Vie och kanelpumpas privata rollspel
Forum > Quidditchplanen > Rollspel > Vie och kanelpumpas privata rollspel
| Användare | Inlägg |
|---|---|
|
Vie
Elev 
|
När jag jag öppnat ögonen på morgonen hade jag bara haft en enda tanke i huvudet. Hogwarts. Äntligen skulle jag få återvända till det fantastiska slottet som under åren blivit mitt andra hem.
Nu, när jag stod på perrongen och tog ett sista farväl av mina föräldrar och Stephanie kunde jag ändå inte låta bli att känna ett sting av saknad. Först och främst för att jag avskydde att lämna Stephanie, hon var så liten och oskyldig. Men också för att det nästan kändes overkligt att det här skulle bli mitt näst sista år på Hogwarts. Hur kunde tiden gå så fort? Det var nästan overkligt. Jag gav Stephanie en sista kyss på pannan innan jag skyndade iväg mot tåget. Stort, rött och glänsande stod det där, full av förväntan! Om nu tåg kan känna förväntan, vilket jag starkt tvivlar på. "Anna! Åh, jag har inte sätt dig på evigheter!" Jag hann knappt blinka innan hela mitt synfält bestod av gnistrande blonda lockar. Lou Culpepper, i sitt naturliga element av sprudlande lycka! Hon hade varit min bästa vän från dag ett på Hogwarts. Lou var även halvblod vilket innebar mina föräldrar självklart misstyckte till vår vänskap, men de hade varit tvungna att ge med sig tillslut! Hon var ju iallafall i Slytherin! "Lou! Jag har saknat dig? Hur var Spanien?" Jag log stort åt Lou's smittsamma energi. Hon kunde aldrig låta bli att vara något annat än glad. Jag kunde inte ens föreställa mig en ledsen Lou! "Åh, det var fantastiskt! Men, låt oss hitta en kupé innan vi pratar! Annars kommer vi att missa tåget!" Lou skrattade och jag skakade på huvudet och hoppade upp på tåget. Äntligen påväg tillbaka. Wishing for Paris. 20 maj, 2016 17:48 |
|
kanelpumpa
Elev 
|
Jag och Brayden finner till slut en tom kupé i slutet av tåget. Snart får vi också sällskap av några av våra vänner. Kupén är fylld av skratt, ivriga gester och högljudda röster innan tåget ens lämnat perrongen. Jag lyssnar intensivt på de andras magiska sommarlov. Mitt var allt annat än det. "Hur var din sommar?", frågar Hufflepuff-eleven Adam. Han tillhör inte mitt närmaste gäng, men vi känner varandra ovanligt bra trots att vi tillhör olika elevhem. Hans frågar bränner inombords. "Helt okej.", ljuger jag. De andras blickar är inte granskande, men det känns ändå som jag blivit tagen på bar gärning. Jag gillar inte att ljuga, men grejen med lögner är att de ofta är mer än nödvändiga. "Hängde med Sophie varje dag, förstår jag?", säger Brayden retsamt och höjer ögonbrynen. Sophie är en mugglarflicka jag har umgåtts med flera sommarlov, dock har jag inte sett till henne på ett tag. Det är rätt synd, för hon var helt okej. Naturligtvis var hon helt ovetande om vilken speciell skola jag åkte till varje höst. "Typ.", svarar jag och skrattar. Jag vet att lögnerna kommer bli fler tills vi har påbörjat läsåret. Det är den här tiden som är värst - när alla frågor kommer. Massor av teorier om mitt sommarlov börjar bubbla bland mina kompisar - jag hör helt stolliga saker som att jag har pendlat mellan tio olika flickvänner, kraschat vilda fester eller att jag ska ha skaffat mig en motorcykel (något som mina magiska vänner tycker är en 'helgrym mugglarpryl'  . Jag tänker på hur mitt riktiga sommarlov faktiskt var. Hur jag tog hand om min alkoholiserade pappa och hjälpte mina äldre syskon med att passa de mindre. Mitt sommarlov var allt annat än vad alla andra verkar tro. 
21 maj, 2016 18:09 |
|
Vie
Elev
|
Jag och Lou hade ganska snart hittat en ledig kupé. Snart hade våra andra vänner hittat oss och lika snart pratade vi lättsamt på om allt som hänt under sommarlovet.
"Men, Anna! Jag måste fråga, har du en mugglarklännig på dig?" Frågade Alexa Fletcher. Alexa var en av mina äldsta vänner men hennes föräldrar var till och med mer konservativa än mina. Vad det gällde min klädnad så var det faktiskt inte en migglarklänning, den var mycket längre de moderna mugglarklännigarna... Men jag erkänner att det fanns vissa likheter. "Nej, det är en vanlig klädnad! Men jag råkade gilla färgen!" Jag pressade fram ett leende och Alexa rynkade ögonbrynen. "Okej, bara du inte går bananaz som din bror och blir mördad eller något!" Så fort Alexa insåg vad hon sagt vidgades hennes ögon lite och hon flämtade. Lou flämtade också till och slog Alexa på armen. Ingen nämnde någonsin min bror. Det var en underförstådd regel. "Åh, store Merlin! Förlåt mig Anna! Jag menade inte..." "Jag... Jag behöver lite frisk luft! Jag ska... Um, jag ska hitta delikatess-vagnen!" Jag reste mig och smet snabbt ut ur kupén. Snabbt gick jag genom vagn efter vagn. Jag var egentligen inte särskilt sugen på godis så jag vände snart tillbaka. Men när jag öppnade dörren till vår kupé fick jag en liten chock. Det var inte min kupé! Den var full med Gryffindor- och Hufflepuffkillar! Wishing for Paris. 21 maj, 2016 21:15 |
|
kanelpumpa
Elev
|
Dörren i vår kupé slår upp med full kraft. Alla tystnar och vänder blicken mot skepnaden som står där. Jag är inget undantag. Det är en flicka i vår ålder, med ljusbrunt hår och bruna ögon. Hennes chockade ansikte visar tydligt att hon inte gått in i vår kupé med flit. Hennes blick fastnar i min för ett kort ögonblick innan hon mumlar en hastig ursäkt och försvinner. Det är tyst ett bra tag efter hennes snabba reträtt. "Vem var det där?", frågar Brayden häpet. Precis samma fråga vill jag också ha svar på. "Anna Willems. Slytherin-elev, tror jag?", förklarar Adam med ett ointresserat tonfall. "Varför visste vi inte det där?", frågar Brayden, nu med blicken fäst mot mig. Jag rycker på axlarna - men hennes ansikte hänger fortfarande kvar på näthinnan. "För hon är urläcker, men helt ouppnåelig.", säger Tim, en av våra klasskamrater i Gryffindor. "Jag slår vad om att Conner kan få henne.", säger Brayden och jag rycker omärkbart till. Adam och Tim utbyter en blick och skrattar till. "Förlåt, Conner, men inte ens du kan få henne.", säger Tim kaxigt samtidigt som Adam ger mig en utmanande blick. "Ska vi säga 20 galleoner?", föreslår Brayden. Inombords tappar jag hakan, men på utsidan gör jag ett nonchalant ryck på axlarna. "Visst.", säger Tim spydigt och sträcker fram sin hand. "Vänta, vänta lite nu killar!", hejdar jag dem båda. Deras blickar vänds omedelbart mot mig. "Vadå? Är du feg eller?", frågar Tim. Jag känner hur en ilska bubblar upp i mig. "Nej.", säger jag och får verkligen anstränga mig för att bibehålla min nonchalanta ton. "Men vad är problemet då, Conner?", frågar Brayden med skeptiska ögon. Jag vill sucka och fräsa och bara lämna tumultet, men det gör jag inte. Istället säger jag några ord som jag alldeles säkert kommer ångra: "Om vi har blivit ihop i slutet av läsåret så ska jag och Brayden ha 20 galleoner. Var.", säger jag och lägger armarna i kors. Tim flinar och Adam ser omedelbart skeptisk ut. "Visst.", säger Tim, och Brayden dunkar mig vänskapligt i ryggen. Åh, nej... Vad har jag ställt till med?
21 maj, 2016 21:48 |
|
Vie
Elev
|
Efter att jag praktiskt flugit ut ur Gryffgindorarnas kupé gick jag snabbt tillbaka till min egen för att slippa fler missöden. När jag hade kommit in i kupén igen blev jag genast attackerad av Alexa's ursäkter. Jag vinkade snabbt bort henne, jag sa att det var okej. Att det inte gjorde något.
Och just nu var det faktiskt för en gångs skull helt och hållet sant. Jag hade annat att tänka på. Mina kinder var fortfarande varma och jag kunde fortfarande känna blickarna på mig. Av någon anledning kunde jag inte få det ur huvudet. Ögonen som hade mött mina för bråkdelen av en sekund... Lou knäppte sina fingrar framför mitt ansikte i ett försök att vecka mig ur min trans. "Hittade du inte delikatess-vagnen?" Frågade hon, ett ögonbryn misstänksamt höjt. Oh, delikatess-vagnen! Den hade jag nästan glömt i all uppståndelse med mina kupé-äventyr. "Åh, um... Jag ångrade mig... Liksom!" Både Lou och Alexa gav mig misstänksamma blickar. "Okej, jag råkade gå in i en kupé full av Gryffindor- och Hufflepuffkillar! Dom stirrade på mig som om jag fallit från himmelen eller nåt!" Varken Lou eller Alexa kunde hålla sig för skratt! Lou skrattade så mycket att hon nästan ramlade ihop på golvet, hennes långa blonda lockar utbredda som en gloria omkring hennes huvud. "Åh, sötnos, för dom där hycklarn är du rena ängeln! Fallen från himlen är typ den bästa beskrivningen någonsin!" Sa Alexa, fortfarande med tårar av skratt i ögonvrårna. Lou satte sig upp och lugnande sig något, men hon bröt fortfarande då och då ihop i okontrollerade fniss-attacker. "Åh, Anna! Varför händer alltid sånt dig! Hur lyckas du? Jag blir ju avundsjuk! Gryffindorkillar är värdelösa och så, men något äventyr bör du få innan dina föräldrar gifter bort dig med... Isidor Sepp!" Lou småskrattade fortfarande men det fanns ett allvar i hennes blick! "Äh, skärp dig Lou! Hennes föräldrar skulle inte gifta bort henne till Isidor Sepp! Han är typ fyrtio, i princip senil!" Alexa's förskräckta röst fick oss att åter igen storkna ut av skratt. Men, det låg något i Lou's ord. Många av döttrarna i renblodiga familjer blev tidigt bortgifta för att uppehålla det rena blodet i gamla familjerna. Min kusin gifte sig till och med innan hon slutade Hogwarts. Hon hade precis fyllt sjutton och gick bara sjätte året. De flesta ut av lärarna misstyckte men de kunde inte protestera, var man sjutton så var man myndig så de hade inget att säga till om. Innan jag hann säga något mer lustigt om Isidor Sepp knackade det på kupédörren. Jag rynkade ögonbrynen. Vem kunde det vara? Wishing for Paris. 21 maj, 2016 22:57 |
|
kanelpumpa
Elev
|
"Vi behöver en plan.", säger Brayden när det lugnat sig i vår kupé. De andra sitter och småtjattrar sinsemellan. "Okej, visst.", säger jag till Brayden och känner hur klumpen i magen växer lite ytterligare. "Du behöver få henne att märka av dig. Liksom lägga ditt ansikte på minnet.", Brayden låter inte det minsta orolig, trots att vi kanske kommer förlora 20 galleoner till Tim och Adam. "Gott råd, Brayden. Men vem vet inte vem Conner är?", flikar Tim in, trots att han nyss var djupt upptagen med en annan konversation. Brayden suckar djup. "Slytherin-tjejer är annorlunda.", säger han sakligt. Jag skrattar till, för jag tror först att han skämtar, men hans allvarliga min vittnar om att han visst menar allvar. "Okej, hur ska jag göra det då?", frågar jag till slut. Tim fnyser och återgår till sin konversation, säkerligen övertygad om att jag kommer misslyckas. "Du måste typ göra bort dig, fast bara lite. Gå och prata med henne, typ helt plötsligt.", föreslår Brayden eftertänksamt. "Hm, okej...", säger jag och sjunker ned i sätet. Jag tänker när bästa tillfället för det kan vara. Kanske första skoldagen? "Nå, vad väntar du på?", frågar Brayden. Jag ser förvånat på honom. "Huh?" "Gå. Gå och hitta din tjej, Conner.", säger Brayden menande. Jag reser mig sakta och lämnar kupén bakom mig. Vad sjutton sysslar jag med egentligen? Jag går igenom tågets korridor och försöker diskret att blicka in genom rutan på alla kupéer. Efter ett tag tror jag att jag äntligen hittat rätt. Det tog sin lilla tid - för det var flera bekanta ansikten som fångade upp mig i korridoren som ville snacka. Tveksamt knyter jag näven och lyfter den mot kupédörren. Jag sätter på mig masken av självsäkerhet och hoppas att ingen ska se igenom mitt lysande skådespeleri. Därefter knackar jag beslutsamt på dörren, innan jag ångrar mig.
21 maj, 2016 23:35 |
|
Vie
Elev
|
Jag mötte Lou och Alexa's blickar ett ögonblicks sekund innan jag tittade mot dörren igen. Vem kunde det vara? Damen med delikatess-vagnen brukade inte knacka. Hon brukade skrika om sina fantastiska extrapris och nya varor. Det kunde vara någon förstaårselev som skämtade eller Alexa's lillebror. Lou ryckte på axlarna.
"Isidor Sepp kanske hörde om din önskan om att gifta sig med honom! Haha, den dagen någon vill gifta sig med honom så kommer han lyckas transferera sig in på själva Hogwarts!" Lou lät inte särskilt orolig. Själv var jag lite skeptisk. Jag hade redan blivit nog förnedrad idag! "Du får öppna!" Sa jag till Alexa. "Åh nej! Glöm det! Du är den impulsiva av oss! Om det skulle råka vara någon mugglarfödd skulle mina föräldrar låsa in mi på vinden tills jag är gift!" Svarade hon och himlade med ögonen. "Lou?" Bad jag vädjande. Men jag hade redan gett upp. Jag var alltid tvungen att göra såna här saker! Lou bara skakade på huvudet med lätt höjda ögonbryn. Hon kände mig allt för väl. Jag suckade, ställde mig upp och öppnade långsamt dörren. Det första jag såg var dom där klara blå ögonen som fångat mina i den andra kupén. Sedan, långsamt, lät jag mig ta in resten av honom. Något rufsigt hår, väldefinierade käkben och fylliga läppar. Okej, skärpning! Jag försökte intala mig själ att killen som stod framför mig inte var snyggare än... Typ, någon annan jag träffat! "Du! Vad gör du här?" Kläckte jag slutligen ur mig. Jag rynkade ögonbrynen. "Tappade jag något i er kupé, eller så?" Wishing for Paris. 22 maj, 2016 00:00 |
|
kanelpumpa
Elev
|
Hon såg riktigt nervös ut när hon öppnade dörren. Jag kände mig lika nervös inombords, men kände att jag inte fick låta det synas. Därför tvingade jag fram ett självsäkert leende på läpparna, samtidigt som mina ögon noggrant analyserade hennes ansikte. Hon var extremt söt med hennes stora chokladbruna ögon. Jag undrade hur jag inte hade lagt märke till henne tidigare år. Hon verkade vagt bekant, så jag måste sett henne - men jag har aldrig direkt varit så fängslad av henne som nu. Det måste varit den gröna och silvriga slipsen hon burit runt sin hals som avskräckt mig tidigare. Men nu stod hon i alla fall här, framför mig, och jag stod här, framför henne. "Du! Vad gör du här?", sa hon till slut. Jag kände hur mitt hjärta bultade lite febrilt i bröstkorgen. "Tappade jag något i er kupé, eller så?", fortsatte hon. "Nej, inte alls. Anna, va?", sa jag med en stadig stämma. Jag log ett snett leende. "Jag insåg bara att jag nog aldrig presenterat mig ordentligt, och om vi nu ska börja sjätte året så börjar det väl bli lite bråttom med det.", min självsäkerhet kändes bättre nu. Jag började bli van igen - rollen som jag lagt på hyllan under sommarlovet började bli igenkännlig igen. Jag kände att nästa steg i "mitt officiella hälsningspåbud", var en ordentlig presentation. Jag rätade lite på mig och sträckte fram handen utan en sekunds tvekan. "Mitt namn är Conner.", sa jag med ett flin.
22 maj, 2016 00:15 |
|
Vie
Elev
|
"Mitt namn är Conner." Sa han med ett självsäkert leende och sina ögon stadigt fästa vid mina.
Jag kunde höra Lou och Alexa tissla och tassla bakom mig. De måste vara nyfikna. Det var dom alltid. Själv drogs jag mellan att smälla igen dörren i ansiktet på honom eller att ta ett steg ut i korridoren och stänga igen dörren bakom mig. Det senare förslaget ändats i syfte att irritera Lou och Alexa. Jag kände förresten vagt igen honom, Conner, nu när jag granskat honom lite mer ingående. Men han gick i Gryffindor så jag hade aldrig ödslat tid med att prata med honom. Innan jag han göra något, om nu det var att svara honom eller smälla igen dörren var jag fortfarande osäker på, kände jag hur Lou's huvud dök upp vid min armbåge. "Oh, vem är det här? Inte Isidor iallafall! Känner du honom, Anna?" Lou lät sprudlande som vanligt, men reserverad. Som om hon egentligen funderade ut det bästa sättet att steka Conner levande. Korridoren fick det bli alltså. Om inte för annat så för att Lou skulle få sig en ordentlig tankeställare. Jag log mot henne och himlade med ögonen innan jag tog ett steg ut i korridoren, jag undvek bara Conner med en hårsmån, och stängde dörren bakom mig. "Så, vad vill du? Du vet uppenbarligen redan att jag heter Anna så var det något annat du undrade över?" Jag la armarna i kors för att gömma att mina händer darrade lite och tittade uppfordrande på på honom. Wishing for Paris. 22 maj, 2016 00:53 |
|
kanelpumpa
Elev
|
Anna granskade mig ingående med en betänksam blick. Jag hade god lust att väga min tyngd från ena foten till den andra, bara för att få utlopp av min nervositet - men stod bestämt stilla. Jag hörde viskande röster inifrån kupén bakom Anna, och plötsligt dök en tjej fram. Hennes blonda lockiga hår såg nämnvärt bekant ut. En av Annas kompisar förmodade jag. Flickan bar ett brett leende men hennes ögon var reserverade. "Oh, vem är det här? Inte Isidor iallafall! Känner du honom, Anna?", sa tjejen glatt. Isidor? Anna avfyrade ett spänt leende mot flickan och himlade med ögonen innan hon steg ut i korridoren. Anna drog igen dörren bakom sig och stod nu framför mig med bara några centimeter till godo. "Så, vad vill du? Du vet uppenbarligen redan att jag heter Anna så var det något annat du undrade över?", sa hon med en utmanande ton, men hennes ögon avslöjade att hennes vaksamhet och nervositet fortfarande fanns där. "Absolut.", sa jag kaxigt. "Gå ut med mig."
22 maj, 2016 10:31 |
Du får inte svara på den här tråden.
Mugglarportalen