klacken och gick hem.

Huset var vitt och av sten. Det var ganska stort, men den hade den vackraste trädgården Gwen någonsin skådat.
Växterna växte vilt men på ett imponerande ordningsamt sätt och på framsidan fanns en vacker fontän av en kvinnlig alf som det sprutade vatten ur munnen från.
Gwen torkade av de tunna skorna på dörrmattan och bytte om inför kvällens fest.
••••••••••••••••••••••••••••
Gwens klänning:

Han vinkade till den unga alven innan han vände tillbaka emot kolonnen, som nu hunnit litet före honom. Han ökade på skimmelstoet som glatt lyssnade till den minsta skänkel och kvickt började trava ikapp de andra. Han fick dock snart hålla in henne igen då de han slöt upp med kolonnen och red in intill Elladan, Arwens ena bror, som liksom Elrohir följt med för att få träffa sin far.
••••••••••••
Länken funkar inte, iaf inte för mig

Funkar den nu??
https://www.google.se/url?sa=i&rct=j&q=&esrc=s&source=images&cd=&cad=rja&uact=8&ved=0ahUKEwj4g-DMruzPAhVFEpoKHSDNBw4QjRwIBw&url=http%3A%2F%2Flillyxandra.deviantart.com%2Fart%2FElven-Dress-553236754&psig=AFQjCNF7DxZCXJGK63YpBi292A2dZpVKbg&ust=1477155338328480
••••••••••••••••••••••••••••
Gwen zick-zackade genom folkmassan. Vissa ropade efter henne medan andra inte brydde sig ett dugg.
Hon såg en att en maskulin kropp var precis framför henne, men hon han inte stanna. Gwen hade sprungit in i en hård bröstkorg och framför henne stod en alltför bekant alf.
"Legolas!" flämtade hon. "Ers nåd..."
Legolas log.
"Hej Gwen! Det var verkligen länge sen".
Gwen nickade ivrigt och kramade om en förvånad Legolas.
"Jag har saknat dig jättemycket", mumlade hon.

Nu funkar den Snygg!
••••••••••••••
Han lämnade över tyglarna till en av stalldrängarna som snabbt kom för att möta dem när de suttit av hästarna - något Eldarion var ovan vid, då fadern alltid varit noga med att man skulle göra allt sådant själv. Så stoet hade kommit att betyda extra mycket för honom, än vad hon kanske gjort annars.
Snart var kom de in i Salen för att möta Elrond - ett möte som inte var lika artigt och stelt som man kunde tänka sig, utan genast delades det ut kramar och hjärtliga hälsningar och prat om vad som hänt sedan sist.
"Cin gar- grown a lim since i vedui anand im govannen cin. (Du har växt mycket sedan sist jag träffade dig)" kommenterade Elrond med ett skratt. Eldarion hade växt mycket den senaste sommarn, ingen kunde påstå något annat, och håret räckte nästan ned till axlarna nu.
Han talade både det gemensamma språket och alviska, och här talades alviska då de enda människorna där var Aragorn och Eldarion, som själv ju var hälften alv.
••••••••••••••
Vet inte hur bra den där översättningen är, fick den ifrån en konverterare på internet så...

"Gwen", ropade Heledirdes och knuffade fram sig i folkmassan fram till Gwen och tog tag i hennes hand.
"Ser du dem- ser du Eldarion?" frågade hon och sträckte på sig.
"Vi måste nog gå närmare", mumlade Gwen till Heledirdes och gav Legolas en ursäktande blick.
Det var nästan tur att Heledirdes inte hade sett Legolas, då hade hon bokstavligen talat svimmat.
•••••
Sry för kort cx

Eldarion blickade ut över resten av salen, som nu var fylld med folk. Han hälsade på några få han kände sedan tidigare besök där, men inte så många. Hans föräldrar pratade båda med gamla bekanta och om vad som hänt sedan det senaste besöket. Eldarion såg ett välbekant huvud prytt av vitt hår sticka upp i mängden. Legolas hade han träffat mycket, han och Gimli var hans fars främsta vänner, och många gånger hade Eldarion fått höra om deras bravader tillsammans och om hur Frodo förstörde ringen.
Han gick emot Legolas, och han var några meter ifrån honom då han fick se ännu ett bekant ansikte. Eller två, rättare sagt.
"Hej", log han emot Gwen och den lilla flickan, Heledirdes.

"Hej", log Gwen tillbaka. Heledirdes fick inte fram ett ord, utan såg sådär starstruck ut igen.
"Ä-är det sant att…"stammade Heledirdes, men fick inte fram mer. Eldarion såg frågande på Gwen, som ryckte på axlarna. Hon hade fakriskt ingen som helst aning om vad Heledirdes tänkt säga. En barsk lite dvärg knuffade sig igenom folkmassan. Han såg litte vindögd ut och Eldarion utbrast
"Gimli, vad trevligt att se dig!"

Eldarion log emot den rödbrusiga lilla dvärgen som log tillbaka, tittade upp på honom med ett skratt.
"Är det inte ynglingen? När blev du så lång?" sade han och använde det namn han kallat Eldarion så länge han kunde minnas. Eldarion skrattade.
"Har du din far här nånstans?" frågade Gimli, fortfarande med ett brett leende på läpparna.
"Han borde var nånstans åt det hållet", svarade han och pekade åt vänster, där han iallafall misstänkte att hans far var. Gimli klappade honom på axeln och gick åt det håll han pekat.

Gwen såg fascinerat på dvärgen. Hon hade hört om osamsheter mellan alver och dvärgar, men hon tyckte de var otrooligt coola ändå. Hon kom ihåg att hennes mor hade berättat den fantastiska, men ändå väldigt fruktansväda, berättelsen om draken Smaug, de magnifika. Och om den modige hobbiten Bilbo…
Heledirdes stirrade fortfarande på Eldarion, men hennes ögon var inte klara längre. De var dimmiga och fråvarande, och den lilla flickan hostade fram
"Mår…inte bra…" innan hennes arm blev slapp och hennes kroppstyngd hängde på Gwens arm.