The School [PRIVAT Memory & Zora]

Angelica hade börjat rita istället för räkna edter det och lyssnade inte mer och när de hade fått gå ville inte stressa för hon hade ju koll när de ndra och sedan hon var i sin värld. Josh hade försökt väcka til lhenen men fått fingret tyckt bakåt så han hade pipit till ohc lämnat brudne ifred som ritade…
Hon älskar rita och man kunde se hon har gjort det flera år...


Lucas såg snabt efter henne och flinar ihop med sina vänner
-hon eför klen
viskar Marcus och skrattar, Lucas flinar och kollade runt och Läraren hade bara skakat på huvudet
-sätt igågn
sa hon kort och Lucas tog tyst böckerna om deras uppgift och började faktistkt arbeta på Aprils och hans projekt, hon fick väl själv komma som en valp...

Han skulle precis gå fram till dörren för att stänga den när han upptäckte att en tjej fortfarande satt kvar. Hon verkade befinna sig i en helt annan värld. Med en liten rynka i pannan gick han fram till henne och satte sig ner på huk intill stolen hon satt på. Han började med ett enkelt 'hallå' men nöjde sig inte med det utan knäppte med fingret några gånger framför hennes ansikte i hopp om att han på så sätt skulle få hennes uppmärksamhet. "Det är rast nu," fortsatte han med ett litet leende på läpparna.

Det var först när lektionen var slut som hon gick tillbaka. Hon tänkte naturligtvis göra sin del av uppgiften men undvika Lucas så gott det gick. Hon hade ingenting att säga honom. Resten av dagen gick liksom vanligt. I matsalen var hon inte välkommen utan blev utstirrad bara hon stod vid dörröppningen. Det var en lättnad när skoldagen äntligen var över. De flesta lämnade skolan så fort som möjligt så det var lugnt och skönt för henne att gå fram till sitt skåp och dumpa de böcker hon inte behövde där.

Angelica hade höt men inte brytt sig direkt men när de där två knäppninganr kom ryker hon hastigt itll och for av stolen på andra sidan och kikar fram på läraren med rätt fövånade ögon
-ärligt?
frågade hon fövånat hon reser sig och tog tyst och stänger mate boken och la den i väska nhon hade på stolen och sedan blcoket hon ritade i o ch under låg matte blocket och där avlöjsade hennes lilla hemsak hemlighet om matte, hon hade inte gjort ett endaste tal bara skrivit frågetekcen på allt. hon kollade tyst på blocket och hoppades inte william såg det.
-förlåt
sa hon tyst bara nu


Lucas satt som alltid i bordet som hans gäng typ "ägde" i matsalen och var rätt jävliga och där brukar inte många lägga sig i. Hans blick hade dragits åt April.. Men när dagnes slut närmade sig börajde ju hans gäng hära runt ltie mer, snart hade marcus fått syn på henne igen men Lucas stoppar
-skåp det e deras fri soon
sa han kort coch arucs fnös
-ärligt!
fröser han fram och slog till sin väns arm.
-sant
sa Lcuyas strängt och ville vänta tills hon gick ifrån det.

William skrattade tyst men vänligt till när hon föll ner på golvet. "Gick det bra?" undrade han innan han följde hennes rörelser med blicken då hon samlade ihop sitt material. Han fick syn på ett häfte där många frågetecken var ritade. Nyfikenheten tog över och han sträckte sig efter det för att få en bättre titt. Helt klart hade hon inte förstått hur man skulle räkna. "Är det bara det här kapitlet du inte förstått eller handlar det om matematik i överlag?" Han fäste blicken på Angelica. Om det var så att matten krånglade för henne tänkte han föreslå att de kunde träffas efter skolan någon dag i veckan och räkna ihop. Han tyckte det var viktigt att hjälpa de som var i behov av det.


April såg i ögonvrån sina två plågoandar och försökte skynda sig så hon fortare skulle komma därifrån. Hon ville inte se dem mer än nödvändigt. Tyst stängde hon skåpdörren innan hon började gå mot utgången. Hon skulle få gå hem eftersom hennes pappa som sagt var iväg på arbetsresa och modern var upptagen med sitt jobb. Men att promenera var något April tyckte om, plus att det inte var så långt till villan där hon bodde. Av misstag rörde hon handen vid midjan och grimaserade - det skulle säkert bli ett blåmärke som följd av den hårda smällen hon fått av Marcus på morgonen.

Angelica lyssnade på hans fråga
-har varit med värre så japp.
sa hon lugnt och såg hur han sträckte sig efter henne block och såg talen.
-jag har inte räknat ett endaste tal sen skolan började förra terminen...
sa hon ärligt nu och såg på honm.
-detta e min latinska och har alltid varit det.
sa hno lugnt bara och tog förstkigt blocket ur hans hand och la det i väskan, hennes jacka hade hon tagit av för länge sen så den hade hon lagt i väskan, man såg hon hade en tatuering på armen med en tass och sedan Blixten och hans födelseår. det var rrätt lätt att gissa att angelica var äldre än de andra eleverna… (hon kan vara 18 )



Lucas såg på henne när hon smet och Marcus såg otåligt åpå sin väg
-nu då!
vser han fram och Lucas såg på honom
-sure.
sa han och de gick lugnt ikapp April
-men ser man på e det inte lilla krypet!
sa Marcus kaxigt och stoppar henne och Lucas flinar till
-Kryp? mer råtta
sa Lucas lugnt, men han gilladei nte stå där och mobba direkt altid just nu var det för han hade börjat se att hon såg bra ut.

Han nickade långsamt. Det var lite oroväckande att gruppens ordinarielärare inte sagt någonting om att hon hade det svårt med matematiken. Det kunde ju i och för sig vara så att Mr. Sykes inte visste om att Angelica hade det svårt med matten, men vad för sorts lärare kände inte till sina elevers svaga sidor? "Om det passar dig så kan du komma en sväng förbi det här klassrummet efter skolan, så kan vi tillsammans gå igenom kapitlet och några tal?" föreslog han med ett vänligt leende. Han återvände till sin kateder för att ta en titt i sin kalender för att försäkra sig om att han inte hade något annat för sig på eftermiddagen.


Hon borde ha förstått att hon inte länge skulle lämnas ifred. Också utanför skolan blev hon trakasserad av killarna. Hon lyfte blicken från marken och såg upp på Lucas som jämförde henne med en råtta. Hon spände käkarna och ansträngde sig för att hålla tårarna tillbaka. "Lämna mig ifred," bad hon. Marcus stirrade på henne i några sekunder innan han böjde huvudet bakåt och skrattade gott som om det vore årets skämt. "Lämna mig ifred," härmade han henne och gav henne en knuff, "dream on, tönt."

Angelica följde honom med blicken tyst och tog sin väsla och tänker på hans förslag.
-visst. säg bara en tid så dyker jag upp.
sa hon ärligt nu och la väskan över axlen och tänker
-men kl 14 har jag tid hos kuratorn så har inte tid då på en timme till tre.
sa hon ärligt och såg på honom snabbt och gck till dörren och stanar i dörre och kollade på hoonm i väntan på svar.
-och sedan vår riktiga lärare han visste inte om jag inte räknade, Josh har typ räddat mig
sa hon ärligt nu.


Lucas flianr hånfullt till
-tönten vill visst var aensam
sa han kort och Liam en av de andra flinar
-Men var ska du ta vägen?
frågade Marcus nu och flinar kaxigt. Lucas hade koll
-hey vi sticker
sa han direkt när engelsk läraren kom och Lucas dorgm ed killarna direkt då kvinan hade börhat gå emot dem..

William tittade fundersamt på henne och sedan på klockan. Det skulle betyda att han behövde stanna åtminstone två timmar längre i skolan än vad som förväntades av honom. Men det var inte så farligt: han hade ändå ingenting viktigare för sig på eftermiddagen och det kändes viktigt för honom att hjälpa sin elev att försöka komma ifatt de andra. "Då säger vi klockan tre," fastslog han tillslut och gick fram till dörren han också för att öppna den för henne. Han behövde förbereda sig inför nästa lektion nu.


"Liam och Marcus, har jag inte sagt åt er att man inte bråkar med någon? Ni följer omedelbart med mig till lärarrummet!" skällde lärarinnan. April kunde inte förstå att kvinnan bara tog två av tre killar, Lucas var ju den värsta! Men han kanske skulle lämna henne ifred nu när hans kompisar blev tvungna att gå därifrån. Hon tog tillfället i akt och började gå därifrån. Hon ville hem nu när skolan äntligen var slut för dagen, hon ville komma ifrån plågoandarna så fort som möjligt.

Angelica set ut tyst och tänker
-visst kommer då. och tack
sa hon ärlgit och tänker
-du har treorna nu väl lycka ha kul med Lucas han e en skitstövel
sa hon och gick tyst iväg och flcinar emot Josh när han mötte och han tog hennes väska ifrån henne och gick lugnt förre henne och Angelica efter
-vaddå?
fårgade hon och Josh flinar
-Du stannade längre med den där lärar killen
retas Josh och Angelica suckar och himlar med ögonen
-käft
sa hon kallt


Lucas såg på sina vänner sen på Läraren lugnt och hade gått ne bit bort då han hade räddat sig själv. han såg April gåo ch gick rätt fort ikapp henne
-tro inte du kommer udan, och en sak du gör inte häften av vårt arbete utan att berätta för mig vad du skriver.
sa han kort och slogtill ehne i sidan diskret och lämnade henne, han gick emot ignågenn efter sina vännersom gick med lärarinnan. Han själv hade snart matte..

William nickade lite och vinkade som hejdå innan han stängde dörren. Han läste igenom kapitlet han skulle gå igenom med treorna innan han skrev upp några exempel tal på tavlan. När det ringde in igen släppte han in strömmen av elever i klassrummet. Han presenterade sig igen för klassen och berättade kort om sig själv innan han gick igenom namnlistan. Den här gruppen var mycket stökigare än de han tidigare haft och han förstod att han inte skulle ha det så enkelt med dem. Killarna ville inte lyssna till en början men efter stränga order från Williams sida lugnade de äntligen ner sig och efter det flöt lektionen på riktigt bra.


"Jag står dig inte i skuld för någonting, jag behöver inte visa något för dig trots att vi jobbar i par," ropade hon efter honom innan hon sprang iväg. Nu skulle han inte längre kunna göra henne något illa, nu när hon rörde sig på de livliga gatorna. Här skulle folk se och ingripa om någonting hände. Hon låste ytterdörren efter sig, sparkade av sig skorna och rusade upp till sitt rum. Hon behövde en dusch: hon ville skölja bort alla spår efter att killarna rört vid henne och knuffat henne.