[PRS[ Luna_rav & Memory

Miguel öppnar påsen och börjar ögonblicket senare tugga på de två han hade haft kvar. Han vilade sina händer mot hennes höfter och böjde sig ner för att mjukt pressa sina läppar mot hennes. Han särade på läpparna för att stryka med tungan över hennes. "Jag har idrott." Han himlade med ögonen för att visa sin avsky innan han rufsade om hennes hår med handen. "Vi ses vid lunchen, okej?" Han väntade inte på svar utan låste bilen och släntrade sedan iväg mot omklädningsrummet.

"Vi håller på med algebra," svarade Bianca hjälpsamt och slog upp matematikboken för att ge honom rätt sida. Elena öppnade sitt häfte och började tankfullt rita olika mönster. Hon skulle knappast göra något annat under lektionen än sitta och stirra på en och samma sida, på ett och samma tal. Bianca skulle säkert försöka hjälpa men ge upp fem minuter senare och på ett vänligt sett påpeka att Elena var hopplös när det kom till matematik.

Nicole lägger armarna runt hans nacke för att besvara hans kyss. Hon flinar mot honom, hon vet mycket väl hur mycket han ogillar idrott. Nicole hatar det minst lika mycket. Hon ser på hans ryggtavla när han går mot omklädningsrummet och ler lite för sig själv. Hon skyndar sig in till skolans byggnad och går till sitt skåp för att byta väskan mot matteboken. Nicole kikar in genom fönstret till mattelektionen och smyger in när hon får syn på Bianca och Elena. Hon sätter sig ner bredvid sin bästa vän och lägger ner matteboken på bordet.
"Vad har jag missat?" viskar hon till sina vänner.

Lucas ser upp när någon smyger in genom dörren men bestämmer sig att inte påpeka det.
"Okej, algebraa.." säger han och slår upp sidan i matteboken. "Om jag ha rett upprop först, så kan vi ha en genomgång på kapitlet tillsammans efter det?" frågar han och tittar på eleverna som nickar, vilken tyst skara det är. I alla fall tystare än hans gymnasieklass. Lucas tar upp klasslistan och ser på första namnet i klasslistan."Kim Adolfsson?" säger han och en kille svarar snabbt ja för att sedan fortsätta med sin konversation med personen bredvid.

Miguel brydde sig inte om att ens försöka ge intrycket av att han deltog i idrotten. Han stod med armarna i kors och såg uttråkad ut. I ögonvrån ser han en boll komma flygande men hans reflexer hinner inte vakna upp i tid så den träffar hans högra tinning. "Se levande ut, Ascanio!" ropar läraren och klappade i händerna. När den äldre mannen vänt ryggen till slängde Miguel iväg bollen och precis som han förväntat sig träffade den läraren, som ilsket blåste i sin visselpipa och meddelade honom att idrotten var över för hans del idag och att de fick pratas vid efter passet. Miguel satte sig nöjt ner på gräsmattan och drog fingrarna genom sitt spretiga hår samtidigt som han såg på sina klasskamrater springa runt efter en boll och flåsa.

Elena sken upp när dörren öppnades och hennes bästa vän tittade in. Hon hade funderat på var Nicole höll hus. "Ingenting speciellt," viskade hon tillbaka och skulle precis kort berätta det som Lucas hittills sagt men Bianca hann före. Elena skakade på huvudet och höjde menande på ögonbrynen. Bianca klamrade sig fast vid alla snygga killar hon såg på som om de vore färskt kött, men hon tappade intresset för dem nästan lika fort. "Här," morrade Elliot Jennings, en kille som satt snett bakom Elena och alltid verkade vara på lika dåligt humör oavsett vad.

Nicole ser på Bianca med höjda ögonbryn.
"Det är hans första dag, om du slänger dig runt nacken på honom kommer du säkert bara göra honom rädd" flinar hon och Bianca ruskar på huvudet.
"Eller inte" lägger hon till och vänder blicken mot vikarien igen, Nicole tycker nästan synd om honom. Hon själv vänder blicken mot fönstret för att få se Miguel sitta på gräsmattan, verkar som att han inte behöver vara med i alla fall.

Lucas läser upp namnen en i taget och ser upp på eleverna som svarat.
"Elena Carlyle?" läser han upp och hans blick faller på den brunhåriga vackra flickan som sitter med sina två vänner. Hon var trots allt den enda tjejen kvar i klassen, så det var enkelt att förstå att namnet till hörde henne.

När första idrottspasset var över en timme senare rör sig en flock svettiga killar tillbaka mot omklädningsrummet för att dricka och vila upp sig lite innan det var dags att fortsätta. Läraren gjorde sitt bästa i att försöka prata med Miguel som i sin tur försökte se ut som om han skämdes för sitt beteende för att inte hamna i mer trubbel. Han slapp kvarsittning men om han inte började försöka delta mer så skulle det bli andra bullar.
Miguel gjorde honnör och log artigt innan han vände ryggen till och joggade mot omklädningsrummet. Han böt hastigt om för att komma därifrån så fort som möjligt. Han behövde en cigarett istället för att låtsas tycka att idrott är trevligt. Han gick på gym regelbundet men skolans idrott var det värsta.

Elena lyfte blicken från sitt häfte och riktade den mot deras vikarie. Hon nickade lite och log halvt innan hon återvände till att lyssna på vad Bianca hade att säga samtidigt som hon förberedde sig för den repetitionen av kapitlet de skulle börja med. Det var en pratglad flicka som hade mycket på hjärtat och det var ganska svårt att koncentrera sig. De andra såg inte speciellt intresserade ut av en ny genomgång: de förstod ju hur man skulle räkna och ville väl sätta igång med det samtidigt som de viskande diskuterade med personen de satt bredvid.

Nicole tar upp sitt mattehäfte, hon behöver ingen genomgång.
"Kan inte de som redan kan allt om kapitlet börja räkna?" frågar hon och ser på vikarien.
"Vi kan sitta i klassrummet bredvid, det är alltid tomt" förklarar en kille i klassen och Lucas ser upp på dem.
"Okej, då gör vi väl så här då" säger han och ställer sig upp mef matteboken. "Ni som vill ha hjälp med matten stannar här, ni andra sätter er i rummet bredvid" fortsätter han och kliar sig bakom nacken.

Miguel lutade sig mot tegelväggen och kastade en blick mot fönstret där det undervisades matematik. Han drog lite på munnen när han fick syn på Nicole. Han såg inte mycket av henne men det var ingen tvekan om att det var hon med tanke på färgen på den unga frökens hår. Han fiskade upp sin mobil ur fickan och skickade iväg ett sms där han undrade om hon inte ville vara lite busig och skippa matten för att umgås tillsammans med honom istället.

Elena följde eleverna som lämnade rummet med blicken. Det var bara hon och några andra som var för lata för att stiga upp som blev kvar. Inte alls pinsamt, nej. Hon kände sig lite obekväm i sig själv, varför var hon tvungen att vara så korkad att hon inte förstod det som folk gång på gång försökt lära henne? Hon stirrade ner i boken och på ett knepigt tal. När skulle hon använda sig av det här i framtiden?

Nicole ser ner på sin mobil och ler till lite. Hon ser upp på Miguel som tittar mot henne.
"Ska någon ut av er till det andra klassrummet?" frågar hon och ställer sig upp från stolen. Bianca ruskar ännu en gång på huvudet.
"Nej, jag trivs bra här" svarar hon och följer Lucas med blicken.
"Vi ses senare, okej?" säger hon med ett leende och går till klassrummet bredvid, för att sedan gå ut till korridoren.

Lucas ser på eleverna som sticker in till det andra klassrummet. Han vänder sedan blicken mot matteboken innan han stänger dörren efter dem.
"Kan ni berätta några tal som ni vill att vi ska gå igenom?" frågar han och tar fram en svart penna som tillhör den stora vita tavlan i klassrummet. Han låter blicken glida över eleverna, en efter en. "Helst någon lättare så börjar vi där"

Han struntade i sin cigarett då han bestämde sig för att istället gå och möta Nicole. Miguel körde ner tummarna i byxfickorna innan han styrde stegen mot skåpkorridoren. Det var skönt att gå där då de flesta var på lektion och han slapp höra folks ointressanta pladder. När han kom fram till henne la han en arm om henne. "Ska vi åka in en sväng till stan? Vi kan äta där," föreslog han och snurrade en slinga av hennes rosafärgade hår runt sitt pekfinger.

Elena vinkade hejdå till Nicole innan hon försökte fokusera på vikarien och att förstå det som de skulle repetera tillsammans. Bianca viftade genast med handen när han frågade om någon kunde räkna upp några tal från boken de kunde gå igenom. "Uppgift 64 och 67, tack," bad hon och fyrade av ett charmigt leende mot Lucas. Elena pressade ihop läpparna till ett smalt streck för att inte skratta åt hennes väns desperata försök. För det första kunde hon inte ha något förhållande med deras lärare och för det andra var han knappast intresserad av hennes trånande blickar.

Nicole lägger ner mobilen i sin bakficka och kramar om honom med ett leende.
"Ja tack, skolans mat är ändå hemsk" svarar hon och nickar. Hon kysser honom på kinden innan hon sedan släpper taget om honom.

Lucas nickar och tittar ner på matteboken. Hans bror hade varnat för tonårstjejer, vissa ut av dem kan börja gilla lärare första gången de träffas. Men i alla fall bryr han sig inte särskilt mycket, han ville verkligen inte ha ett förhållande som kan skada hans jobb.
"Okej, vill någon berätta första steget?" frågar han och lutar sig mot tavlan.