~Otillåtna Känslor~ [HP-roll]

Draco hade inte besvarat Laura, han hade bara gått in i klassrummet. Brevet som han hade fått under frukosten hade kommit från hans far, det hade handlat om just hans mamma. Han hade tappat gnistan just för tillfället då Narcissa, hans mor, hade blivit sjuk och de visste inte vad som var felet med henne. Hans mor var allt han hade. Vad gör jag om... Om hon inte finns kvar när jag kommer hem... Han hade aldrig känt oro på det sättet som han nu gjorde. Att bli kallad 'mammas gullegris' hade bara rivit i honom djupare, inte sårat honom, men påmint honom om att han inte är hemma med sin mor. Den enda som någonsin brytt sig om honom. Även om det varit på ett speciellt sätt.

I hans familj visade man inte känslor, det var oacceptabelt att vissa annat än styrka och kurage.
"Skit..." muttrade han där han satt i den främre raden i det vänstra hörnet utav klassrummet. En annan tjej från Slytherin hade tagit plats bredvid honom, men hon gick uppenbarligen i årskurs sju.
"Tamara Sullivan," sade hon och sträckte ut handen. Det var en väl manikerad hand, med välvårdad hud.
"Draco Malfoy," svara han och tog hennes hand stadigt.
"Jag vet," Tamara slängde med sitt blonda hår, "alla vet vem du är." Hon var vacker på ett uppenbart sätt. Draco var bara glad att han inte satt alldeles utstött, han tittade runt i klassrummet och såg att Laura gjorde just det som han var glad att han slapp. Vara den enda som satt själv. Han bröt av sin blick då dörren slog upp och in vandrade en lång slank kvinna helt i svart. Hon bar en svart kavaj med lila detaljer och en lång fyllig svart kjol utav sammet. Hon kan inte varit mer än 30 år gammal.
"God förmiddag klassen," sade kvinnan då hon vände sig om längst fram i rummet, "jag är Angelica Hart. Jag kommer hålla i trolldomsjuridiken detta år." Hon hade en hård och samtidigt sköljande mjuk röst. Det var en frustrerande lockande kombination. Draco lutade sig tillbaka, han hade träffat kvinnan tidigare. Eller, sett henne i alla fall under sommarkursens besök på olika advokat och juridik firmor.

Laura satt med blicken i bordet och pillade på sina händer. Hon visste att dom enda kompisarna hon hade var Harry och det gänget för alla andra såg henne som lärarnas favorit och därför gillade ingen henne. Hon sneglade snabbt bort mot Malfoy och såg att han satt med en sjunde års elev från slytherin. Hon suckade till och lyfte sitt fokus mot läraren och började anteckna det hon sa. Längst bak satt ett par från ravenclaw och hånglade vilket störde Laura väldigt mycket Hon vände sig om mot paret med en ilsken blick.
" Det här är en lektion inte någon jävla rast" fnös hon fram och vände sig sen framåt igen. Tjejen i paret kollade på Laura.
" Bara för att du aldrig kommer få någon kille behöver du inte hacka på oss som faktiskt har kille" sa hon. Laura svarade inte tjejen då det hon hade sagt faktiskt sårade henne väldigt mycket. Hon visste att tjejen hade rätt ingen ville vara tillsammans med henne för alla tyckte hon smörade för mycket för alla lärare men det gjorde hon inte alls utan hon var bara född smart.

Laura lät håret falla ner över ansiktet så ingen skulle se att hon grät. Hennes bröder hade lärt henne att inte gråta men just nu sket hon fullständigt i vad alla hade sagt eller lärt henne. Om bara du Harry hade varit här, hade det inte varit jobbigt, tänkte hon i huvudet och torkade snabbt bort sina tårar i hopp om att ingen skulle sätt något för då skulle hon säkert bli mobbad för det resten av året. Hon flyttade tillbaka håret som det hade legat förut och satte sig rakt med ryggen och gav nu all fokus på lektionen men ibland sneglade hon på Draco. Laura han är förbjudet område dessutom varför skulle ha någonsin vilja dejta en mugglarfödd för, tänkte hon och skakade sakta på huvudet för sig själv.

Draco tyckte det var intressant att Laura betedde sig så som hon gjorde. Han var mer förvånad dock över att hon inte hade upptäckt att professor Hart uttryckt missnöje med henne och dragit fem poäng från Gryffindor för hennes oansenliga beteende.
"Ms Stones," sade professor Hart med armarna i kors, "jag bedriver en lektion just nu. Om du inte kan fokusera på mig så föreslår jag att du går till din huvudlärare och ber om att byta kurs." sade Angelica Hart efter att ha dragit av poängen. Draco kunde inte hjälpa men att le. Lauras besserwisser beteende hade verkligen stört honom väldigt länge. Han ansåg att hon var väldigt prålig av sig. Att briljera på det sättet hon gjorde bara för att hon var naturligt smart föll inte Draco i smaken. Medan Angelica pratade med Laura hade Tamara fnittrat och petat Draco på benet,
"Jag hatar snobbiga smutsiga gryffindorare..." Draco småflinade,
"Oroa dig inte, Angelica är inte dens om tar sådant. I detta klassrummet är det hon som bestämmer, hon som pratar om man inte blir tillfrågad. Du kommer få se..." Draco flinade igen och lutade sig tillbaka precis lagom till att Angelica hade pratat klart.

Laura suckade bara och lutade sig bakåt på stolen medans Angelica pratade med henne. Hon råkade ofta ut för straffkommendering men för det mesta tyckte hon att det var helt klart värt det eftersom oftast var det när hon kaxade mot såna som Draco men inte den här gången. Hon hade slutat lyssna på Angelica eftersom hon säger precis samma sak som alla hennes lärare säger. Ska den här tjejen aldrig sluta prata, tänkte hon och började pilla på sina naglar. Många ansåg henne som arrogant och ja det kanske hon var men varför ska hon bry sig om vad andra tycker hon tar det hon vill ha och sen blir resten kvar för dom andra. Laura hade sett Draco le och gav honom bara fingret utan att säga något för alla som kände henne visste att hon skulle ge igen på Malfoy efter lektionen.

Laura började skriva ner det Angelica sa och lyssnade nu faktiskt helt på henne för att inte få fler poäng avdragna ifrån Gryffindor för det skulle inte göra henne speciellt populär fast inget slår ju det Harry, Ron och Hermione gjorde under deras andra år. Hon fnissade till inombords när hon minns det ögonblicket dom förlorade så mycket poäng på grund av dom.

Draco lyssnade intensivt på Angelica, han tyckte om henne som professor. Hon var sträng, rakryggad, hade mycket kunskap och hon förmedlade den på ett sätt som var för de mer belevade eleverna.
"...så, huruvida en stämning är genomförbar och huruvida en aktion kan tas till handa beror således på om fallet i fråga har de variabler som bör vara tillgängliga vid sådana omständigheter." avslutade Angelica med då hon lade ner kritan. Hon vände sig om mot klassen. Flera utav eleverna satt hopsjunkna och Draco gissade på att de i just denna stund valt ett annat ämne.
"Nästa gång ska i diskutera vidare stämningsfall men vi ska även prata en del domstolsärenden." Angelica gav ett leende till eleverna, "tack för idag." sade hon sedan och genast spreds ett raspande utav stolsben mot golvet och elever som slängde väskor över sina axlar.

Draco hade gått fram till Angelica medan Tamara hade lämnat salen.
"Bra första lektion professor Hart," sade han med sin vanliga ton.
"Tackar Draco, jag tycker dock att vissa utav dina klasskamrater borde valt en annan kurs. Låt oss säga att de förmodligen inte kommer klara sig." Draco flinade lite. Han kände samma sak som professorn.
"Ja, men tack för idag då." sade han sedan och gick ut ur klassrummet.

Laura reste sig upp och plockade ihop sina saker. Hon stoppade ner dom i väskan. Hon reste sig upp och rätade på ryggen. Med självsäkra steg lämnade hon klassrummet och skyndade upp mot sällskapsrummet för att hitta Harry och dom andra för hon behövde verkligen prata av sig med någon typ nu. Hon lämnade väskan i rummet och gick ner till brasan och såg att Harry satt där med Ron.
" Killar har ni sätt Hermione för behöver verkligen prata med henne om en viss person" sa Laura och kollade på killarna. Harry kollade på Laura och nickade mot Hermione som satt framför brasan och pluggade.
" Mione kan vi prata ensamma för vi behöver prata" sa hon och gick iväg med henne. Hon berättade allt som hade hänt under sin lektion i trolldomsjuridik. Hermione lyssnade intresserat på Laura och himlade med ögonen.
" Du får inte låta honom komma dig nära" sa hon och la armarna om om sin kompis.
" Jag vet men han går mig på nerverna för att han tror han är så himla mycket bättre bara för att han är renblodig" sa Laura och kollade på Hermione.

Dom återvände snart till sällskapsrummet och gjorde killarna sällskap framför brasan. Hon satte sig ner bredvid Harry och kollade in i brasan med frånvarande blick och helt tinne i sina egna tankar. Varför bryr jag mig så mycket om vad Draco tycker om mig eller varför låter jag honom komma åt mig det brukade jag aldrig innan, tänkte hon och suckade till. Hon begravde huvudet i händerna och försökte skaka av sig tanken på Draco men han trängde sig hela tiden in i hennes huvud och hon slöt ögonen snabbt.

Draco hade mött upp med Tamara på vägen till Slytherin,
"Så, vad tycker du om henne?" frågan tog Draco med överraskning, vad menar hon nu? tänkte han hastigt och tittade på tjejen bredvid sig.
"Professor Hart menar du?" Tamara nickade, "hon är bra, har träffat henne innan." Draco fokuserade igen på korridoren framför sig.
"Hon verkar inte tycka om besserwisser så där mycket.." fnittrade Tamara. Draco nickade medhållande och fortsatte spatsera framåt. Draco hade sett Tamara flera gånger tidigare men de hade aldrig pratat. Hon verkade lite annorlunda mot de anra tjejerna från Slytherin. hon hade säkert likaväl kunnat blivit placerad i Ravenclaw. tänkte han och sneglade på henne.
"Så, varför känner jag igen ditt efternamn?" frågade han. Tamara fnittrade,
"Du har säkert träffat mina föräldrar och min bror. Dina föräldrar umgås med dem då och då. tillhör samma råd." sade hon med menande blick, Draco förstod då att de var dödsätare precis som hans föräldrar.
"Åh, jag förstår. Samma schackklubb?" Tamara nickade förstående. De fortsatte gå i tystnad. Något gnagde bak i Dracos huvud... Något han inte ville tillägna några tankar. Han kunde inte förstå varför den där envetna, snorkiga Gryffindor tjejen bockade bland hans tankar. Förbjudet område.

"Draco! Där är du ju!" utbrast Pansy när han själv och Tamara kom in i uppehållsrummet. Hon stannade upp mitt i ett språng och kastade ilskna blickar på Tamara.
"Vem är du?" frågade hon buttert. Tamara skakade på huvudet,
"Ska gå," hon tittade på Draco, "ses senare Draco." Han nickade,
"Ses sen Tamara." Hon gick iväg och Pansy dränkte Draco i ilskna och sura blickar. Crabbe och Goyle bara stod som två fånar. Draco hade alltid funderat på varför han umgicks med dem, varför han aldrig ens försökte skaffa vänner. Det är inte lönt, ingen skulle vilja vara vän med en sådan som mig ändå....

Det ingen visste om Draco var hur han avskydde sig själv, han avskydde sin far och allt han stod för. Han kände sådan vedervärdig förakt för sig själv och hur han var mot andra. Men, han kunde inte berätta för någon. Han kunde aldrig visa den sidan för någon. Att känna sådant äckel över sig själv, vad han själv och hans familj stod för, han undrade om någon ens hade trott på honom om han hade berättat det. En tanke slog honom, det är därför du finns i mina tankar, du klampar ner på det enda bra i mitt liv, den enda människan jag älskar och som älskar mig oavsett... Att bli kallad mammas gullegris, när du inte har en susning om vad som pågår, vad jag får stå ut med hela tiden... Det är därför du är i mina tankar Laura. Draco kände sig underlig, som om något vred sig inom honom. Han saknade sin mor, han ville åka hem och ta hand om henne. Men det enda han kunde göra var att skriva ett brev till henne.

"Gå ner och ät, jag kommer." kommenderade han människorna som stod omkring honom,
"Men, vart ska du då?" gnydde Pansy surt och nyfiket, "jag kan vänta på dig Draco..." muttrade hon sedan.
"Gå och ät. Kommer sen." sade han stelt och spatserade sedan iväg till sin sovsal för att skriva ett brev till sin mor. Han visste inte exakt vad han skulle skriva, men det var bättre att skriva överhuvudtaget istället för att inte höra av sig.

Laura hade smitit till sovsalen för att få vara lite ifred då hon behövde tänka och bara för hitta lugnet inom sig som hennes mor alltid brukade säga. Du måste hitta lugnet inom dig Laura, tänkte hon och sträckte sig efter en pergamentrulle på hennes nattduksbord. Hon såg ner på det och för första gången någonsin visste hon inte vad hon skulle skriva till sina föräldrar. Hon önskade att dom var här och kunde prata med henne för hon saknade dom så mycket vanligare än vad hon brukade sakna dom. Hon insåg vad hon behövde göra, hon behövde be Draco om ursäkt men det skulle såklart vara någonstans där ingen kunde se dom för hon ville inte skämma ut sig inför alla. Hon tog sin fjäderpenna och doppade den i bläck medans hon tänkte på vad hon skulle skriva.
Kära Draco
Jag vet att jag inte varit speciellt snäll mot dig under den här dagen och jag skulle gärna vilja be om ursäkt för hur jag har betett mig för jag har absolut inte betett mig som en gryffindorare ska.
Jag menade inte att göra dig arg eller något genom att kalla dig för mammas gullunge eller mammas gullegris för ska jag erkänna så är jag nog själv en mammas gullegris.
Med det här sagt hoppas jag att du kan möta mig nere i båthuset klockan 5 idag så jag kan be om ursäkt öga mot öga.
Hälsningar Laura
Laura log till och vek ihop pergamentet och reste sig sakta upp. Det är nu eller aldrig, tänkte hon och lämnade lugnt sovsalen och började sin vandring mot uggleboet. Hon lockade på sin uggla Snövit. Snövit kom flygandes till henne och hon band fast brevet på ugglans ben innan hon skickade iväg ugglan. Hon stod kvar och såg efter sin uggla innan den försvann helt.

Laura återvände till sällskapsrummet och gjorde Hermione sällskap i soffan. Hon var orolig för om Draco ens skulle möta henne och han lär ju inte möta henne ensam utan Crabbe och Goyle lär vara med honom. Hon suckade till och fick en frågande blick av Hermione som hade märkt att hon var lite frånvarande.
" Jag tänker bara på vad jag ska skriva till mina föräldrar" ljög hon och log ett smått leende åt Hermione och nickade bara och återvände ner i sin bok. Laura smet och hämtade en bok hon också för att läsa för då kanske hon kommer på andra tankar. Hon kollade snabbt på klockan och såg att den var 3 så om två timmar kanske hon skulle möta Draco för att be om ursäkt öga mot öga. Hon slog sig ner på soffan igen och slog upp boken hon hade i handen och slog upp första sidan. Bokens namn var fallen ängel och hon hade hört av sin bror att boken var bra som hon hade bra hopp för boken. Hon började läsa men gav upp redan efter andra sidan då hon inte kunde koncentrera sig på vad som stod.

Han hade suttit vid det gemensamma skrivbordet i sovsalen en lång lång stund innan det äntligen hade fallit honom in vad han skulle skriva i sitt brev. Han plockade upp fjäderpennan och började skriva.
'Mor, jag saknar dig.
Jag önskar jag kunde komma hem.
Jag vill finnas där för dig, hjälpa
dig nu när du är sjuk... Har ni
kommit fram till vad som är fel?
Det skulle kännas så mycket bättre
att veta vad som pågår där hemma.
Jag vet inte hur jag skall kunna
förklara men jag har så motstridiga
känslor inom mig just nu...
Mor, jag saknar dig innerligt...
/ Din son, Draco.'

Draco rullade ihop pergamentrullen och placerade den i sin ficka. Han skulle vandra upp till uggletornet senare i eftermiddag och skicka iväg det. Draco slängde en blick mot väggklockan. 14:23 stod pekarna på. Det är väl ingen idé att vänta... Han drog på sig sin ytterkappa och lämnade sovsalen. Han hade kommit halvvägs genom sällskapsrummet när Pansys hemska röst skrålade.
"Draco! Äntligen! Vi har väntat hur länge som helst på dig!" Draco stelnade. Vad skulle han säga för att få dem att inte följa efter honom. Men som en skänk från ovan hördes Tamaras röst,
"Han är upptagen Pansy." Tamar tog Dracos hand och Pansy såg ut som om hon skulle explodera vid synen.
"Kom nu Draco," Draco nickade, "vi går." De båda vandrade ut från Slytherins elevhem och så fort dörrarna stängdes bakom dem släppte Tamar taget.
"Såg ut som om du behövde räddas." sade hon med ett trevligt leende, Draco var tacksam gentemot henne och nickade.
"Det kan man säga." De gick skilda vägar och Draco anlände efter en lång promenad vid uggletornet där han lånade en utav skolans ugglor för att skicka sitt brev.

Men då han skulle lämna tornet blockerades hans väg utav en uggla som höll ut ett brev knutet till dess ben. Draco såg underligt på det, han kände inte igen ugglan som var bäraren. Men han tog emot brevet ändå. Han rullade upp det och en okänd handstil stirrade tillbaks på honom. Draco ögnade genom brevet hastigt och stod sedan förstummad.
"Detta måste vara ett utav Potters påhitt..." muttrade han ilsket.
"Nåja, jag ska inte göra det lätt fr dig, inte ens du skulle gå på någon som är ensam." sade han för sig själv och skrynklade ihop brevet innan han lade ner det i sin ficka. Klockan fem skulle han möta dem nere vid båthuset, ensam. Han började vandringen tillbaka till Hogwarts.

Laura hade lagt ifrån sig boken och stirrade just nu bara in i brasan och försökte att inte tänka på kvällen. Hon kollade ner på sina händer och tänkte på Draco. Hon tänkte på hans vitblonda hår och dom där vackra grå ögonen. Laura ta och skärp till dig nu han är en Malfoy, en slytherinelev, en renblodig trollkarl och du är en mugglarfödd gryffindorare, tänkte hon och slog händerna mot pannan i en djup suck. Hon ville bara att klockan kunde gå snabbare så hon kunde få möta Draco och ha det överstökat för just nu var det där mötet allt som fyllde upp hennes hjärna. Laura reste sig upp och gick till sovsalen för att lämna boken och kanske byta kläder till något varmare då det började bli kyligt. Hon drog fram sin favorittröja och drog på sig den. Hennes mamma hade köpt den till henne i julklapp förra året och hon hade gått runt i den hela tiden nästan sen hon fick den då hon älskade den så mycket. Hon kollade snabbt på klockan och hennes hjärta slag dubbel slag. Om en halvtimme skulle hon träffa Draco förhoppningsvis ensam.

Laura gick ner till sofforna igen och såg att dom andra var på väg mot stora salen.
" Laura följer du med och äter?" frågade Harry och kollade på henne.
" Jag måste ner till båthuset snabbt men kommer så fort jag är klar där" sa hon och log till mot Harry. Harry kollade på Laura med ett höjt ögonbryn.
" Vill du att jag följer med och håller dig sällskap?" frågade han. Laura skakade på huvudet direkt. Hon ville göra det här ensam inte med någon annan.
" Nej jag måste göra det ensam" sa hon och lämnade sällskapsrummet för att börja vandringen mot båthuset. Hon gick ut från skolan och började gå ner mot båthuset men för varje steg hon tog började hon ångra sig och ju närmare hon kom kände hon att det här var nog hennes sämsta plan och ide någonsin, att vara ensam med Draco nere vid båthuset där ingen kan höra henne skrika var kanske inte speciellt smart. Hon kom ner till båthuset och såg att det var 10 minuter kvar innan klockan var 5 så det var väl bara att vänta på att Draco skulle komma om han ens kom.

Laura satte sig ner och dinglade med bena över vattnet medans hon väntade på att klockan skulle bli 5. Hennes bruna hår låg som en slöja kring hennes ansikte och hennes blåa ögon speglande sig i vattnet. Skrattgroparna runt hennes kinder syntes av någon anledningen extra mycket idag.